Kokkalis Trilogia 2008. Tjugo i fem, det nya tjugo i sex..

Grekiskt vin, ja tack

Vilken start på dagen, jobbkaffet är slut. Ok att det är samma kaffe som smakar fimp och mjölkchoklad men det är likväl en väsentlig del av morgonrutinen när man äntrar jobbet. Inte nog med det, långt inne i ett skåp hittar jag snabbkaffe, frågan är vad som är värst? Vara helt utan eller röra ut lite sörja som sedermera skulle kunna kallas kaffesump, uha det är en hård start på arbetsdagen.

Tur att helgen var desto bättre, sol och utelek. Tänk vad enkelt allt känns när man inte måste måttpassa tummen i en alldeles för stor handske, skor som är lika stor som resten av kroppen och en overall på det. Ne, tacka vet jag galonbyxor, stövlar och en fleccetröja. För att inte tala om hur länge barn kan leka med vatten, slaska är den allmänna benämningen hemmavid.

Ibland är man inte snabbast, läste om Kokkalis Trilogia 2008 för ca 1,5 år sedan och nu i helgen rök korken. Jaja ni vet vad de brukar säga, den som väntar på något gott väntar tydligen 1,5 år för länge. Tack ännu en gång, Niklas, för att du utmanar och presenterar nya spännande alternativ. En del av mig önskar att du kunde sluta, blir nästan ångestladdat att veta att det finns så mycket man borde smaka.

Jaha ja och vad är det jag har i glaset då? En ren Cabernet Sauvignon från Peloponnesos, Grekland. 6000 flaskor producerade, ingen filtrering eller klarning, älskvärd hantering och ekologisk tror jag, kostar 29,90 euro från der Wein Weber och är inget annat än en skatt som väntar på att upptäckas. Om du vill ha en mer utförlig beskrivning följder du bara länkarna ovan till Niklas gamla och nya blogg.

Naturligt

Stor motagande varmfruktig doft med gott om mogna katrinplommon, lite jordgubbskompott, aningen söt mandel och en mörkare inramning av något äldre träslag. På toppen finns dessutom en liten angenäm ton av ett mellanting mellan likör och målarlåda. Överlag en omfamnande, balanserad, angenäm doft med drag av varmare klimat men med något småsvalt över sig ändå.

Smaken är fyllig, med härlig struktur med både en balanserad syra, generös frukt och välintegrerad ek. Uttrycket är lyxigt, frukten är åt det mörkröda hållet med både vinbär och plommon, finns en touch av ceder, möjligen lite tobak, något som ringlar skönt på tungan och allt i en oklanderlig balans som avslutas med en rejäl skopa uttorkande småträiga tanniner.

Eftersmaken är riktigt lång, torr med gott om stram frukt, något småblommigt, en mörkare ton av rostad ek och en släng röda äppelskal som slutknorr. (91-92+)

Oj, vart var vi sa du? Grekland?? Ja, har inte smakat mycket från den ekonomiskt utsatta staten men det här var seriöst riktigt bra. Känns riktigt lyxigt och ursprunget landar någonstans mellan den fläskigare amerikanska stilen och den mer strukturerade europeiska, möjligen det bästa av båda världar. Det jag gillar mest är att det känns tillgängligt, trevligt, välkomnande och komplext samtidigt som det har en struktur som lovar ett långt liv och som utan mat kanske rent av skulle kunna upplevas lite tanninkrävande. Ett komplett köttvin, ett stort saftigt glas till en mediumrare entrecote, uuha kan känna välbehagsrysningar redan nu.

Tills nästa gång. Snabbkaffe, kommer få sota resten av dan för det...