Keller Riesling RR 2011. Namngivning avklarad, pust..

En annan sorts Keller i källaren

Vad är det jag har i glaset egentligen? Är det halvtorrt eller torrt? Att det är riesling i världsklass och händelsevis från en av mina absoluta favoritproducenter, Weingut Keller, råder det ingen tvekan om men vad? Keller RR Riesling 2011 (finns hos Atomwine.dk för 200 kr) kommer inledningsvis med en något sluten men ändå komplex doft som utstrålar pondus trots sitt unga uttryck. Persika, citrusfrukt, granit, stenfrukt och något kryddigare drag samsas i den intagande doften. Med lite tid, säg 4-5 dagar, utvecklas komplexiteten något mer och vinet håller ihop, eller snarare lägger i en växel till, imponerande.

Munkänslan är helt och hållet underbar, nog för att det är åt det halvtorra hållet men samtidigt finns struktur, stramhet och finess som känns mer torr. Det här är helt enkelt det bästa av både världar,en härlig mix av avstämd rundare tropisk frukt, stramare inslag av både citrus, kalkig mineral, en precis syra och en snygg småbitter krydda. Eftersmaken är smaskigt fruktigt men ändå med ett grymt stramt grepp. (91-93p+)

Liite varmare bara

Så uppåtväggarna snyggt sammansatt, det är bara att buga och bocka att detta inte kostar skjortan och femti. Den enda invändning jag har i dagsläget är att det känns väl ungt, inte för att det skäms i glaset idag utan snarare tvärt om, men tänk vad det kan utvecklas till om något år. Bara att hålla fingrarna ifrån resterande flaskor, fast det kommer bli svårt.

Tills nästa gång. Tack ännu en gång alla underbara människor som trängdes i vårt "lilla" hus...

Pst. En rök precis, en gåva, ja vadå? Klart man vill dela med sig av gosakerna. Bara att fylla på medan man kan.

Keller Von der Fels 2011. Vissa saker är sig lik..

Verkar riktigt lovande

Favorit i nytappning, Keller Von der Fels är den buteljering som det finns flest årgångar av i min källare, vilket i och för sig inte säger särskilt mycket. Meen pris-kvalitet under årens lopp har varit närmast oslagbart och sanna mina ord om den inte blir bättre och bättre. Nu är det 2011 års tappning som gäller ( köpt hos Atomwine för 167 kr ), dags för showdown.

Stenigt värre

Hmmm, fräsh, ungdomlig, fläder, gråpäron, citrus och sval föredömlig mineral. Vilken fröjdefull doft, lätt som en fjäder men tyngd som en elefant.

Munkänslan är frisk, syrlig med en lätt porlande känsla. Frukten är kliniskt ren, citrus, fläder, päron omgärdat av ett svårforcerat stenparti. Ungt så inninorden men fasiken va fokuserat och benhårt uttrycket är. Med mer tid och värme blir de stenigare inslagen mer framträdande, känslan rundare och allt blir mer generöst.

Avslutet attackerar med mer überredig syra, frisk prolande frukt och mer stenig mineral känsla. Möjligen något rumphuggen eftersmak. (91-92p)

Vete katten om detta inte är den mest okompromisslösa VdF hittills, maken till rent elexir var det längesedan jag slöjde runt i munnen. Här råder det dessutom ingen tvekan om att det behövs lite mer tid i ryggläge för att lugna ner de unga nästinpå utanpåliggande nerverna. Det här bådar minst sagt gott för de tyngre GG tappningarna.

Sommaren kommer och går

Tänka sig, det behövdes bara en skrikig natt för att bli påmind om att spädbarn tar bra mycket mer plats än storleken gör gällande.

Tills nästa gång. Idag kommer tumlaren, lär behövas om torkvädret fortsätter som nu...

Château Montrose 2004 och Keller Riesling trocken 2011. Nu kan 2:a Maj komma..

Kvällens andra gäst

Vad bjuder man en frankofil på? Claret så klart. När sagda person dessutom ska hjälpa mig med lite SKV tugg tar vi fram det tunga artelleriet. Fast först lite tyskt munskölj för att komma i rätt redovisningsgung.

Keller, en given plats i källaren

Keller Riesling trocken 2011 (kostar 110 kr plus frakt hos Atomwine) är en ung historia, möjligen för tidigt att ta tempen men nyfikenheten tog ännu en gång över mitt bättre vetande. Doften har både en aning tropisk frukt men även gråpäron och ett stenigt, stramare slut. Inte stort men väl balanserat i en ren och klar ton

Munkänslan är riktigt citronsyrlig med lite bubbelfräs, åt det tunnare hållet i starten men bättrar på sig i mitten då de steniga mineraldragen kliver in, tillsammans med en fetare ton bilder de en angenäm helhet. Frukten lirar på bra i bakgrunden och kliver in tillräckligt för att balansera upp. Avslutet stramas upp bra med en antydan till beska.

Eftersmaken klingar på hyfsat länge med en härlig mix av stenigare inslag och fräsh, tropisk fruktig. (86-87p)

Härligt, enkelt och hyfsat rättfram i en stil som är mer mineralfräs än frukt. Tycker personligen att von der Fels är den flaska som ger mest Kellermagic för pengen, och se nu är den också påväg.

Efter att sista kråkan har landat har vi gjort oss förtjänt av lite tyngre doningar. Fram med lite Coppa, Himmelsraften, bröd och smör toppat med en gräsig olivolja. Det sista tänker jag göra igen, riktigt, riktigt gött. Medan tankarna fortfarande svävar omkring i e-tjänstens förtrollade land börjar vi vår vandring i glaset.

Vardagsvin!

Doften är som en stor varm omfamnande kram, gott om plommon, en stramare ton av svartavinbär. Faten gör sig bra påminda med marsipan, mörk choklad och lyxig trälåda, troligtvis innehållande cigarrer. Helt underbar doft men mer varmblodig och mustig än väntat, men å andra sidan vad vet jag om 2crus??

Smaken är mycket stramare än vad doften angav, frukten är syrligare mer åt vinbärshållet. Detta är en härlig uppvisning i balans och skir drickbarhet. Trots det lättare uttrycket finns bra med komplexare drag i form av, någon smågrön ton, ceder, lite blyerts och något smårostat. Avslutet snörper upp bra med torra, mikroskopiska tanniner.

Eftersmaken är lång, torr, med frukt och fat i en balanserad smakfull klang. Det som framförallt utmärker sig är den lyxiga, lätta träkänslan som dröjer sig kvar. (92-93p)

Det är ungt säger vännen,
- Jaså hur ungt?
- Inte äldre än fem år.
- Jo det är äldre, det är en 2004:a
- Jaså, är det så här de smakar de där som kan lagras riktigt länge.
Helt och hållet underbart, galet drickbart redan nu även om det säkerligen lyser bra många år till. Det som imponerar allra mest är balansen, allt är i balans och vinet blir aldrig tungt, tråkigt eller för mycket. Bara att kapitulera, vill man ha en uppvisning i hur "riktigt" vin kan smaka ska man ha nå dylikt i glaset. För Château Montrose 2004 (varuprov, finns hos the Wein Company för 598kr plus frakt) är, överprissatt eller ej, ett av de mest harmoniska viner jag har smakat.

En till bild, sen ska jag ge mig

Tills nästa gång. Ett STORT tack...

Vin, foto och ny(a)gamla bekantskaper..

Den mindre pratsamma delen av kvällens sällskap.

Ojoj har nog aldrig känt mig så lantligt lost som vid detta besök i huvudstaden, om jag lidit brist på lokalsinne prebarn så var det ingenting i jämförelse med nu. Om det beror på sömnbrist, ålder eller någon annan obehandlad faktor låter jag vara osagt men lite läskigt är det allt.

I vilket fall så spenderades helgen i goda vänners sällskap, gamla som nya. Började med en gammal bekantskap, - jag kommer och hämtar dig med bil, sa han varvid jag tänkte va skönt så slipper jag kollra bort mig. Men ack, när han inte körde fram bilen precis där jag klev av bussen var jag vilsen. Han fick tillslut in mig i bilen och efter att ha försäkrat lapplisorna, som hovrade likt hungriga gamar, om att han bara skulle stå där ett kort tag och att personen som han skulle hämta var en lokalsinneshandikappad lantbo åkte vi till hans nya tjej med tillhörande lägenhet. Tack för lunch och väldigt trevligt sällskap, hoppas att det inte tar tre år till nästa gång.

Näst ut var ett depåtopp och en träff på Stockholm Wine lab, mer om det senare.

Lite smånervöst väntade så de nya bekantskaperna, men samtidigt hur fel kan det bli när tre nördar träffas.Tydligen hur bra som helst skulle det visa sig. Både Fredrik och Ulf var två riktigt sköna prickar och samtalet under kvällen flöt ikapp med vinet. Eftersom jag inte skriv några noter får det bli en schematisk överblick av kvällen, vissa gånger är det helt enkelt roligare att dricka vin än att skriva om det.

Inte stort denna gång.

Först ut var mitt vin, Keller Kirchspiel 2009 (89-90p), som serverades blint. Ulf visade på riktiga rieslingtakter och var ganska fort i Tyskland efter en liten omtur via Alsace. Fredrik var inne på Chenin blanc och sedan när flaskan avtäcktes bildades mystiskt typiska mineraltoner. Intressant vad som händer så fort man får se etiketten. Själv var jag allmänt besviken, obalanserat, lite alkoholskadat och ett ganska kort slut gjorde att jag undrade varför jag tog med mig denna flaska av alla där hemma. Nästa flaska får vila några år.

Tydligen var den bra mycket bättre dag 2 och dag 3, bra så.

Innan lammfärspastan var klar serverar Ulf nästa blinda, rött så det förslår. Nästan ogenomtränglig med en fruktspäckad doft med gott om fat. I mitt tycke lite för mycket vanlij och dill men ändå mustigt välkomnande. Smaken är fruktbetonad, lite mognad och fat med en elegant fyllighet. Slutet är riktigt torrt med en eftersmak som ringlar kvar ett tag och helheten känns dyr, lite tillrättalagd men tyvärr lite för mycket fat för att träffa mitt i. Gissningarna går kors och tvärs över globen för att sedan avslöjas vara utomeuropeisk. Ganska direkt när Ulf avslöjar att vi är i USA känns Cabernet Sauvignon dragen igen och på något outgrundligt sätt är vi i Nappa Valley. Trefethen Cabernet Sauvignon 2005 (90p) är min första Nappa CS, tack för den.

Näst ut i startblocket, Amerika.

När vi sedan blir tillfrågade om vi vill ha något lika eller något helt annorlunda kvittar det för i vilket fall blir det säkerligen något roligt, men vi svarar något helt annorlunda.

Vid första sniffen känns vinet inte helt annorlunda, den plommonbetonade frukten finns här också men till skillnad från det förra vinet är det framför allt en förförisk komplexitet som bara eskalerar ju längre vinet är i glaset. Svamp, mocca, lite stall och en släng av målarpytsen uha helt underbart. Italien känns givet men sedan? Smaken är i det närmaste perfekt, samhetslen fruk, utfyllande med en begynnande mognad och ett ganska rejält uttorkande slut som viskar längre lagring. Men i dagsläget är det så förbaskat gott så det lyssnar jag inte på. Eftersmaken är lång med både bibehållen frukt och lite cigarrlåda.

Efter ett flertal gissningar, vissa mer galna än den andra landar vi på en IGT. Helt annorlunda? Tenuta dell'Ornellaia Le Serre Nuovo 2004 (92-93p) är flera snäpp vassare, annat land men Cabernet Sauvignon gemensamt. Tur att det var så förbaskat gott, du är förlåten Ulf ;).

Vilket vin!

Moget är gott!

Avslutningsvis dricker vi nästa glas öppet, Louis Jadot Morey-Saint-Denis 1997 (91p) är en förföriskt mogen och klunkvänligt Pinot. Här kan man hitta det mesta från tjärade rep till röd sirlig frukt sig, vilken härligt funkig och komplex doft. Smaken är slank med en perfekt mognad och vid det här laget är det svårt att hejda sig i all vinös iver. Även detta är en första bekantskap och således en fullträff, börjar ana storheten i mogen Pinot. Tänk va mycket gott vin det finns.

Till det sista vinet tog Fredrik fram en skönt funkigt doftande svampliknande sak. Epoisses hette den tydligen och ännu en gång bevisar ostkillen att ost är så mycket mer än det som trängs vakuumförpackat i Icadisken.

Fantastiskt sällskap, fantastiska viner och helt enkelt fantastiskt roligt. Tack!

Tills nästa gång. Uppgång 04:45 var vad som krävdes för att få till ett inlägg, vad som skrivits? Inte en aning...

Keller Riesling Von der Fels 2008. Måndag hela veckan..

Dagens kommentar: Ta kort på den. 

Är ni beredd på dagens underdrift, tiden går alldeles för fort.
För att nämna några exempel:
I år är året då jag passerar det magiska 30 strecken, mentalt och fysiskt känner jag mig bra mycket äldre men det hör inte till saken.
Har snart arbetat 10 år i undervisningsbranchen, även om det ibland känns som 100.
Igår klarade sig största flickan helt utan blöja och sa dessutom till när hon behövde gå.
Ok, utveckling kanske vissa skulle hävda men samtidigt undrar tonåringen i mig vart tiden tog vägen.

Lika bra att göra som strutsen, gå vidare. I min innestående försändelse fanns en laddning från Weingut Keller, en av de producenter som seglat upp på min egna lilla favvo lista. Allt från basriesling till vingårdsbetecknat har visat sig passa mina smaklökar. Nu var det dags för Riesling Trocken - Von der Fels 08, en torr "lillebror" med ungdruvor från Kirchspiel, Morstein, Abtserde och  Hubacker

En bedårande balans mellan fräsh frukt och en underliggande rökig skiffer. Doften är stor med tropiskt frukt som trots sin rikedom inte ramlar över och blir jolmigt tung, även om den känns aningen söt. Andra fiol, eller delad första, spelar en nyanserad rökighet och flinta. Uha på gränsen mellan moget och juvenilt, mums.


Oj vad hände, först kommer en fyllig våg, sedan frukt, sedan beska och syra och kvar stannar frukt en pikant syrlighet. Det där gick alldeles för fort, vi tar det igen.
Fylligt med skön balans, trots vissa stackato associationer, mellan frukt och andra nyanseringar som sten, rök och honung. I andra vågen sköljer en skön beska över och lämnar en syrlig men ack så drickfärdig avtryck in i eftersmaken som känns både fruktbetonat och framför allt förföriskt syrligt. Vete tusan om det inte smög sig in en viss sötma i den inledande fylligheten eller så är det bara tungan som spelar mig ett spratt, i vilket fall så är helheten förföriskt bra. (90-91 p)

Mums vilket vin, personligt, drickfärdigt, fruktigt och mineralbetonat. Vad mer kan man önska? Inte mycket enligt mig, den här balansgången mellan fräsch frukt och en smygande mognad är i mitt tycke himmelsk. I jämförelse mot en obloggad 09 känns detta mycket mer färdigt, även om 09:an säkert blir bättre med tiden så är det dessa jag tänker dricka nu.

Ännu en gång är en prisdiskussion närmast löjlig, inköpt på rea för 110 kr och fyndaren i mig jublar. Samtidigt gråter bildaren i mig, för 240 på SB (årgång 09) avskräcker det de flesta även om vinet egentligen är värt varje krona.  

Tills nästa gång. Det är de små sakerna som gör helheten, eller livet är en sjundedel måndagar...

Keller Kirchspiel 2009. Historien upprepar sig..

Imorgon är den officiella dagen då mitt liv har äntrat ett nytt stadium, jag blir äldre, klokare, visare, vimsigare eller bara mer nedbruten av tidenstand. Ett faktum i sig som gör varken från eller till förutom att dagen blir mig till ära.

Det enda jag kräver är att få laga lite extra god mat, och dricka lite extra gott. Varför då inte slå till på en halvflaska av ett vin som bjöd på en riktigt åktur förra gången jag hälsade på, då i årgång 2008. Idag luftar vi och smakar ett första smakprov av ett vin som på intet sätt gjorde oss besvikna, trots höga förväntningar.

Keller Kirchspiel 2009 är ungt, ja egentligen är det nog lite för ungt. Doften är friskt fruktig med en härlig substans som leder tankarna både till vaniljkräm och fruktkompott. Förföriska toner av krusbär, stenfrukter, honung, persika och mandarin med en påtaglig vaxartad krydda i bakgrunden. Så ungt men ändå så förförisk.


Smaken är inte sämre, snarare tvärt om. Fylligt med gott om frisk frukt och en avslutande grapekrydda som kommer smygande och aldrig vill lämna gommen. Det råder en skön balans mellan syra, fuktighet och krydda. Ett vin som bara väntar på att utvecklas, för i dagsläget är det mer okomplicerat rakt på än komplext och eftertänksamt. 


Eftersmaken vill som sagt inte ge sig och lämnar syrliga gula äpplen, persika och en skön krydda. Fasiken va gott detta är. (92-94p)

Hustrun lämnar kvällens kommentar: Varför kan man bara inte dricka sådant här vin? Jag kan bara hålla.

Tills nästa gång. Imorgon lever jag i illusionen att det är min dag...

Keller Riesling Trocken 2009. Avledningsmanöver..

Förutom att ha reflexer som catwoman, styrka i höger armen som stålmannen och snabba ben som snurresprätt har jag märkt att det är till sin fördel att träna upp avledningsförmågan. En konstart som tar lång tid att förfina, samtidigt som barnet ska vilja bör sysslan ha ett egensyfte för mig. Aningen djävulusiskt men ack så användbart för att hinna göra annat än läsa, rita och gå till lekparken. Idag fottade vi..

Som jag nämnt tidigare har jag upptäckt nätshoppingens tjusning. Ta ett brett utbud till ett bra pris och släng på lite rabatt om det inte var nog så får du det levererat till dörren och slipper snorkiga kassörskor samt inget köande. To good to be true..

I förra försändelsen kom en enklare variant från en producent som bjöd på en av mina bästa vitvinsupplevelser. Klaus-Peter Keller gör nuförtiden mestadels torra varianter, ingen sorg över det om man för det första aldrig har provat någon halvtorr variant samtidigt som de torra smakar som de gör.

Instegsrieslingen Keller Riesling trocken 2009 (75 dkk från Atomwine) doftar ungjästigt, näst inpå lite ölkänning. Annars är det en väldigt fruktdriven doft, ganska öppen för att vara så ung med gula äpplen, persika och en ganska tydlig grapekrydda. Härligt, ungt och lovande med en underliggande rökighet samt en ton av sten.

Smaken är fantastiskt ren, - som att dricka ur en fjällbäck utbrister någon. Spritsigt med en kittlande känsla. Annars ganska blyg smak men med en balanserad om än markerad syra. Frukten kommer i dagsläget i andra hand där gula äpplen samsas med en avslutande grapekrydda.

Eftersmaken är ganska blyg men sitter i ett bra tag och ger en härlig välbehagskännsla.

Sammantaget ett mycket gott, balanserat om än något blygt i dagsläget. Ska bli mer än intressant att prova Kellers "von der Fels 09:a" som också följde med i lådan från Ups.

Tills nästa gång. Hoppas att alla Tyska 09:or motsvarar förväntnigarna...

Weingut Keller Westhofen Kirchspiel Riesling 2008. Vinet som kan stå på egna ben..

Rapport från "Vinprovningen" med kollegor kommer, men först några rader om kvällens vin eller rättare sagt ett av de bättre viner jag har smakat i hela mitt korta vinliv.

Efter att ha läst några minst sagt lovande inlägg hos Red Screem blev jag väldigt sugen att få prova Weingut Kellers Westhofen Kirchspiel Riesling 2008 (nr 95294, 424 kr). Att prova vin över flera dagar har jag gjort förut men att producenten faktiskt rekommenderar detta är något nytt. Weingut Keller med Klaus-Peter i spetsen hyllas av den tyska vintidningen Gault Millau och husets kvalitetsrieslings har överlag fått väldigt bra kritik i årgång 2007. Men nu är det 2008 som gäller, ett ungt kvalitetsvin med 2000 producerade flaskor. Nu har jag nästan drivit upp förväntningarna till det ouppnåliga så det är bara att rycka fram kroksruven. Det börjar bra med ett omtag för att få upp den gedigna långa korken.

Oj vilket vin. Doften är riktigt komplex, spritsig fräsh men ändå med en fet känsla, mineral (våta stenar), en aning blommighet, persika, gula äpplen, bivax, kanske lite petro för att försöka nämna några egenskaper. Smaken är inte sämre, jo kanske lite. Sametslen lite trögslytande men ändå lite kittlande på tungan, persika och gula äpplen i frukten. Restsötman och den viskösa känslan ger ett sött intryck trots att vinet är torrt. Aptitretande som tusan samtidigt som det fungerar mer än väl solo. En skön diskret krydda i slutet som mynnar ut i en fruktig blommig eftersmak. Allt sitter precis där det ska och om det är något negativt med vinet så känns det lite oförlöst. Som att något ännu härligare ligger och lurar i bakgrunden, trots det är det förbaskat gott. Detta skulle jag vilja dricka varje dag, eller rättare sagt kunna dricka varje dag bara för att i slutändan välja något annat eftersom jag skulle vilja spara detta till ett speciellt tillfälle.

I rent vetenskapligt syfte skulle det vara riktigt roligt att få smaka detta när det har legat några år. Om det finns någon som bjuder så är jag frivillig. Bara rent vetenskapligt..

Tills nästa gång. Gott är dyrt...