Pereira d´Oliveira Madeira 15 years old demi sec. Inte riktigt bra, men bra mycket bättre..

Vin i box

Det är något efterhängset som sitter kvar i näsan och irriterar, samtidigt som smaklökarna har fått sig en rensning av all osmaksatt mat som senaste tidens sjukdom inneburit. Har faktiskt försökt mig på några små glas vin men allt har haft en osmaklig klang av för hög alkohol. Påväg in till jobbet kom jag att tänka på vad som kanske skulle funka, ett litet glas sött balanserat starkt som ska intas i små sippar, varför inte ta med lite Madeira vid helgens besök i föräldrahemmet?

Efter lite förhandstissel från allas vår Maderiafantom Niklas, stod det klart att en av mina favvohandlare, der Wein Weber, skulle börja prångla kvalitetsdroppar från den portugisiska vulkanön. Frågan, hur man får tag på det sötsyrliga guldet? Var därmed löst, lite väntan bara så damp den första flaskan in.

Ska inte ge mig på någon utförlig beskrivning av vare sig vinstil eller producent, de finns det andra som gör desto bättre. Men en sak är säker, det finns inte mycket som slår Madeira på fingrarna när det kommer till balansakterna syra - sötma, personlighet - tillgänglighet och upplevelse - prisvärde. Ok att Pereira d´Oliveira Madeira 15 years demi sec kostar en dryg trehundring men med tanke på hållbarhet (flera månader) och mängd (några centiliter) som smuttas åt gången är det en riktigt schyst smaklig investering.

Ett litet glas räcker länge

Just den 15 åriga, finns i fyra utföranden från torr till söt. Denna är halvtorr eller rättare sagt söt men inte absolut inte sliskigt söt.
Doften är härligt balanserad lite småmättad med fikon, inlagda russin, lite halm, bränt socker och något uppiggande svårgripbart. Intagande och balanserad,

Smaken är en skön balansakt mellan påtaglig sötma, mättade smaker och en sirlig småsyrlig syra. Intrycken från doften kommer igen men är på sätt och vis ännu mer i harmoni. Avslutet markeras med en topp av syrlighet och mynnar ut i en lång, smackande god eftersmak. (89-90p)

Men nog är etiketten tjusigt prålig?

Att sitta och smutta på ett litet glas före eller efter mat fungerar utmärkt, säkert lika bra till någon inte allt så smakrik hårdost, charkplock eller varför inte till lite nötter ja eller någon liten pikant soppa. Du hör själv, användningsområdena är nästan oändliga. Det enda jag har att klaga på är att det bildas ett sug efter "rejälare" doningar, lite som instegstjack kan jag tänka mig. Om jag får en sådan fix av detta hur ska då inte någon av årgångsbuteljeringarna smaka. Har fortfarande svåra flashbacks av den lilla generösa skvätt som skickades mig vintern för några år sedan.

Tills nästa gång. Kvalitet framför kvantitet, funkar nästan jämt...