Sidor

fredag 16 november 2012

Masi Amarone Costasera 2006 och "gammal" Bergsparmesan. Så var det dags igen..

Samma vin, olika skepnader
Sjukdom och elände, lika bra att pigga upp sig när tillfälle ges. Varför inte ta reda på vad som händer med en Amarone om man väntar sisådär 6 år från skörd? Om man väntar fyra år på Masi Amarone della Valpolicella Classico Costasera 2006 (Köpte min för 199 kr på Ålandsbåten 2010, 2008 finns på SB nr 2345, 275 kr) kan det te sig såhär men nu, två är senare, är det faktiskt en helt annan skapelse. Olika flaskor? Absolut, men ändå.

Stor hyfsat nyanserad doft med gott om körsbärspigg frukt. Stoppningen är det verkligen inget fel på och nog för att det finns en del starkvinsvibbar men det är riktigt intagande i en stor, publik stil men ändå skönt balanserad. Med lite tid kommer några schysta mognadstoner fram, härligt.

Munkänslan är relativ slank, lite körsbärssyrlig faktiskt, varken tung eller tråkig. Riktigt matorienterat, pigg, aningen kärnbeska i slutet tillsammans med gott om andra italienska markörer. Tanninerna är kännbara, torra men ändå väldigt lena. Med lite tid och värme blir uttrycket rundare, mer tillgängligt men fortfarande snyggt strukturerat och väldigt tillgängligt. Eftersmaken är pigg, lång, aningen körsbärskärnor och mer vital mörkröd frukt. (90-91p)

Överst vin, nedan blomma
Ja vad hände egentligen? Det tidigare tunga, något mättade uttrycket är som bortblåst. Nu finns det ett härligt, fylligt och matorienterat vin som säkerligen skulle passa lika bra till en redig köttbit som kvällens chark- och parmesanplock. Och jo, den skäms verkligen inte för sig utan tillbehör heller.

Större bitar tack
Sedan skadar det inte att osten är min nya favvoparmesan, ja förutom den något maskulinare och mer krävande Vacche Rossen då förstås, Bergsparmessan med minst 30 månaders lagring, jo jag tackar ja. Mild, krämig med precis nötighet, komplex,personlig och ruskigt balanserad gör denna makalöst användbar, eller väldigt svår att stoppa väl du fått smakvittring. Möjligen framstår jag partisk, men det var det samma, den Gattimondo importerade osten är precis lika god för det. Om du är nyfiken har Roberto, den trevliga italienska gentlemannen som driver nämnda företag, skrivit en utmärkt artikel i ämnet. Och jo, osten finns att tillgå hos Ekonära Gävle, nöjd är bara förnamnet.

Tills nästa gång. Fem sjuka, är det vad som kallas full hand?...

11 kommentarer:

  1. Hahaha! Vin + blommor = sant! ;-) Låter som en intressant ost att prova, ska försöka komma förbi en lämplig osteria idag. Krya!

    PS Scharzhofen lever fortfarande. Magic! DS

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp, vin o blommor it is ;). Osten är grym, bara att leta efter lämplig osteria :).

      Btw, Nu vet jag vad du ska få i julklapp, ett sexpack Scharzofen och ett sugrör ;) Och ja, det är precis vad jag önskar mig också..

      Radera
    2. Sexpack Scharzhof, ftw!!! ;-)

      Radera
  2. Först av allt hoppas jag på snar bättring för hela familjen.

    Intressanta kommentarer kring Costaseran 2006. Jag har ett fyrtal i källaren och har ännu inte prövat den. Jag har en 05:a kvar som lär gå åt först.
    Tumregeln att man ska lägga till fem år till årtalet på flaskan innnan man öppnar den brukar jag följa. Jag låter dessutom vinet få någon timme eller två i glas/karaff, vilket brukar locka fram det bästa hos amaronen.
    År 2006 har ett ryckte om sig att var en riktig superårgång och dina intryck stöder ju detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej J-C, och tack för omtanken.

      Du har bra mycket bättre framförhållning än mig, jag hade tre men de är slut nu, just som de verkar bli passande för en annan. Får helt enkelt ta fasta på ditt tips och vänta ut nästa laddning som köps :).

      När jag ändå har dig på tråden, behöver tips på "bra" ripasso. Ska bli intressant att höra vad du tycker om Amaronen när du väl öppnar och tack på förhand. Trevlig helg.

      Radera
  3. Hur förvara du egentligen dina flaskor om 06:an ser ut sådär?? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, i en matkällare med 110% luftfuktighet ;).

      Radera
  4. Jag har fortfarande ett smakminne från Bertanis 1997:a som jag fick en provsmak av på den där lilla matmässan i Turin. Galet gott. Annars har jag svårt, eller hellre kanske förutfattade meningar om Amarone. Fast med en fin bit bergsparmesan det mesta ner ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jo det lider nog jag av lite också. Men det här var trevligt, vi får helt enkelt ta och korka upp en Amarone med lite ålder nästa gång vi ses ;)

      Radera
  5. Svar
    1. Ja, jag måste säga att jag är glatt överraskad.

      Radera