fredag 24 augusti 2012

Vacche Rosse och Graziano Prà Ripasso della Valpolicella Classico Superiore Ca' Morandina 2008 för att inte tala om Fratello Revello Langhe Nebbiolo 2008. Oj vilken lång titel..

Så lovande
Ibland kör jag rätt i diket, smakmässigt alltså. Händer mer och mer sällan men när det väl händer är det ingen vacker syn. Vad var de då som blev så fel? Tanken kändes rätt, go italiensk hårdost och gott italiensk tjut. Äsch varför hålla på det, denna gång var det vinets fel.

Graziano Prà Ripasso della Valpolicella Classico Superiore Ca' Morandina 2008 (varuprov, kostar 210 kr hos ewine.dk) öppnar med en stor doft, gott om mustig frukt som drar mot jästa björnbär, skrämmande när en småsvulstig zin när jag tänker efter. Även om det finns gott om mörka moreller och en liten stramare kant med aningen alkoholkänning förblir doften aningen för burdus.

Munkänslan är smått kompromisslös, gott om mörk frukt även där men en stenhård inbäddad syra, ganska dirket tar en strävare, beskare ton vid med både läder, trä och allehanda kärnor.

Eftersmaken är bra lång, körsbärskärnsbitter med lite mer krävande inslag. (svårt att bedöma, nog för att det finns vissa kvalitéer men för mig blir det inte mer än godkänt denna kväll 80-81p)

Intressant och ganska långt från insmickrande men nej, ikväll är det tvärstop för min del. Uttrycket känns för stort, beskt och aningen för obalanserat. Till osten blir det rena katastrofen, smakerna funkar hyfsat först men sen skär det sig som värsta sura mjölken. Funkar faktiskt inte heller speciellt bra till kotletter med gräddig sås.

Röda kossor kan
Osten däremot var himmelskt god,
nog för att jag säkerligen är partiskt till min bit Vacche Rosse, från bekanta Gattimondo, men sanna mina ord om den inte uppfyllde varje liten förhandsönskan som möjligen poppat upp. Krämig, hård, muskulös, följsam, komplex, inställsam och underbar är bara några av associationerna som dök upp. Ja jag vet, det är en bit ost men när ost är så här bra så vete katten om det inte är den bästa bit parmesan som passerar min gom. Nu håller vi varje tumme som finns för att Ekonära får hem dessa godbitar, håll!.

Tills nästa gång. Man kan inte ha rätt jämt...

Tur att det finns mer vin
Pst. Ja just, räddaren i nöden heter Fratello Revello Langhe Nebbiolo 2008 (betalade någonstans runt hundringen när det begav sig) Såklart inte den bästa matchningen och såklart inte den mest komplexa varelse men såklart hade den vuxit sedan sist och såklart var det en lättnad för gommen efter denna attack. Efter lite tid i källaren kvalar denna in i segmentet, bra köp och absolut tänkbara kandidater för merköp. Om man inte har en ostälskande langare till hands så går det utmärkt att fylla på med en nyare årgång härifrån. (86-87p)

5 kommentarer:

  1. Parmesan är generellt sett vinvänligt, men det är en umamibomb så om vinet har för mycket tanniner och beska så kan det bli fel. Champagne, Chablis och riesling brukar funka kalasbra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jotack, tell me about it! :) Brukar funka riktigt bra med amaroneliknande varelser, vilket jag trodde att detta var, men tji fick jag.

      C-C-R säger du, jo kan tänka mig det. Får försöka para ihop med en flaska innan biten är slut.

      Tack ännu en gång för en insiktsfull kommentar, trevlig helg ska han också ha..

      Radera
    2. Vita viner är nästan alltid bättre till ost och betydligt mer allround. :)

      Radera
  2. Hehe, lång titel indeed! Intressant det där med ost, umami och tanniner. Sedan finns ju det där vinet som kommer från den där ön, som jag inte kommer ihåg namnet på och som jag ständigt lovar mig själv att köpa mer av... ;-) Vacche Rosse ftw! Ha en fortsatt skön helg! Jag är i skogen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja vad va det nu han menade ;). I skogen alltså, då kanske man kan vänta sig en svampbonanza framöver ;).

      Ha en sköning du också..

      Radera