Ajvarbiffar på ekologisk nötfärs med quinoa och bulgur plus some greens och Pecchenino Dolcetto di Dogliani Siri D'Jermu 2006. Vem är han? Jaha jag..

In da making

Hur många kan motstå en upplagd boll? Inte jag i alla fall. Fast denna gång borde jag, fullt upp ändå med att hitta mig själv i allt vad dagisstart, nyjobbsstart och allmän femvilsenhet innebär. Men när den eminenta Freddo på bloggen Who Cut the Cheese lägger upp ett direktpass kan jag omöjligt värja mig. Verkar dock som att Ajvarbiffar på blandfärs med quinoa och bulgur plus lots of greens ska vara riktigt enkelt och gå så fort att det ska kunna klämmas in tillagning efter jobb och dagishämtning, bara att testa med andra ord.  

En färggrann tallrik

Nja inte vet jag, blev inte helt lyckat att byta ut blandfärs mot en mager nötdito hur ekologisk den än är, hade ju inget annat hemma ju. Järparna blev aningen för stabbiga med för lite stekgojs som reslutat. Fick helt sonika ha i en skvätt vatten för att ta till vara på lite av smaken som satt i pannan. Men jag måste nog säga att grunden ändå är grymt solid. En mild (tog mild ajvar), smakfull och riktigt trevligt lättsam anrättning med rekordsnabb tillagning och minimal inblandning om man inte ska hålla på och fotofjanta som en annan. Nu hade vi fullfets Créme Fraïche men näsa gång blir det nog yoghurt istället. Inte för att jag är feträdd utan för att rätten skulle vunnit på ett fräschare, syrligare tillbehör. Frun applåderade, barnen lite mindre, kan tillägga att vi nästan aldrig brukar äta vare sig bulgur, guinoa eller ajvar men skam den som inte testar något nytt, eller hur? Stort tack igen, han kan även sin mat den där ostkillen. ;)

Inte riktigt mitt i prick, men nästan

Vinet till blev, 
upphovsmakarinspirerat, en liten smaksam italienare som brukar passa till det mesta, dolcetto. Just denna variant har jag aldrig testat innan och även om kombinationen inte blev någon sensorisk fullträff funkar det riktigt fint i hop, vilket det såklart skulle gör med mycket annat också. Pecchenino Dolcetto di Dogliani Siri D'Jermu 2006 (varuprov, 2007:an kostar 139 kr hos ewine.dk) har en doft av mogna mörka moreller, mörk choklad, mustig men ändå balanserat med mer tonvikt på mognad än ungdom. Känns för det på inga sätt trött utan bara drickfärdigt. Efter ett tag tillkommer flera dofttoner, en pelargon dyker upp bland annat .

Munkänslan är fyllig, mörkfruktig, smårund och inte särskilt dolcetto typisk. Men vänta det finns en medspelande syra, avslutande bitterhet och riktigt gott om torra tanniner som ändå fungerar riktigt dugligt i matsällskap. Hela uttrycket har smält samman och känns helt drickfärigt med gott om Italien vibb men med en modernare mörkare touch. En aning likörkänsla finns där också.

Eftersmaken är bra lång, bra torr och fruktigt mandelbitter. (86-87p)

Hade inte gissat på det

Detta är en dolcetto i en fylligare, modernare stil. Jag gillar samspelet mellan det mjuka, generösa och kärva småtjuriga, möjligen att det kan finnas en och annan som skulle ha en invändning mot aningen för generös ekbehandling och en brist på härkomstkänsla, men jag tycker att det funkar. Skadar inte att det är helt drickfärdigt heller. Frun rynkar på näsan och säger surt och sedan att hon lika gärna kan dricka vatten till maten, men å andra sidan gillar hon maten desto mer, konstigt det där att man kan tycka olika.

Tills nästa gång. Nu dröjer det till nästa inlägg, kanske...