Domaine de l'Olivette Bandol 2003. Efter snö kom sol..

Mer mogna halvflaskor tack

Jag tror att det finns ett uttryck? Ni vet när man har en flaska, behöver inte vara ketchup, i glas och man slår och slår och tillslut kommer allt. Jo, likheterna nu när smaklökarna är tillbaka finns där, lusten att få uppleva smaker ökade lavinartat.

Tid, en problemlösare?

Vet inte vad det berodde på men jag hade svåra problem med påtaglig alkoholkänning efter någon vecka utan smak och med en kost mestadels bestående av ris och kyckling. En smutt madeira funka, desto svårare med Toni Hartl Blaufränkisch Edelgraben 2009 även om personligheten i sig kräver ett eget inlägg. Ett vin som däremot inte kräver något förutom en viss tolerans mot ek och mullig frukt var Ruffino Chianti Classico Riserva Ducale Oro 2005 där smaklökarna fick en smärre chock med ek an massé och en allmän klumpighet, tur att resten av la familia gillade. Inte ens Weingut Josef Leitz Riesling Eins Zwei Dry "3" 2010 var i balans och nu var jag allvarligt oroad att min flytande kost hädanefter endast skulle kunna tolerera anemiska lätta saker. Men som tur fanns det bot, en halva mogen Bandol visade vägen.

De två små flaskor Domaine de l'Olivette Bandol 2003 som inhandlades på rea hos Atomwine för ca två år sedan har nu satt livet till och jo 60 pix flaskan var det lätt värt.

Ah, vad jag gillar småmoget vin. Doften är framförallt en pust av ladugård, lite spilllning, lite jord och allmänna trevligheter som man kan stöta på. Frukten är fortfarande vital, mörkröd och skitig men sjunger på i hög volym. Helheten är rustik, integrerad, personlig med begynnande mognad.

Smaken är polerad med en röd skinande frukt som drar mot vinbär, skogsbär och hallonskallar. Även här har vi varit och vänt på jordbruket med en sväng förbi svinstian. Munkänslan är pigg, slank med gott om motstånd i både syra och de minimala men uttorkande tanninerna.

Eftersmaken är ganska lång, torr med jord och frukt i en härligt förmultnande symbios. (87-88p)

Gillar detta skarpt, det är framförallt det egna uttrycket, varvat med de förmultnande skitiga tonerna som gör att det sjunger skönt vid varje klunk. Vissa kanske skulle rynka på näsan och tycka att det smakar gammalt, lite unket, ja kanske rent av för mycket djurhålling men jag njuter. Balansen och mognaden gör att alkoholen inte på något sätt känns klumpig, woho.

Tills nästa gång. Tebaka!..