fredag 14 oktober 2011

De Loach Russian River Valley Pinot Noir 2009. Imorgon får jag elda igen..

Flashlightlight
Jag vet att det låter klämkäckt och aningen mycket "gör så här så når du nirvana mellan förmiddagsfikat och lunch", men det är fasiken så mycket bättre att fokusera på det possitiva än det negativa. Om det dyker upp något som möjligen skulle kunna dra ner humöret ett eller två steg försöker jag dra lärdom av det och lägga det bakom mig så fort som möjligt. Med det sagt så måste jag ändå skriva lite om detta vin, trots att nylanserade De Loach Russian River Valley Pinot Noir 2009 (nr 2222, 199 kr) inte gjorde någon smaklig volt i gommen.

Det hela började med min förestående födelsedag, den nyblivne treåringen i hushållet konstaterar med samma självklarhet och övertygelse, som vissa mindre lyckade erövrare måste haft, att pappa minsann skulle ha fiskdam och att det möjligen skulle sitta en vinflaska på kroken. Dagarna gick och fiskdammen blev mer och mer avlägsen men att pappa skulle kanske ha en vinflaska i paketet mer konkret. Tänka sig att min treåriga dotter känner mig så bra att hon, där andra har bra mycket större problem, hittar hon på en klockren present till sin uppskattande far. Ibland är det inte svårare än så.

Här tar min kära fru vid och konstaterar, med samma självklarhet som dottern, att det passerar väldigt lite amerikanskt vin i hushållets glas. Ja, inte bara i glasen utan även källarens hyllor är skriande tomma av flaskor från over there. Så på med detektivbrillorna och botanisera i +100 segmentet på ett närbeläget stadsbolag. Två napp, nedslående men en flaska är en flaska är en ny upplevelse.

In action
Prestationsmässigt var det ingen vidare rolig historia, ganska stor doft med gott om unga bångstyriga bär, lite beaujolais jästighet och en ganska påtaglig krydda. Men framförallt en störande jästighet. Smaken är medelfyllig med gott om frukt och syra, finns ingen riktig botten och hela uttrycket känns lite små konstlat och opersonligt. Smakerna finns där men passar inte riktigt ihop. Avslutet biter till och lämnar en småbitter, bärigt eftersmak som håller i hyfsat länge. Vet inte om det beror på mig, tillfället eller stilen men det här hittar inte hem i nuläget. Egentligen inget direkt fel men absolut ingen wowfaktor. Och för tvåhundra pix förväntar man sig helt enkelt mer. (86-87p)

Två rätt väger upp ett fel, med råge. Tack kära familj, hoppas på bättre lycka nästa gång jag tar en tur till amerikat.

Tills nästa gång. Inatt ska pöjken sova, banne mig...

Pst. Det är bara att erkänna, inga stordåd men uttrycket är bra mycket mer homogent fjärde dagen. Det finns nu en drickbarhet och följsamhet i uttrycket som är livsbejakande. Upp två pinnar i min bok.

2 kommentarer:

  1. Har du inte provat Lynmar från Russian River så gör det. Både chardonnayerna och pinoterna är riktigt fina. Åtminstone deras instegsvarianter finns i BS på SB.
    /Daniel

    SvaraRadera
  2. Tack för tips Daniel, ska kolla upp det vid tillfälle

    Mvh David

    SvaraRadera