torsdag 1 mars 2012

Rocca Grimalda Chianti Riserva 2008. Vi överlevde Junibacken, bästerås nästa..

Oops
En helhärlig start på "lovet" men nog var det lite småkörigt allt. Vi, i sällskap med många grannar från öster, äntrade den barnöversvämmade uppbyggda sagovärlden. Båda våra kottar är helt inkörda på Astrid Ls värld, eller rättare sagt de valda delar som inte handlar om självmordsbenägna ungdomar, eldsprutande drakar eller elakt småfolk. Nja vet inte om min och Astrids värld lirar tillsammans jämt och i närkontakt skrämde det rent av skiten ur vår störst, men fantasi hade tanten allt. I vilket fall var det en upplevelse som, vad det verkar, inte satt några förödande spår.
 
Just ja, nog för att barn är tokiga men vuxna är tokigare. Vet inte vilka som var värst, de två blonderade kvinnor som sprang runt och förevigade varandra framför den ena miljön efter den andra, utan barn ska tilläggas, eller om det var kvinnan som skällde på vår son (snart 2 år) för att han, gud förbjude, lekte i Villa Villerkulla.

Ibland, äsch vem försöker jag lura, nästan alltid lyfter delarna i måltiden hela måltiden. Allt från rätt mängd salt till konsistenserna på grönsakerna till smakdjupet i såsen. Alla bitar behöver inte vara optimala men de får verkligen inte försvinna eller konkurrera ut resterande komponenter. Samma gäller vin, som mattillbehör finns det inget bättre sällskap sedan behöver vinet i sig inte alltid vara spektakulärt men det måste passa. Rocca Grimalda Chianti Riserva 2008 (98 kr hos the Wine Company, varuprov) är en praktexempel, inte stort, men passar till mycket.

Men var är maten?
Ung stram men ändå stor samstämd doft med moreller och något mörkare inslag. En matorienterad, italiensk doft som lutar mer åt det fruktgenerösa än sursnipiga.

Munkänslan är också åt det stramare hållet, med drag av surkörsbär fast ändå inte på ett snipigt sätt och lite generösare plommon. Det finns både en färsk träkänsla och något lite mörkare smårostat. Syran är frisk och balanserar upp uttrycket, avslutet stramar upp med torra minimala tanniner. Med luft lyfter intrycken och blir mer harmoniskt och fylligare.

Eftersmaken är ganska lång, stramt bärig med en släng mocca och kärnkänning. (85-86p)

Ett klockrent matvin, gärna till en krämig pasta, några charkplock eller varför inte en tunn simmig mozzarellaspäckad pizza med lufttorkad skinka.

Tills nästa gång. Imorgon blir det nya äventyr...

4 kommentarer:

  1. Ser verkligen fram emot liknande eskapader när lillen blivit äldre... INTE.

    Många husviner blire!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ofrånkomligt är jag rädd.

      Nja kanske inte husvin men ett gött vardagstjut är det allt.

      Radera
  2. Hehe, härligt! :-)

    Jag har inte fått the thumb out när det gäller det atomiska... har du mailat?

    SvaraRadera