Champagne J-M Seleque Solessence Brut Nature (2011)

Ibland är det skönt att ha flera, ganska ofta om jag ska vara helt ärlig. Men i det här fallet är det snarast syndigt trevligt. Det har gått några flarror och det är sannerligen inte sista för att inte tala om priset, en spottstyver i sammanhanget.

Mums! Finstämd och frisk äppelcitrus med mineral i form av både skaldjur och lite smårökig stendam. Rakbladsvass knastertorr balansgång mellan überpigg syra, bred småkornig mousse, gula omogna äpplen och mineralsalt rökig komplexitet. Det är så jäkla snyggt och försvinnande gott. Eftersmaken är riktigt läskande med drag av orange citrus, sten och tandbitande syra. Komplexitet och fräschör personifierad. Kanske i yngsta laget men ack så intagande.

Förutom att vara välsmakande har Champagne J-M Seleque Solessence Brut Nature en föredömlig baksidestext där man kan utläsa att det handlar 50% chardonnay, 40% pinot meunier och 10% pinot noir. Allt har en bas i 2011 års skörd, 50% reservvin, deggad Juni 2016 och zéro dosage, alltså inget tillsatt socker i dosagen. Förutom det så odlar J-M Seleque mestadels ekologiskt och en del biodynamiskt. Bara att ta av hatten och bocka djupt!

Som om inte det var nog, sippar på det här under flera dagar och det är hela tiden så förbaskat gott. Lite lugnare, lite gulare men samma fokus och skärpa.

Tills nästa gång. Post nationella prov och gräsänkling, lika bra att göra det enda rätta och slockna i soffan...

Huré Frères Mémoire Extra Brut N.V. Borta bra..

Huré Frères Mémoire Extra Brut N.V

För ett tag sedan, faktiskt någon månad ser jag nu, slängde jag iväg en fråga till Kåre Halldén, som bland annat driver siten Spruce Up och har skrivit boken med det passande namnet Champagne - Din guide till bubblornas värld, om han månne hade en upplevelse som jag inte borde vara utan. En beställning senare var Huré Frères Mémoire Extra Brut N.V redo att hämtas ut i närmaste butik.

Huré Frères ligger i Premier Cru byn Ludes, mitt i hjärtat av Montagne de Reims. Firman grundades i början på 1980-talet och producerar årligen ca 85 000 flaskor. Idag är det François Huré som står vid rodret och vid hans styre har huset fått bättre anseende. Själv har han hyllats som en av åtta vinmakare i Champagne som utgör "nya dreamteam" i tidskriften L'Equipe.

Mémoire Extra Brut N.V (nr 73854, 430 kr) är något så ovanligt som en solera Champagne, basen utgörs av sammanlagt 28 årgångar där den första är startsatsen anno 1982. Man tar alltså ut lite och pytsar i lite nytt allt eftersom. Blandningen av 45% Pinot Meunier, 45 % Pinot Noir och 10 % Chardonnay får vila ett år på ekfat och sedan tre år på flaskan innan det extra torra "minnet" är färdigt.

Doften är minst sagt intagande, småmogen men underbart fräsch på samma gång, färska champinjoner, gula äpplen, nötter, citrus och kanske lite honung, varav inget egentligen spelar någon roll egentligen för när det doftar såhär är det bara att luta sig tillbaka, tacka och ta emot.

Eget, det är det första som dyker upp när jag tar en första sipp, lite skog, svamp, aningen oxidativ, sherry kanske, pigg syra som riktigt biter tag i gommen, fruktig också. Om starten formligen öser över munnen med intryck, syra och en vägg av mousse blir mittenpartiet kanske aningen tunt. Avslutet snörper dock upp med en rund syrlighet som mynnar ut i en lågmäld men hyfsat lång ton av citrus och gula äpplen.

Om hela uttrycket hade haft samma intensitet och komplexitet som doften och starten hade jag varit vrålimpad, nu stannar det ändå vid en småknasigtkomplex personlig och helgjuten upplevelse.

Till nästa gång. Men fru hemma är klart bäst...

Pst. Efter tre dagar öppnad är den fortfarande vid god vigör, känns nästan fräschare än när jag öppnade och hela uttrycket är mer homogent om än att det egna också är aningen nertonat. Förbaskat gott är det i alla fall.

Heidsieck o Co Monopole Blue Top N.V. Hallå, försvinn nu inte..

Heidsieck o Co Monopole Blue Top N.V. 

Nog för att det inte är ett vrakfynd men Heidsieck o Co Monopole Blue Top N.V på halvfalska (finns endast på SB i det något udda formatet 200 ml) är en lättsippad rackare, inställsamt mycket dosage, hyfsat generös och en del snabbmognad tack vare flaskstorlek. Inte en söm så långt ögat når och härligt direkt gör att denna skapelse tar slut i ett nafs. Frisk frukt, lätt mousse, inte allt för mycket mineral och skulle säkert passa till mat är några saker som vi hastigt noterar innan flaskan är slut och tankarna går vidare till intressantare skapelser från Champagne. Noterar också att det fanns några fåtal magnumflaskor kvar i vårt avlånga land för humana 499 kr, men de verkar ha passerat gå.

Om jag ska rabbla lite siffror så äger företaget 112 hektar i bland annat Verzeney, Bouzy, Verzy och Ambonnay. Resten köps in för att sammanlagt kunna producera ca 5 miljoner flaskor årligen, företaget grundades 1834, eller var det 1824??, och ingår numera i den större Vranken gruppen som också har Pommery under sitt beskydd. Har kanske nutid blivit mest känd för sina flaskor från 1907 som fiskades upp från skeppet Jönköping i Finska Viken.

Tills nästa gång. Och ja, det är fortfarande snön jag snackar med...

Bruno Paillard Première Cuvée N.V. Så kom han då äntligen..

Bruno Paillard Première Cuvée N.V. 

Bruno Paillard ligger på plussidan redan innan korken har ploppats, förutom att verka vara allmänt reko så slog han upp dörrarna till huset på mitt födelseår, 1981. Då köptes det mesta av druvmaterialet från odlare och andra som tillskillnad från Bruno fått slagit igen sina portar. Måste ha varit lite kämpigt att starta från noll i ett område där nystartad inte hade varit på tapeten de senaste hundra åren. Hursom, det hela gick ju ganska bra, idag äger han 26 hektar varav 12 är Grand Cru klassat. Detta räcker till ungefär en tredjedel av produktionen, resten köper han från ca 120 kontrakterade odlare fördelat på 32 byar. Première Cuvée N.V (min är halv, helflaskan finns i BS för 345 kr) är en blandning av 45% Pinot N, 22% Pinot M och 33% Chardonnay som görs och lagras, tillsammans med allt annat från huset såklart, i anläggningen som ligger helt ovanför jord, inte en tunnel så långt ögat når alltså.

Doften är helt klart av det mognare fylligare slaget, nötter, färsk champinjon och brioche är det första jag slås av. Gula mogna äpplen, röd citrus och lite sten kommer i en andra våg. Riktigt trevlig och ytterst inbjudande. I munnen beter det sig aningen besynnerligt, först lite attackerande, en ganska tunn start med dålig uppbackning av moussen, intrycken från doften går igen men inte alls lika intagande och inbjudande. Avslutet snörper upp med en tugga syrlig blodapelsin som mynnar ut i en ganska lång kamp mellan skaldjur och mer småbesk citrus.

Mycket besynnerligt, doften slog till lustcentrat med en rejälhöger för att sedan formligen slå luften ur mig i smaken. Frågan om det tunna, den tråkiga moussen, det aningen dissharmoniska och småbeska kan skyllas på brådmognad, dåligt skött flaska eller att det helt enkelt smakar så här. Personligen känns det lite skönt, äntligen något i Champagne som jag inte behöver återvända till.

Tills nästa gång. Kung Bore is in tha house...

Pst. Höll på att glömma, Herr Bruno är en av få som faktiskt sätter ut degorgeringsdatum på samtliga buteljer, den här lilla rackaren blev med kork November 2012.

Psst. Har faktiskt sparat en skvätt till dag 2, vi får se om utslaget blir annorlunda. Jo men nu så, doften har tagit ett steg tillbaka men smaken är desto bättre. Det tunna ihåliga har fyllts ut, det spretiga har smält samman, för att vara en N.V är det banne mig riktigt utmanande i en fylligare matigare stil. Det enda som "stör" fortfarande är det småbeska avslutet.

Jacquesson Cuvée nº 736. Vart är snön?..

Viña Champagne från Schott Zwiesel

Jacquesson Cuvée nº 736 

Är man normalstörd så är man, nu har turen kommit till hotellvänlig champagnehink och glas. Vet inte hur många gånger jag har byggt något med en påse och isbitar bara för att förfäras över dess otillräknelighet och tiggt till mig ett par lika otillräkneliga flöjtar i hotellfoajén. Nu har jag investerat i en Ice Bucket i plast från Pulltex och ett par okrossbara, i alla fall vill jag tro det, Viña Champagne från Schott Zwiesel. Tar lite plats men åker man bil är det inga problem, eller? Jaja vi får se, denna afton förgylldes dock på ett föredömligt sätt.

I hinken hittas först en något varm men sedan perfekt kyld Jacquesson Cuvée nº 736 (nr 7436, 369 kr) som släpper ifrån sig en härligt frisk och bra stor doft med en blyg pikant brödighet, gula omogna äpplen och gott om mineral, mest sten men även en del skaldjur. Munkäsnlan är år det slankare elegantare hållet, en otrolig renhet och riktigt tunggripande syra som inte känns aggressivt stickig utan snarast munrensande och uppiggande, den mjuka och välgörande mousse gör sitt för att lätta upp men det är en tajt skapelse vi har att göra med. I smaken kan nämnas förutom syrliga äpplen, en aning bröd och ett lass med stenig mineral, kalk kan nog förklara det bäst. Eftersmaken är äppelsyrlig med en ihållande klang av ännu mer mineral.

För er som inte vet, kan jag som ganska nyligen blev varse, berätta att Jacquesson inte väljer att släppa en bascuvée med liknande stil varje år utan låter årgången säga sitt. I nº 736 utgörs basen av 2008 och resterande 34% utgörs av äldre skvättar. Jag tycker att det är riktigt tydligt att vi inte har att göra med en "vanlig" bascuvée, uttrycket är helt enkelt för vågat och eget för att kunna kopieras från år till år. Det måste nog anses finnas en dos aquiered taste mitt i denna kalkrika skapelse. Vi, jo denna gång är vi tydligen överens, diggar detta skarpt. Och trots att det är ytterst njutbart i dagsläget kan jag inte låta bli att undra vad som händer med lite tid ifred.

Jaquesson är i sällskap med Bollinger, Egly-Ouriet, Krug, Salon och Selosse de enda champagnehus som fått tre stjärnor av La Revue de France. Vilket i sig inte säger mig mycket, fast det är klart att dessa utmärker sig ganska rejält med tanke på att det finns ca 5000 odlare i champagne. Huset grundades 1798 och Napoleon lär ha varit ett stort fan. Redan på mitten av 1800-talet sålde huset mer än en miljon flaskor, jämfört med de ca 350 000 flaskor som produceras nu. Kvaliteten var tydligen ett problem under början och mitten på 1900-talet men på senare år har man ryckt upp sig ordentligt och förutom den franska tidningen ger Richard Juhlin stora tummen upp till druvjuicen som bröderna Laurent och Jean-Hervé förmedlar från Avize, Aÿ, Dizy och Hautvillers.

Tills nästa gång. Idag smyger vi på Tomten...

Pst. Puteljen, Vintomas, Uffe och Björnstierne för att nämna några som smakat innan.

Psst. Lite härlig nördinfo, 53%Chardonnay29%PinotN18%PinotM, Dosage: 1,5g/l, deggad: Oktober 2012, Grand o Premier Cru i Grande Vallée de la Marne och Côte des Blancs, 252.992 flaskor, 9432 magnum, 346 jeroboam. Allt från etiketten, just love it!

Mitt kök 2013 - Pol Roger..

Champagne Pol Roger

Ofrånkomligt antar jag men har man fokus på Champagne är det svårt att inte se annat än just Champagne. Nog för att jag smakade en hel del som inte bubblade, mycket gav verkligen mersmak och kommer förhoppningsvis att avhandlas senare, men när jag fick chansen att prova igenom valda delar av Pol Rogers uppställning hos Ward Wines var det svårt att inte dra på smilbanden.

1849 krängde Pol Roger sina första flaskor, idag äger firman 87 hektar, mestadels nära Épernay, som täcker ungefär hälften av innehållet i de 1,7 miljoner flaskor som produceras årligen. Antar att det inte är någon slump att man hamnar på en engelsk sida direkt, istället för fransk som hos de flesta andra, England är och har varit den största exportmarknaden. Fattas bara annat när Sir Winston Churchill pryder både hals och namn hos husets prestigecuvée. Husstilen är medelfyllig med en härlig balans, fräschör och är i mitt tycke en utmärkt matchampagne.

Pol Roger Bland de Blanc 2002

Börjar med en riktigt frisk och förförisk Blanc de Blancs 2002 (nr 88285, 575 kr), hoppade huscuvéen då tiden och gommen helt enkelt inte räckte till. Citrus, krispiga gula äpplen och ett lass med mineral. I munnen är det en fröjd, begynnande mognad, ganska rund för att vara en BdB, ett lass med musslor, livlig mousse och en lång mineralbetonad eftersmak. Allt samlat i ett integrerat och balanserat uttryck, möjligen att det fortfarande känns i yngsta laget, det här skulle jag gärna komma tillbaka till om något/några år.

Pol Roger Brut Vintage 2004

Näst på tur är Brut Vintage 2004 (nr 7536, 479 kr), brioshe, mineral, generösare och mognare än 2002:an. Munkänslan följer i samma spår, mognare, men fortfarande med en härlig fräschör, finns en tyngd och pondus som riktigt pockar på uppmärksamhet. Även här får man ett lass med mineral men inte lika uttalat som i BdB:en. Trots att båda är riktigt njutbara skulle jag ta denna nu och spara BdB:en.

Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill 2000

Men hallå, vad dök fram nu? En sömlös, homogen, härligt fokuserad charmör med det bästa samlat från sina mindre bröder. Pondus, fräschör, urskön frukt och mineral samsas i både doft och smak. Moussen är smeksam men riktigt livlig, det finns en tyngd och självklarhet som andas klass. Tyvärr, för min plånbok, måste jag nog säga att hur härlig Cuvée Sir Winston Churchill 2000 (nr 7548, 1149 kr) än är i dagsläget kommer den att utvecklas till en helt annan varelse med tid.  

Det var mig en stabil uppställning må jag säga. Här känns det givet att shoppa loss när både Brut Vintage och Blanc de Blanc når årgång 2008, ska nog till och med försöka smyga undan någon Churchill då. Vadå? Börjar jag spara nu borde åtminstone någon flaska kunna hitta ner i källaren. I väntan på det dricker jag gärna 2004:an alla dagar i veckan, äsch kan nog tvinga i mig alla varianter på en reguljär basis om det kniper.

Tills nästa gång. Han visste vad han snackade om den där Winston, i alla fall ibland...

Palmer o Co Millésime 2008. Champagne i fokus..

Palmer o Co

Årgång 2008

Inspirerad av den smått vetenskapliga och småtokiga dedikation som vissa projekt och dess upphovsmakare uppbringar funderar jag på att starta ett eget. Champagne, med extra fokus på årgången 2008, kan det vara något, är det ens möjligt med en hyfsat begränsad budget? Allting beror väl på omfattning, dedikation och målmedvetenhet? Således, upp till bevis, dags att bege sig ut i skyttevärnet för en första dust. Varför kanske någon frågar sig? Champagne har pockat på uppmärksamhet ett tag nu, först funderingar kring huruvida det är alldeles för dyrt, sedan någon finfin flaska generöst hällt av rödtjuts Uffe, en återkommande knockout rosé, sedan en stilla tanke att det kanske inte alls är dyrt, sett i ett större napabordeauxbourgogne perspektiv. Dessutom lovas, vart jag nu har snappat upp det, en toppenårgång perfekt tajmat med min äldsta dotterns födelse.

Palmer o Co, borde vara lite småkändis i de svenska folkhemmen. Kooperativ som bildades 1947, idag ingår flera hundra odlare som tillsammans förfogar över 400 ha, ett högteknologiskt vineri och hel del lovord på senare år. Har själv testat flera årgångar, och varianter, med idel positiva erfarenheter, framförallt om man väger in pris och lyckas lägga undan någåt år. Inget stort men ytterst habilt. Palmer o Co Millésime 2008 (nr 7867, 269 kr) orde vara, om jag inte misstar mig, den billigaste årgångschampagne som man hyfsat lätt kan få tag på i vårt avlånga land. Även om jag inte tror att just denna kan ligga i 15+ år så kanske magnumvarianten kan det.

Så hur smakar det då? Jotack riktigt fräscht, tackar som frågar. Direkt från kylskåpet känns det som att någon kört in en fryst äppelbit i näsan, lite stickigt, ungt och lite återhållen krutrök. Sedan växer det på med lite bröd, färsk mild svamp, lite musselskal där på botten och pigg frukt. I munnen är det först en riktigt attack, syra griper riktigt tag, men moussen skyndar in och brer ut en mjuk matta som skydd, frukten är purfärsk, äpplen och citrus, sedan kommer syran igen och allt mynnar ut i en relativt lång lemonadsyrlig eftersmak. Där i bakgrund finns något djupare, en havsbris, elegant och riktigt läskande. Inte det mest komplexa men absolut inte dåligt, kan nog vara den elegantaste, syrligaste och bäst sammansatta unga Palmer o Co som jag smakat, säger inte mycket, men det avskräcker inte heller.

Larssons potatischips

Tjatat om det tidigare men det tåls att upprepas, riktiga potatischips kan vara det godaste, ja åtminstone det enklaste, tillbehör som finns till Champagne. Larssons potatischips, från gården i Stubbarp Skåne, är ett riktigt potatissmakande chips med en rejäl dos rapsoljan. Vet inte om det är inbillning men jag tycker nog att chipsen i påsen smakar olika, i vilket fall funkar de krispiga feta härligheterna bättre till än utan, det är något med syra och fetma som helt enkelt blir enastående.

Tills nästa gång. In success you deserve it and in defeat, you need it, jaja vi får väl se...

Chanoine Frères Tsarine Brut Rosé och andra franska delikatesser. Sol, bad och en överladdad ostbricka.

Roséskumpa i kvällssolen

Vilken tajming, när vädret bestämde sig för att ge oss tillbaka sommaren begav vi oss till svåger och svägerska med tillhörande utomhuspool, tack för den. Ja och allt trevligt sällskap och go mat förståss. Fast det behövdes ett dopp eller två bara för att svalka av nerverna när 2 och 4:a åringen ständigt skulle vara precis vid poolkanten.

Fransk njutning

Gå över ån föra att hämta vatten, nja inte riktigt men nog känns det aningen konstigt att först hämta ut två paket med gosaker för att sedan packa ner desamma och frakta dem tillbaka nästan hela vägen. Men vad gör man? Vissa saker är helt enkelt så goa att man vill dela med sig.  Nej, det gäller inte vin denna gång utan franska delikatesser. Var någon vecka sedan som jag letade efter nätbaserade delihandlare, speciellt ost som jag kan tycka att det är svårt att få tag på hemmavid. Fick genast napp, behövdes bara ett litet fiskande fågelvägen, Franska Matkompaniet och Ostogram.se är två som levererar ost till hela vårt avlånga land. Franska Matkompaniet hade inte bara ost utan massor av andra gosaker, bland annat ankfett som jag har varit nyfiken på. Sagt och gjort, en vecka efter beställning damp paketen in.

Brilliant Brillat-Savarin

Min personliga favorit, bland det hittills provade, var en helt fantastisk gräddig och lättjefullt syndig Brillat-Savarin (mini varianten på 200g kostar 70kr hos Franska Matkompaniet). En brieliknande skapelse som för tankarna både till bakelse, tårta och ost. Skadade inte att den var helt perfekt till kvällens bubbel heller.

Ännu bättre i gott sällskap

Tsarine Brut Rosé (nr 7877, 295 kr) har en lätt inbjudande doft med rödbäriga inslag samt en citrustvist, smaken följer upp med samma lätta bär, en trevlig mousse och en hyfsat lång eftersmak. Inga omedelbara fanfarer men ett gott, lätt och väldigt trevligt sällskap en ljummen sommarkväll. Om man försöker få in prisvärde, Champagne, rosé och lättsam sällskapsdricka i samma mening lyckats man riktigt bra här. (85-86p)

Tills nästa gång. Undrar om vi är inne på 3:e eller 4:e tvätten nu?...

Collet Brut N.V o lite blandade snacks. En lugn stund..

På tu man hand, nästan

Någon dag hemma och trebarnslivet har på allvar börjat ta sina tuggor på nerver, sömn och pedagogisk kreativitet. Inte alltid det lättaste för två strukturerade vanemänniskor med listmani att inte veta hur nästa timme, halvtimme eller minut ska te sig. Bara att gilla läget och lira med i den mån det går. För hur kaotiskt det än må vara finns det gott om guldkantade stunder, för att inte tala om alla som komma skall.

Senkvällslyx

När de stora, hm jo i förhållande, barnen somnat har vi hittat små vuxentids luckor. Varför inte lite bubbel för att förgylla? Collet Brut N.V (varuprov, nr 7777, 249 kr) var riktigt trevlig i en fräsh, lätt till medelfyllig stil. Allt finns på plats från citrustvist, gulgröna äpplen, en dutt mineral ,fräsh bitande syra och en hyfsat lång eftersmak med honung och mer citrus. Om det finns något att invända mot är att det känns något anonymt i en stil som tilltalar många men inte sticker ut. Å andra sidan behöver det inte vara något dåligt. Priset på 249 riksdaler känns, om man bortser från Champagnes allmänt överprissatta prisbild, helt ok. (86-87p)

För att ladda batterierna till senkvällens drappningar behövs lite tilltugg. Jag har hittat min absoluta tilltuggsfavorit i OLWs naturchips, Sourcream och union. Kan vara politiskt inkorrekt att gilla chips i den  milda grad som jag, men attan vad gott det är med just dessa. Har provat det mesta i chipsväg men inget kommer i närheten. Är en perfekt balans mellan krydda, knaprig konsistens, fetma och sälta.

Svårhittade snacks

Just denna kväll får dock chipsen trevligt sällskap, Åkessons Rostade nötter (varuprov, finns tyvärr bara i Kiviks Musteris butik och på Kronovalls vinslott) har en mild sälta, är lätt barbequekryddade och allt i en god mix av cashewnötter, pistagekärnor, mandlar och jordnötter. Det jag gillar främst är rostningen och att de är så pass milt kryddade.

Tills nästa gång. Läget är under kontroll, tror jag...

Bollinger Special Cuvée Brut N.V. Barnvakt..

Bolly, husskumpa? Jo ja tackar ja

Ja just ja, vi skulle ju ha barnvakt i helgen. Hade inte glömt bara förträngt lite lätt, och jo det var riktigt skönt att få en kväll, en natt och en frukost helt i lugnt vuxentempo. Fantastiskt tacksam att vi har möjlighet att få till denna sortens hjälp, och även om det är underligt härligt med en stund för oss själva är det ändå bäst när familjen är återsamlad. Spelar ingen roll hur länge, eller hur kort, jag är borta från barnen men helt hel är jag inte.

Jaja, åter till den barnfria kvällen. Klart man måste lyxa lite när man har huset för sig själva, ni har väl hört talas om BF. Eftersom den bättre hälften är i det tillstånd då det inte förtärs så värst mycket alkoholhaltig dryck fick det bli en halva bubbel, fast ändå det bästa huset förmår. Eftersom jag inte hade någon halva hemma fick det blir det bästa som huset med den gröna skylten förmådde. Alltså, Bollinger Special Cuvée Brut N.V. (nr 7418, 209 kr, 375 ml).

Mera Bolly tack

En bred fyllig doft med både citrusfrukt, gula äpplen, musselspa och lite brödighet. En finstämd sak som är riktigt skön i en tillgänglig, rund men ändå personlig stil.

Smaken är också åt det fylligare hållet, vispa bort lite bubblor och du får kvar en svagt masserande mousse med mer en balanserad kompott av gula äpplen, citrus, aningen skaldjursmineral och en hint brödighet.

Avslutet stramar upp med lite grape bitterhet, lite mer gul frukt och en känsla av blöta stenar. Eftersmaken är lite kort till en början men växer på sig med lite högre temp och luft. (88-89p)

En riktigt skön dryck som, när det serverades för kallt, försvann fort i en ström av opersonlighet men som med värme och visp blev den fylliga omfamning som jag mindes den som. Mycket möjligt att halvflaskan var lite brådmogen men vad gör det, fyllig, charmig och underbart läskande i en husstil som sitter som en smäck även i vårt hus. Möjligen den bästa standardblandning,  i fylligare stil, som kan uppbringas oberoende på var du befinner dig i vårt avlånga land.

Men var är pralinerna?

Passade inte riktigt till praliner och importerade jordgubbar, men fasiken så lyxigt det kändes framför brasan när snön singlade ner utanför.

Mer ost än bröd? Yepp!

Mycket bättre till kvälls, kvälls vickningen som bestod av toast, brie, chorizo och fikonmarmelad, yummi.

Tills nästa gång. Ordningen återställd...

Post julhelg..

Något ortodoxt kanske men jag tillhör inte julens ivrigaste anhängare, för mycket måsten, aningen för stort fokus på det materiella och alldeles för lite julklappar åt mig. Skämt o sido, har inte riktigt lärt mig att uppskatta högtidernas moder. Årets julkväll blev dock lite i kortaste laget även för mig, en uttragen nattning och ett tidigt nattskräckscenario satte punkt på kvällen precis efter famlijens julklappsspel.

Förutom ovan nämnda är julhelgens största behållning alla kategorier gemenskapen och samvaron som ledighet, mycket mat o dryck och allmän generositet skapar. En oslagbar kombo där delarnas samverkan skapar helheten. Kulinariskt fungerar det tyvärr inte lika, delarna av allt som trängs på tallriken blir ett sammelsurium av smaker som oavsett varje smaks förträfflighet bildar en fet, mäktig kompott som trängs och sedermera kulminerar i något som endast kan liknas vid vällingsvimma. Fast samtidigt, vad vore julen utan att känna mättnad ända ut i sidorna?

I år, dryckesansvarig och allt, gjorde jag ett försök att föra in lite nymodigheter i familjen. Två utmanare, eller snarare alternativ presenterades. Kan väl knappast säga att de mottogs med ivriga hejjarop, ok kan nog medge att det bara var jag som uppskattade alternativen men det var gott nog för mig.

Nu var det jul

Först ut var komplementet till eftermiddagens glögg, Madeira. Har skrivit om Madeiran från Justino Henriques förrut. Madeira, förrutom att vara en förträfflig dryck håller den för att stå öppnad länge. Vissa varianter längre än andra men på den dryga månad som denna stått öppen hade det tillkommit en smygande pikant syrlighet som bara balanserade upp sötman något ytterliggare. Trots att jag klagade på lite brist av komplexitet slår det Blossas årgångsglögg med hästlängder. Till hemmagjort godis var det riktigt trevligt även om det var klart bäst till kakorna fyllda med mandelmassa.

Till julbordets många smaker brukar det bli snaps och något typ av "julöl". Ja, vad passar egentligen bättre till rökt lax, jansson, köttbullar, körvar, patéer och allehanda röror? Inget? Jo, nog är det bra allt men helt ärligt tycker jag att alla kryddor i ölen kan bli något för "tunga". Vad har då alla dessa maträtter gemensamt? Nja möjligen inte så mycket men två komponenter som det finns gott om är salt och fett. Något för att balansera upp dessa två inslag och som dessutom inte tar "överhand" med sin egen smak. Varför inte lite bubbel? Något smårund, bubbligt med en pigg syra som kan skära genom den fetaste av maträtter.

Nästa år igen?

Champagne Heidsieck Monopole (kan fås för 249 kr hos THW) passade riktigt bra med sitt fräscha men ändå smårunda uttryck. En Champagne i den lättare klassen som ändå har en nett rund ton trots epitetet extra dry. Förutom främst citrusfrukt ackompanjerad av gula syrliga äpplen fanns en ton av honung och brioche som utmynnade i en hyfsat lång eftersmak. Ok att det inte helt och hållet lyfter varje smak på julbordet men jag tyckte att det var ett riktigt bra alternativ. Se bara upp för sillen, något som jag överlag brukar pga av dess något tråkiga inverkan på magen, här kan det skära sig rejält.

Juldag och en fantalastisk kalkon, Roagnas Langhe Rosso 2004 (nr 75237, 199 kr) var inte lika bra. Något sluten och lite småsnipig, kan vara maten som var något mäktig eller att min ihållande nästäppa slog till igen men detta var nog det sämsta från Roagna som jag har inmundigat, en obloggad Barbera 06:a inräkant. Trots det är det fortfarande riktigt bra, syrliga körsbär, mogna mulligare toner och en rustik personlighet som gör att jag direkt tänker Roagna. Flaskan försvann till maten vilket på sätt och vis var synd, hade gärna provat en skvätt dan efter.

Helgens höjdpunkt, inte helt utan inverkan av ovan intag, var annandagens pasta med Fratelli Revellos Dolcetto 2009 (kan fås för ynka 89 kr här). Inga storheter i sig men tillsammans, smack rakt in i tjurens öga.

Tills nästa gång. Ännu är inte året slut...

Ayala Brut 1999 och Gosset Brut Excellence N.V. Sommaren kan ännu bjuda på överraskningar..

Lika överaskad som glatt förvånad fick jag idag veta att barndomsvännen K med familj flyttar in några hus bort. Att vi sedan har två barn i samma ålder gör inte saken sämre. Eftersom K var den person som väckte mitt vinintresse till liv känns det inte mer än rätt att utsätta honom för lite blindprovning snart. Ok, de får väl lämna tillbaka flyttbilen först.

När det vankas spontanbesök är en flaska bubbel inte helt fel. Dyker ner och hittar en gammal notering som således kan blandas med en nyare. Två sköna skumpaupplevelser som båda gav mersmak. Prisvärde? Inte direkt. Men då var vi där igen, vad är egentligen värt vad. När det kommer till en bubblande upplevelse finns det inte mycket som slår riktigt skumpa på fingrarna. Slösaktigt fruktiga, mineralstinna, mjukt mousserande, fylliga, förförande och stringenta fingrar. Trots, eller kanske tack vare pris.  

Skumpa då

Ayala Brut 1999 (nr 77140, 420 kr) var en present från min bättre hälft, som så många andra glas har den inväntat rätt tillfälle. Kommer inte ihåg tillfället men vinet dröjer sig kvar i minnet, likaså gesten,  En härlig rund och mogen doft, vi hittar allt från ugnsvarma bröd, sjögräs, playdohlera, blöta stenar och blyg äppelcitrus. Komplex med andra ord, i dagsläget känns frukten något tillbakadragen men ack vilken skön doft det är.


Smaken går inte av för hackor heller, en mjuk, rund och fyllig mousse med allehanda mineral betonade smaker frukten biter ifrån i slutet med grape och granny smith och mynnar ut i en lång grönäpplig eftersmak. (90-91p)

Skumpa nu

Efter den ytterst trevliga bekantskapen med Gossets rosé, var det inte mer än naturligt att lägga en beställning på det vita. Gosset Brut Excellence N.V. (nr 81527, 329 kr) gjorde oss inte heller besviken. En frisk guläpplig doft som första dagen visade med återhållna toner med klara brie associationer och smånötiga drag har bytts mot mer friska fruktiga och wishyvattenaktiga drag dag två.


Smaken är fylligt friskt med gott om syra och bubblor. Det är en riktig frisk fläkt, någon sorts renhet kan inte förklara det bättre, i munnen samtidigt som det finns en ryggrad med lite kanderade mandlar och antydan till bröd. Avslutet stramar upp med en skjuts grapebeska även om det är väldigt klädsam. Eftersmaken är lång men subtil. Det trumpter inte på men nog finns det lite grape och gula äpplen som stannar kvar ett bra tag. (89-90p)

Gosset har nu seglat upp på en klar favvo plats bland bubbelproducenterna, är sugen att gå på det tyngre artilleriet. Frågan är om det smäller högre?..

Tills nästa gång. Last night was a night to remember...

Lanson Black Label. Jag ger upp..

Chips + bubbel = Gott

Chips + bubbel + räkor + röra = Såå gott

Chips + bubbel + räkor + röra + ljus + laxnittar = Mys gott

En underbar gest och en ny bekantskap i bubbeldjungeln. Julklapparna som uppskattas mest, ja kanske inte mest men mycket, de som kluckar. Bröllopsdag, kvinnodag och semmeldag. Många dagar men jag vet vad som smäller högst i vårat hem.

Vi har provat en del bubbel, både mer och mindre prestigefulla men nu har jag kommit till en konklusion. Inge mer Champagneköp. Ta trehundra och lägg på stilla vitt eller rött och du får något som smäller bra mycket högre än dessa ointetsägande bubbel. Nog för att det kan vara festligt med något bubbligt men då kan jag lika gärna ta en cava, prosecco eller annat utomeuropeiskt. Lite som att svära i kyrkan, men om någon bjuder säger jag inte nej.

Hur Lanson smakade?
Ganska inbjudande doft men lite småblyg, citrus, äpplen och en liten mineralton. Smaken är lätt, krispig med en del grapekrydda men överlag överraskande strömlinjeformad. Eftersmaken är kort med lite äppelskal och citrus. Hm känns det igen? Inga överraskningar här inte. (84-85p)

Tills nästa gång. En natt med en extra timmes sömn och hoppets låga tänds, för att blåsas ut lika fort igen...

Palmer & Co Millésime Brut 2002. Ny vecka, nya möjligheter..

Finns det något härligare än Måndag? Ja möjligen Tisdag eller Onsdag.. Äsch egentligen spelar dagarna mindre roll, det är vad vi gör dem till som räknas. Varför ska helgen ståta med alla lustfyllda attribut, vad är det i vårt leverne som har gjort att vi negligerar de fyra första dagarna i veckan och stenhårt suktar efter de resterande tre? Nu är jag på intet sätt unik, jag likväl som min nästa kastar mig in i helgens vidunderliga värld. Men inte lika handlöst som förr. Kan det bero på min hemmavarande situation där dagarnas namn har kommit att bli sekundär, där istället dagens kvalitet räknas som bra eller dålig huruvida kvällsömn och dagsform är bra eller dålig. Eller är det helt enkelt så att livets sköra tråd har gjort sig påmind och spinner mig längre och längre in i vad som upplevs som dödlighetens nystan? Nåväl lite flärd gör vi oss förtjänta av mer ofta än sällan.

Efter flertalet nitar på halvflaska var det dags för helflaska. Man "kan" ju faktiskt spara skumpa både en och två dagar i kylskåpet och på så sätt blir det njutning i pluralis. En av fåtal årgångsskumpor som finns tillgängliga på de flesta bolag är Palmer & Co Millésime Brut 2002 (nr 7867, 267 kr).

De 50% Pinot Noir, 45% Chardonnay och 5% Pinot Meunier ger först en fruktdriven doft med en antydan till mognad som ger associationer till färsk brie och lite nötter. Vidare kan vi dessutom känna sparris, krutrök, kokos, gula äpplen och stenfrukt. Inte speciellt stor men ändå fyllig och härligt sammansatt.


Inledningsvis attackerar bubblorna munnen men när de lugnar ner sig känns det förhållandevis fylligt, frisk syra med gula äpplen. Efterhand kommer allehanda rotfrukter upp och avslutet har inte ett uns av beskhet. Istället får jag associationer till apelsinsyra i avslutet, ett avslut som verkligen är åt det syrliga slaget. (88p)

Överlag en väldigt trevlig bekantskap. Möjligen att den är i syrligaste laget med lite för attackerade bubblor i dagsläget, lite mer mognad skulle inte skada. I det stora hela är jag mer än nöjd med kvällarnas upplevelser, till skillnad från halvflaskorna som har kommit i min väg bjuder detta på lovande framtidsutsikter samtidigt som det finns nog med attribut för att passa nu.

Tills nästa gång. En dag till sen är det helg...

Raoul Collet Carte Noire Brut. Igår var en sådan dag..

Min kära hälft behövdes muntras upp, således införskaffades allehanda stämningshöjjare. Praliner, champagne och ett paket innehållande lättsamt underhållande text. Behöver jag säga att jag även tog del av praliner och skumpa, ibland är det tacksamt att göra någon lite gladare.

Raoul Collet Carte Noire Brut (nr 7777, 129 kr, 375 ml) innehållande 65% pinot meunier, 25% pinot noir och 10% chardonnay, kan fås i halvflaska i stort sett överallt i vårt avlånga land. Detta kan betyda flera saker men två saker brukar vara säkra, ett: det finns inget som sticker ut och två: det finns inget som är helt fel. 

Just denna halva var åt det rundare hållet, lätt brödighet och aningen musslor och lite stall i det småmogna doftintrycket. En doft som i snälla ordalag kan benämnas subtil och i elaka småsnipig.  

Smaken är frisk, små lättsamma bubblor och en smårund känsla i all frisk frukt även om alla intryck förblir ganska blyga. Det enda som sticker ut är grapebitterheten i slutet som faktiskt inte tippar över och blir för beskt utan håller sig inom det smaksamma. 

Eftersmaken är medellång med citrus där lite mer av skaldjuren tittar fram. (84p)

Sammantaget är det bra på gränsen till riktigt bra. Även om det satt som en smäck denna kväll behövs ingen djupare dykning för att upptäcka en massproducerad lättillgänglig sak. Men faktum kvarstår, det är ändå skumpa..

Tills nästa gång. Så var det helg igen..

Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut & Auchentoshan Select. Semester, första men inte sista..

Idag fick vår vän semester, jasså säger du men ta då i beaktning att det är hennes första "riktiga" semester någonsin. Själv har jag varit "ledig" sedan Maj men det är först nu som den riktiga semesterkänslan infunnit sig, miljöombyte, bortasovning och bjuddricka. Härligt!

Vad passar då inte bättre än att skåla in den nya tiden i lite bubbel. Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut (nr 7555, 239 kr) innehåller mestadels Pinot Noir (70 %) men även Chardonnay (20%) och Pinot Meunier (10%).  Doften känns fyllig men ganska blyg, gula äpplen och en aning brödighet. Smaken är fyllig näst inpå halvtorr med en blyg gul frukt, smaklig brödighet och en förnimmelse av beska i en avslutande ton av grape. Syrorna finns där men inte alls lika pigga som i de rena Chardonnay champisar jag druckit. Eftersmaken är tyvärr lite för kort för att kännas riktigt bra men en trevlig ny bekantskap i den publika men fylligare stilen. (85 p)

Tills nästa gång. Undrar vad morgondagen har att bjuda på...

Ps. Kvällen avslutas med en Auchentoshan Select. Fruktigt mjuk med marmeladkulor, apelsinskal och honung. Fantastiskt mjuk och lättsam. Eftersmaken är kort vilket kan förklaras med den netta fatlagringen. Men detta är flera resor bättre än vilken blend som helst. Ett hett tips till de som inte säger sig tycka om Whiskey, å andra sidan kan du bjuda på något annat och spara denna till dig själv (83 p). Ds