Roagna Opera Prima XVII. Vissa kvällar händer det..

Etiketten

Varje gång jag har ett riktigt vin i glaset slår det mig, det är ju så här det kan vara. Missförstå mig rätt, de flesta viner jag dricker är goda, några rent av riktigt goda men det finns vissa som får mig att stanna upp, virvla kupan mer än lovligt mycket, sniffa aningen väl noga, sippa väl försiktigt. Vin som eggar, får fantasin att rusa och minnet att blekna. Vin som..hm ska han inte ge sig nu? Jo det ska han, jag tänker inte dissekera detta, tänker inte tillstå mig att säga att de ar lika många tydliga nebbiolomarkörer som Carl Bildt är blå, lika traditionellt rätt som ett barnskratt är medryckande. Inte försöka mig på en utläggning om att det är det största som skapats, för det är det inte.

Piece of art

Nej, Roagna Opera Prima XVII är bara, skönt tillbakalutad åker jag med. Ingen hisnande färd utan lugnt, komfortabelt med små innehållsfulla svängar.

Osten och korven fastnade inte på kort

Och nej, matchningen med Salsicca och Gruyere Reserve är inte fullkomplig men vad gör det? Ikväll gäller att delarnas summa är lika med helheten, om inte större. Så, häll upp i stor kupa, låt det sakta stiga mit rumstemp och åk med, jag lovar att ni inte kommer att ångra det. Det bästa av allt? Den här turen kan alla åka med, men se upp biljetterna kan ta slut, fasiken också, de verkar redan vara slut.

Tills nästa gång. Ikväll fick vinnörden i mig fritt svängrum...