 |
| Färdigdukat bord, lyx |
Det händer inte allt för ofta, tyvärr, men i helgen klaffade allt. Detta resulterade i ett restaurangbesök på
hotellet och tre härliga timmars vuxet umgänge med svägerska och hennes karl. En guldkantad kväll som ramades in av säljande service, god mat och moget "billigt" vin.
Äntrar trappan, som i sig är en utmaning för två gravida, just det båda systrarna är gravida och nedkomst beräknas diffa med någon vecka. What's the odds? Väl på plats läser jag vinlistan, som tyvärr inte visas på nätet. Fast det är klart, så mycket att visa upp är det inte. Någon överprissatt sydamerikan, någon till italienare, slutligen landar beslutet på Kevin Arnold eller var det Peter Lehmann? Sak samma, aussie shiraz för 120 kr glaset är varken speciellt upphetsande eller prisvärt då flaskpriset ligger på samma nivå. Fast vad skådar mitt vänstra öga, ett skåp fyllt av något som inte ser ut som moderna fruktdrivna saker utan snarare gammal bordå. Äsch är väl bara för syns skull, men nyfiken måste ta en titt. Jo, där var en urdrucken magnum Château Cheval Blanc 55:a och några andra välkända slott. Men vänta, korken är faktiskt inte ur de flesta och innan jag hinner tänka mer på det stoppar servitrisen försynt en annan vinlista i handen på mig. Men jag ska bara dricka ett glas protesterar jag, varvid hon påpekar att ändå borde ta en titt då priserna ska vara bra och kan du bara övertyga den andra karln om att ta ett glas kan det löna sig.
Så värst svårövertalad är jag inte utan börjar sakteliga bläddra, jo där var både en och annan välkänd producent och priserna var faktiskt riktigt bra. Ålder verkar de flesta ha också men vad är det där, en portugis från 1990 för under 400 kr flaskan, där var en till under 400 med ca 15 år på nacken och en till. Tankarna snurrar, hur kan en liten hotellrestaurang sälja flaskor med 15-20 års flaskmognad till samma pris som nya dussinflaskor? Svaret ligger i att detta skåp precis flyttats och inventerats varvid "bortglömda" flaskor helt plötsligt dykt upp något årtionde för sent. Förvarat i hotelllobbyn under vad som endast kan vara skiftande former trycker flertalet på ålderhemmets port och bör således konsumeras. Tack för det och helt plötsligt har jag två höggravida kvinnor som lite småsurt undrar om vi verkligen ska dela på en hel flaska? Nja, även om vi bara tar ett varsitt glas bjuder detta upp bra mycket mer än vad ett glas skulle göra från den andra listan.
 |
| Från glas till flaska |
 |
| Väcka vin till liv |
 |
| Fanns två rejäla kupor |
Efter att ha övertalat svågern att ta tupp istället för röding kommer
Les Ménétriers Syrah 1998 in. Inte varje dag man dricker Syrah från 1998 på restaurang för under 400 kr. Dekantera? Självklart. Finns det månne några andra glas? Jo jag har nog sett några rejäla kupor någonstans svarar servitrisen. Efter ett tag kommer hon tillbaka och mycket riktigt, rejäla kupor it is.
 |
| Spelmännens syrah klingar in på smakfulla 12% |
 |
Tupp, gott
sidfläsk, gott
oxsvansragu, godast |
Ner med kranen och jo den lever, lite återhållet men den lever. Den behöver lite tid på att släppa loss men när kvällen lider mot sitt slut sjunger den som bäst på en vacker balanserad smågammal melodi. Tidigare hade vi främst fått järn och blod men nu finns det gott om ren rödvinbärsaktig frukt, lite jordig källare tillsammans med och de metalliska attributen landar detta helt prefekt till Tockatupp, oxkindsragu och sidfläsk. Ibland är det enkelt att leva.
Tills nästa gång. Tebax till vardags och egenlagad mat...
Pst. Efter en snabb koll kan jag konstatera att denna flaska, när den släptes på SB 1999, kostade 62 kr. Med tanke på att KPI under samma tid stigit ca 22 procent kan det tyckas lite i saftigaste laget med strax under 400 kr. Men x-faktorn och det faktum att flaskan faktiskt fanns och var hyfsat välbevarad gjorde det värt det alla gånger om.
