Masi Amarone Costasera 2006 och "gammal" Bergsparmesan. Så var det dags igen..

Samma vin, olika skepnader

Sjukdom och elände, lika bra att pigga upp sig när tillfälle ges. Varför inte ta reda på vad som händer med en Amarone om man väntar sisådär 6 år från skörd? Om man väntar fyra år på Masi Amarone della Valpolicella Classico Costasera 2006 (Köpte min för 199 kr på Ålandsbåten 2010, 2008 finns på SB nr 2345, 275 kr) kan det te sig såhär men nu, två är senare, är det faktiskt en helt annan skapelse. Olika flaskor? Absolut, men ändå.

Stor hyfsat nyanserad doft med gott om körsbärspigg frukt. Stoppningen är det verkligen inget fel på och nog för att det finns en del starkvinsvibbar men det är riktigt intagande i en stor, publik stil men ändå skönt balanserad. Med lite tid kommer några schysta mognadstoner fram, härligt.

Munkänslan är relativ slank, lite körsbärssyrlig faktiskt, varken tung eller tråkig. Riktigt matorienterat, pigg, aningen kärnbeska i slutet tillsammans med gott om andra italienska markörer. Tanninerna är kännbara, torra men ändå väldigt lena. Med lite tid och värme blir uttrycket rundare, mer tillgängligt men fortfarande snyggt strukturerat och väldigt tillgängligt. Eftersmaken är pigg, lång, aningen körsbärskärnor och mer vital mörkröd frukt. (90-91p)

Överst vin, nedan blomma

Ja vad hände egentligen? Det tidigare tunga, något mättade uttrycket är som bortblåst. Nu finns det ett härligt, fylligt och matorienterat vin som säkerligen skulle passa lika bra till en redig köttbit som kvällens chark- och parmesanplock. Och jo, den skäms verkligen inte för sig utan tillbehör heller.

Större bitar tack

Sedan skadar det inte att osten är min nya favvoparmesan, ja förutom den något maskulinare och mer krävande Vacche Rossen då förstås, Bergsparmessan med minst 30 månaders lagring, jo jag tackar ja. Mild, krämig med precis nötighet, komplex,personlig och ruskigt balanserad gör denna makalöst användbar, eller väldigt svår att stoppa väl du fått smakvittring. Möjligen framstår jag partisk, men det var det samma, den Gattimondo importerade osten är precis lika god för det. Om du är nyfiken har Roberto, den trevliga italienska gentlemannen som driver nämnda företag, skrivit en utmärkt artikel i ämnet. Och jo, osten finns att tillgå hos Ekonära Gävle, nöjd är bara förnamnet.

Tills nästa gång. Fem sjuka, är det vad som kallas full hand?...

Keller Riesling RR 2011. Namngivning avklarad, pust..

En annan sorts Keller i källaren

Vad är det jag har i glaset egentligen? Är det halvtorrt eller torrt? Att det är riesling i världsklass och händelsevis från en av mina absoluta favoritproducenter, Weingut Keller, råder det ingen tvekan om men vad? Keller RR Riesling 2011 (finns hos Atomwine.dk för 200 kr) kommer inledningsvis med en något sluten men ändå komplex doft som utstrålar pondus trots sitt unga uttryck. Persika, citrusfrukt, granit, stenfrukt och något kryddigare drag samsas i den intagande doften. Med lite tid, säg 4-5 dagar, utvecklas komplexiteten något mer och vinet håller ihop, eller snarare lägger i en växel till, imponerande.

Munkänslan är helt och hållet underbar, nog för att det är åt det halvtorra hållet men samtidigt finns struktur, stramhet och finess som känns mer torr. Det här är helt enkelt det bästa av både världar,en härlig mix av avstämd rundare tropisk frukt, stramare inslag av både citrus, kalkig mineral, en precis syra och en snygg småbitter krydda. Eftersmaken är smaskigt fruktigt men ändå med ett grymt stramt grepp. (91-93p+)

Liite varmare bara

Så uppåtväggarna snyggt sammansatt, det är bara att buga och bocka att detta inte kostar skjortan och femti. Den enda invändning jag har i dagsläget är att det känns väl ungt, inte för att det skäms i glaset idag utan snarare tvärt om, men tänk vad det kan utvecklas till om något år. Bara att hålla fingrarna ifrån resterande flaskor, fast det kommer bli svårt.

Tills nästa gång. Tack ännu en gång alla underbara människor som trängdes i vårt "lilla" hus...

Pst. En rök precis, en gåva, ja vadå? Klart man vill dela med sig av gosakerna. Bara att fylla på medan man kan.

Caramels au beurre salé - franska för grymt goa kolor. De e mycke nu..

Fick också följa med

Skulle egentligen köpa korv, ja ni vet den där sorten som liknar salami men inte smakar artificiellt och peppar. Något av en bristvara i mina lantliga butiker, vana trogen vänder jag blickarna mot horisonten, eller snarare nätet. Men nu var det inte korv, utan kolorna som slank med åt frun i samma paket. Rörande överrens, kom vi fram till att de var de bästa kolor vi ätit.

Små konstverk

En del bästa på sistone, beror antingen på att jag inte smakat värst mycket, vilket kan vara fallet, eller så handlar det helt sonika om att jag upptäckt inköpsställen som jag tidigare inte haft tillgång till. Franska Matkompaniet har nämnts tidigare och kommer med all säkerhet att nämnas igen, nog för att det inte är de billigaste varorna som finns men smakar det så osv..

Bara en till

Vad är det då som gör just dessa så bra? Bästa svaret får du genom att prova Caramels au beurre salé (kostar just nu 40kr 12st, 60kr för 20st eller 85kr för 30st) själv. Om jag ska försöka mig på en beskrivning handlar det främst om en urskön balansakt av gräddigt smör, sötsalt knäckighet samlat i en småseg mjuk karamellomfamning som ger tänderna en riktig svängom. Det som främst skiljer dessa kola från andra jag ätit är inslaget av sälta och den underbara balans som den bidrar till. Förutom detta finns det en subtil animalisk ton, eller snarare rustik känsla som spär på intrycket av riktiga råvaror.

Tills nästa gång. Då var vi där igen, en lista för att komma ihåg alla listor...

Undurraga T.H. Pinot noir 2011. Från blött, till snö, till blötsnö..

Ett kyligt glas,

Nyss ändrat November, nog för att det fanns en del som lockade i det tillfälliga släppet på Bolis, men vana trogen ligger jag lite lågt. Finns så mycket bra vin som man inte behöver köa för att köpa, å andra sidan ska man aldrig säga aldrig. Om det finns någon flaska kvar en bit in i månaden brukar det kunna slinka ner en eller två i den virtuella varukorgen. Nu har jag dock fått möjligheten att prova en nyhet i december, gäller att vara ute i tid, även om jag inte kommer att köa för Undurraga T.H. Pinot noir 2011 (Varuprov, lanseras 1:a december, nr 90464, 139 kr) finns det en överhängande chans att jag kommer att få med mig en eller två flaskor hem, om det finns kvar vill säga.

För jag blev ganska tjusad av den stora körsbärs/vinbärsstrama doften på mörkare botten. Den trevliga örtkryddiga, sammansatta och hyfsat tillgänglig doft profilen. Munkänslan med sin matstrama men ändå rundare touch, den friska fruktkompott av småsyrliga röda och blå bär. Hur det, sina generösa drag till trots, ändå lyckas ge ett småsvalt, kryddigt och balanserad intryck. Även om tanninerna är lite småtorra och kännbara blir de inte för utmanande. För att inte tala om den bra långa friska bäriga eftersmaken som bara har ett uns ekkrydda. (86-87+)

i svalt klimat

Jag är som sagt glatt överraskad av denna flaska , inte en skymt av några kemiska toner, som jag annars kan hitta i chilenska viner. För att inte tala om vad som händer efter några dagar öppnad, förvarad i kylskåp.  Nu har tanninerna slipats ner, frukten blivit bärigare och hela uttrycket har blivit följdsamare. Bättre? Jo faktiskt, mer i harmoni och med en lovande säg 1-3 års utveckling, kanske mer. Osökt kommer jag att tänka på en bättre enklare chianti, frisk, fruktig och härligt matorienterad.

Tills nästa gång. Vänt kompost, ställt in grill och låst lekstuga, nu kan vintern komma...

Test av Bosch MSM7700 blev jordgubbsfluff med mandelhack. Lekland kan verkligen leka musten ur en..

Ett paket kommer lastat

Det finns en elektrisk ansluten mojäng, ja förutom spis, som jag har svårt att klara mig utan i köket, stavmixern. Den ska vara stark, snabb och uthållig, lite som en arbetshäst på steroider. Den jag haft har varit grymt bra, en 600 watts Phillips, men den har saknat en sak, nämligen visp. Ok det är inte ofta men varje gång jag har tagit fram visp, el eller hand, har jag svurit lite tyst för mig själv. Har faktiskt gått så långt att jag sneglat på reservdelsmarknaden för att se om det fanns någon visptillsats till min trotjänare, men icke. Döm av min förvåning när en vitvaruförsäljare! slänger ut en förfrågan om jag vill testa en stavmixer. Hm, vad är haken liksom? Kanske är jag väl naiv men det här känns onekligen som en bra deal. Jag får testa en Bosch MSM7700 (kostar 710 kr på whiteaway.se, vilket i dagsläget är delat lägst, inklusive frakt, på prisjakt.se) bara att provköra och delge intrycken. Självklart behåller jag mixern efter testperiod.

Hack, hackeli hackhack

Först test av medföljande knivar och behållare. Gedigen och bra känsla, mandlarna hackades utan nåd och inte ett spår av trött gnissel eller motstånd för den delen. Känns som att mina mindre hackbehov alla gånger kan tillfredsställas. Bra så.

Från fryst till smet

Sedan elddopet, mixa frysta jordgubbar. Alla som har provat att mixa frysta jordgubbar vet att det, inte funkar. Så i med en nypa socker och lite grädde och nu gick det som smort. Ok att man får trixa lite men maskinen varken lät särskilt plågad eller luktade bränt för den delen. Även här, bra så.

Döm av min förvåning när testet var klart

Sammantaget är jag mer än nöjd, en stabil, stark och ergonomiskt duglig mixer som fick min gamla att kännas, just gammal. På köpet fick jag en enkel, god och framförallt snabb jordgubbsdesert/mellanmål som verkligen inte skämdes för sig. Fast helt ärligt vete katten om jag känner mig kvalificerad som vitvarutestare, särskilt vetenskapligt kan jag verkligen inte påstå att testet var i all fall. Men en sak är säker, min gamla trotjänare har förpassats till källaren och då har jag inte ens behövt använda vispen än.

Tills nästa gång. Tyvärr kom inte rödtjutsulf, får väl nöja mig med lite vitt bubbel istället...

Pst. Har aldrig handlat tidigare av whiteaway.se men på papperet låter fraktfritt, prisgaranti och brett utbud bra. Är det någon annan som har erfarenhet av sidan?

Graham Beck Brut N.V. Tack o lov för lite lov..

Blivit en del grimmor på sistone

Spontant röck jag en flaska Graham Beck Brut Pinot Noir Chardonnay N.V (nr 7639, 99 kr) i tron att det var Blanc de Blancs:en från samma producent. Något misslynt funderade jag om det skulle vara tillräckligt för byte men vadå, 99 pickadoller kan det vara värt. Kan ju i värsta/bästa fall ta en BdB för hutlösa 40 kr till.

Går lätt två glas

Nog för att det var spontant men jag hade faktiskt hört lite surr om Sydafrikanska Graham Beck tidigare, när jag så fick se Magnus lista, en av få bolagsspottare jag följer och vars omdöme ligger i linje med mitt, fick jag det bekräftat. Bra, men BdB:en är bättre.

Hur den var? Tja om vi säger så här, hade doften avgjort hela intrycket skulle jag haft en ny favorit bland budgetbubblen. Den är smårund, rejält inbjudande med gula äpplen, persika och aningen rökighet och choklad. Rent av riktigt härlig.

Tappar dock i den snarast explosiva munkänslan som trots en del vift, bort med en del bubbel, inte övertygar lika som doften. Missförstå mig rätt, den syrliga, men ändå småkrämiga gestaltningen med aningen rundare gul frukt, lite rökigare drag, avslutande småbitterhet och långa mogna eftersmak är ändå riktigt trevlig. Petiga Per skulle möjligen klaga på ett något tunnt mittparti och kanske lite obalans men inte ens han kan låta bli att medge hur mycket bubbel det här är för 99 kr. (85-86p)

Bästa sydafrikanen på länge, hm enda på länge

Det här väckte verkligen mersmak, för att inte tala om hur nyfiken jag blir på BdB:en. Nu gäller det bara att ta sig från spontant till riktat köp.

Tills nästa gång. Familjeövernattning, leklandsbesök och rödtjutsdito står på veckoslutsschemat, härligt!...

Pierre Peters, Henry Fessy och Louis Jadot. Födelsedag x3..

Hösten är grym

Har tjatat lite om min egen, men vi är faktiskt tre höstbarn i familjen  Nog för att det knappast längre handlar om några barn, men lite firande skadar aldrig. Gemensamt sak, trerättersklassiskt med den sedvanliga, äta efterrätt när barnen lagt sig.

Pierre var bäst

Fast först lite bubbel, tillsammans med Bollinger N.V kvalar Pierre Peters Cuvée de Réserve Blanc de Blancs N.V (nr 7350, 279 kr) in som en av mina favoriter bland SBs årgångslösa hyllvärmare. Lätt, fräsh och läskande men med bra motstånd, ståndaktig struktur och tydlig mineral. En solklar rekommendation till den champagnenyfikne som inte vill lägga ut mer än tre nystrukna Linnéor på "riktig" Champagne. (88-89p)

Dyra fiskbullar

Sedan kom förätten, som tyvärr blev en katastrof. Pilgrimsmusslorna var kalla och missade smaklökarna på flertalet runt bordet. Jag och min tvååring tyckte dock att de lätt halstrade, chili och vitlöksmarinerade fiskbullarna smakade. Sedan skadade det inte med lite riven 30månaders bergsparmesan, salsiccaslantar och purjolöksbädd heller. Men,men man kan inte lyckas jämt.

Charmig åldrande Louis

Desto bättre var kvällens paradnummer, kalkonen. Här var jag för upptagen med att äta för att ens tänka på att ta upp kameran men däremot hann jag föreviga bästa vinet till. Säga vad man vill om det järn, blod, småkomposterade och av tidens tand nedslipade Louis Jadot Beaune Premier Cru 2001 (nr: Slutsålt, ca 160 kr). Perfekt drickmogen bourgogne för en spottstyver hör inte till vanligheterna, satt som en fläskläpp till den saftiga fågeln. (87-88p)

Henry var inte heller dum

Som sparringpartner fungerade Henry Fessy Côte de Brouilly 2009 (nr: Slutsålt, ca 140 kr), men fick se sig besegrad, i alla fall i min gom. Körsbär/vinbär/lingon samsades på en mörkare botten. Följsamt men med en uppstramande struktur, möjligen aningen anonymt men på alla sätt korrekt och ganska långt ifrån nidbilden av fruktsöt, jolmig Beaujolais. (86-87p)

Inte bara vin denna afton

Avslutningsvis kom chokladtårtan fram, till detta sörplades både det ena och andra. Det mesta bra många snäpp starkare än kvällens tidigare vinösa inslag.

Tills nästa gång. Korvgrillning är inte fel det heller...

Schnitzel, mos och gröna ärtor kräver tydligen Groiss GV 2011. Funkar oavsett årstid..

Schnitzel, schnitsigt värre

Äntligen, har tillslut hittat det optimala sättet att ta tillvara på fläsk i kotlettform. Banka skiten ur den, göm i ägg och ströbröd, stek, stänk på en citron och servera med smörigt mos och sköna gröna ärtor. Så inninorden enkelt, saftigt och smörigt gott. Ni får ursäkta alla fina recept som jag gjort, fått och tänkt göra, det här gick raka vägen till hjärtat hos alla i familjen.

Schnygg kombo

Blev så till mig att jag formligen rusade ner i källaren efter passande vin, men vad väljer man? Vitt, knivskarpt, med syra och tillräcklig struktur för att stå upp mot de mjuka, massiva och enkla smakerna. Varför inte en Österrikare?

Scheisse vilken Grüner  

Spritt, språngande, spritzigt, spontant och sprattlande sammanfattar Groiss Grüner Veltliner 2011 (köpt hos Handlavin.se för 115 kr, tydligen slut för tillfället men jag hoppas verkligen att den kommer in igen) i fem s av fem möjliga. Det här var en livfull klar vätska som formligen bubblar sin väg från tungspets till rot. Fräscht, fruktig som sig bör, inte överjordiskt komplext men snyggt sammanhållet med en blandning av gröna äpplen/päron, steniga svala partier och pikant mild krydda i sluttampen. Kan egentligen inte sätta fingret på vad jag fastnar för mest, det unga livfulla men solida sammansatta uttrycket, den klockrena partnern till maten eller att jag ännu en gång övertygas om vilka charmiga viner som kommer från Österrike. Helt klart ett angenämt dilemma. (87-88p)

Tills nästa gång. Vinterdäck, vintertid och eld i spisen, en liten nypa julångest på det, häpp...

Heta enkla grillade kycklingbröst o Zilliken Riesling Kabinett 2010. En grym helg..

Kan gå fel trots rutin

Helgrutin, städa hela huset, fördelen utan katt är att det bara krävs en gång i veckan, den här helgen tajmades även byte av samtligas sängkläder, se över klädbestånd, tvätt i pluralis, laga storkok, umgås med barn och vänner samt annat småpyssel. Tur att det inte är helg mer än två dagar i veckan. Äsch, jag är den första att medge att dessa meditativa måsten skapar ett lugn och en grym start/slut på veckan. Det är när man inte hinner med detta under helgen, för tro inte att det alltid hinns med, som det skapar kaos i veckan. Men nu känns det som att vi landat, fått ett bra slut och ett fint avstamp in i nästa vecka.

Chicken tonight

Eftersom vi är ute och flänger en del fick det bli en snabb, enkel men grymt go lätt middag. Grunden var kyckling, fetaost och avokado. Med lite fix blev det en balansakt mellan sött, syrligt, krämigt, salt, chilihettat och fruktigt fräscht. Vem har sagt att det behöver vara svårt och komplicerat att fixa grymt käk?

Grillade kycklingbröstbitar med krämig avocado, äppelduttar och chiliflakes

Det här hade jag hemma:
Kycklingbröst
Fetaost
Avocado
Créme Fraîche
Äpple
Teriakisås
Vitlök
Honung
Chiliflakes
Persilja
Salt och peppar

Så här gjorde jag:
Rensa och skär kycklingen i tunnare bitar, marinera i teriakisås och vitlök. Låt sedan gojsa runt i 150 grader tills de nästan är klar, lägg på galler, ös på med honung och grilla för yta. Byt sedan bort disken mot barnpassning och få bannor för att gallret inte går att få rent. Med facit i hand, lägg på bakplåtspapper som du gjort några hål i så att överflödig vätska kan rinna undan. Mosa avocado, salta, peppra, i med lite CF. Strö på finhackade äppelbitar, chiliflakes och persilja efter behag.

Inte komplett utan ett litet glas

Till detta behövs en riktig munsköljare, något som står emot alla uttryck samtidig som det varken tar över eller drunknar. Ung högklassig tysk kabinett Riesling torde göra susen. För er som inte är helt med på den tyska klassificeringen, vem är det egentligen, handlar det om fräsch halvsöting med gott om motståndskraftig syra, om det är riktigt gjort vill säga.

Fast det ska vara rätt i glaset

Och nog tusan är Zilliken (Forstmeister Geltz) Saarburger Rausch Riesling Kabinett 2010 (nr: Slutsålt, kostade 169 kr i våras) riktigt gjort. En inbjudande men lite småblyg doft av öljäst, gråpäron, syrliga karameller och en tropisk touch. Munkänslan är nästan lite som att suga på en sötsyrlig karamell, slimmad och väldigt frestande. Frukten är en smaksam blandning av gröna äpplen/päron, stenfrukt, lime, harsyra och någon grönare ört. Eftersmaken är aningen kort men det som stannar kvar är mer syrlig fräsch frukt. (88-89p)

Den knivskarpa syran, den balanserade rena frukten och den precisa sötman gör det till en fröjd i munnen.
I kombination med maten kan jag inte önska mer. Tänker inte, kan inte, lägga ut kontexten ni får helt enkelt prova. Hmmmm

Tills nästa gång. Redo för nästa heldag som ensam hemmapappa? Alltid...

Vin i Västerås. Ömsom vin, ömsom lättöl..

Då var det dags

Det hela kunde ha slutat innan det började, för jag menar hur ska man kunna veta att Ticnet från och med sista augusti bara förlitar sig till sina ”egna” kontor för att hämta ut biljetter. Ne, nu måste en lantbo åka fem mil för att hämta ut biljetter till evenemang annorstädes, dåligt är bara förnamnet. Dessutom förstår jag inte varför de fortfarande ska ta 30 kronor extra om de inte köper in tjänsten från ATG??

Kööö!

Men, det var ju inte där fokus skulle hamna. Jag har varit på min första vin, mat och dryckesmässa. Faktiskt att det även var Västerås första, så grattis till oss. Med mig hade jag mässräven Ulf, hans intryck kan du ta del av här. Riktigt trevligt och lärorikt ur ett "hurskajaghinnamedallt" perspektiv. Med en näsa som sett bättre dar och en tremånaders dotter som tajmade in sin första förkylning, kunde förutsättningarna varit bättre men vadå? Bara att ge sig in i vimlet, undrar just om det var kö och dörrvakt någon annanstans i Västerås denna lördag klockan elva? Trots att mässan var relativt liten, tog de trevliga, kunniga, engagerade och pratsamma utställare jag valde att besöka musten ur mig. Redigt fullt på intryck var bara förnamnet. 

Mycket vin blev de

Vinbiten har jag avhandlat hos BKWine. Ett hedrande första och förhoppningsvis inte sista inhopp. Har egentligen inte mycket att tillägga förutom att inget och allt var bra. Att ge rättvisa bedömningar i det sammelsurium av dryck, mat och folkos som rådde i Aros Congress Center är minst sagt svårt för en novis som jag. 

Läskande lätt

Avslutade gjorde jag inte med vin utan med lättöl! och rom.

Dagens bästa icke vin 1

Den bästa romen, ja här vågar jag verkligen säga att det är den bästa rom jag smakat. Diplomático Ambassador (nr 86463, 1950 kr) är helt enkelt makalöst bra, len, söt, djup med en underliggande aggressivitet och komplexitet som helt enkelt slår allt annat som jag provat i romväg på fingrarna. Men smakar det så kostar det, å andra sidan räcker några centiliter åt gången vilken ändå gör det hela till en ytterst prisvärd upplevelse.

Dagens bästa ickevin 2

Sen var det lättöl! Även här den bästa jag smakat. Djup, finess och smakfullt balanserad, inte ofta dessa epitet dyker upp med en lättöl i handen. Hantverksbryggeriet Kusken är inget annat än en lättöl, eller snarast lättale, som ger alkohollågt alternativ ett ansikte, om du har förmånen att bo i Västerås med omnejd, leta upp den. Om inte annat bara för att få smaka den fylligaste lättöl du smakat.

Tack igen till en mycket väl genomförd mässa som verkligen gav mersmak. Tre saker har jag lärt mig/fått bekräftat inför nästa liknande arrangemang.
1) Kom tidigt, om du inte är där för att få en schyst förfylla, vilket i och för sig kanske inte heller är fel. Kom när de släpper in, minst folk då samt att du inte riskerar att något är slut
2) Låt det ta sin tid, mycket folk, pratsamma importörer och mycket intryck gör det hela till en stressig soppa om du inte taggar ner en nivå eller två.
3) Läs på innan, bra att ha lite koll på vilka som finns på mässan. Även om man inte vet vilka flarror som följer med riskerar man inte att missa de personliga guldkornen. Samtidigt är fördelen med en liten mässa att man nästan hinner besöka allt, fast bara nästan.

Tills nästa gång. Vi syns nästa år igen...