Desertaux-Ferrand Côte de Nuits Villages Vieilles Vignes 2009. Tänk att lite ljus kan göra så mycket..

Mer ljus på Pinot

Min sons sovning är nyckfull, ibland sover han hela natten i sin säng, ibland måste han prompt ligga och böka bredvid mig. Jorå vi har en dotter också men henne har frun lagt beslag på, hennes nyckfullhet är dagtid. Sonen som sagt, det var en tid då han lyckades tryna så länge som till halv sju vissa dagar men tydligen var det en kort övergående fas. Ne, nu ligger snittet någonstans vid halv sex, vid kommandot GO UUP, ja då är det bara att lyda. Fast det är klart, inte alls lika illa nu när man möts av en antydan till dagsljus istället för en bäckmörk matta. Och nog är det lite mysigt att vakna till med en klibbig liten hand som håller min arm medan Pippi, Emil, Pingu eller någon annan "favorit" håller oss sällskap i väntan på att flickorna ska vakna.

De blir inte mycket pinotaktigt här hemma, själen är lika många som det finns producenter för att inte tala om vilka hål det gör i plånboken. Fast, gott om goa grejjor lär det finnas och ska jag vara hjärtärlig så har några av de enkla saker jag provat bjudit upp till en komplex, len och mersmakande dans. Behöver nog ta mig en noggrannare titt på de Rara dropparna för kvällens Desertaux-Ferrand Côte de Nuits Villages Vieilles Vignes 2009 (nr 98032, 175 kr), hjärtlig present från min bättre hälft, var en riktigt trevlig överraskning på flera sätt.

Go mat klarar sig själv

Men först några ord om maten, var med och delade på en närslaktad ko för en tid sedan, fick en massa delar som jag i vanliga fall inte brukar tillaga. Inga konstigheter, men lite förpliktelser medför det allt när man får tag på så gott kött.

Überenkel gryta som lagar sig själv
Ca 2 kilo prima nötkött i grytbitar, i detta fall fransyska.
3 Hela lökar
några vitlöksklyftor
ungefär 1 flaska vin
Salt och peppar

Fram med favvoredskapet, lergrytan, ner med lök, vitlök och kött.
Krydda och över med vin så att det täcker hela härligheten och in i ugnen på 175.
Älskar lergryta, lagar sig själv och om det inte känns bra låt den stå ett tag till. Efter ca 1,5 timmar var köttet lite småsegt och inte alls särskilt roligt så det fick stå någon timme till och nu var köttet sönderfallande gott. Såsen görs genom att ta de goa resterna från grytan, krydda på lite extra, glöm inte något sött, red av och släng på en skvätt grädde.
Första kvällen hade vi mos och gröna ärtor och andra, ris samt harrico. Jag föredrog mos och ärtor och frun ris med harrico. Barnen skyfflade in oavsett, nästan så att jag blev lite smårädd när pöjken lassar in tuggor som behöver hjälp av den andra anden för att inte trilla av gaffeln.

Till denna lätta smekning av smaker fungerade vinet alldeles utmärkt.
Ganska stor rödbärig doft med gott om kryddigare mörkare toner, finns även något lite småblommigt. Det är snarare en robust än elegant doft men ändå trevligt lockande i en direkt men ändå hyfsat samstämd doft.

Smaken är utfyllande men ändå åt det slankare hållet, mörkbärig med gott om syrliga inslag. Det vilar en mörk tyngd och även här går uttrycket mer på kraft än elegans. Första dagens blommigare toner, faktiskt lite pelargon, har smält in och blivit mörkare och mer homogent. Även första dagens tydliga kötttoner har integrerats och blivit en del i den mörkare helheten.

Eftersmaken är bra lång, bärig med lite småmurrigt trä. (87-88p)

Personligen gillade jag första dagens mer personliga attribut, kanske inte går igång på blomvatten men det var härligt utmejslade toner som bidrog till personligheten. Dag 2+ är det fylligare, mörkare och mer homogent, frun gav tummen upp då även om hon redan gillade det dag 1. Trots att det känns relativt enkelt har upptäckarlusten ännu en gång väckts, denna gång åt Bourgogne hållet. Fast det är klart, känns som riktigt djuupt vatten, vi får se var det bär hän.

För att inte tala om vilken härlig lyster det är i glaset

Tills nästa gång. Nu har även solen vaknat...