Pommery Cuvée Louise 2002. HD skärm, jo jag tackar ja..

Pommery Cuvée Louise 2002

Zalto White wine

Finfrämmande i helgen, Ulf med son kom på en efterlängtad visit. Det var ta mig tusan på tiden! Eftersom jag vet att Uffe alltid har något stort med sig och fokus ligger på champagne fick det bli att slå på stortrumman här också. Först inhandlades det lite nya glas, det kan man ju inte ha för mycket av, eller? Och sedan rök korken ur den enda "nya" Champagne som bolaget lanserade i Februari, nämligen Pommery Cuvée Louise 2002 (nr 91106, 999 kr)

Men först några ord om glasen, jag har ständigt radarn uppe för de "optimala" champagneglasen, redan i benämningen ligger motsägelsen, optimala. Eftersom intet vin är det andra likt, ålder, druvor, vinifikation osv, finns det inget glas som passar alla vin, men försöka duger ju. Fick för ett tag sedan nys om att Wine Spectator (hittar tyvärr inte länken) hyllade Zaltos White wine glas och som tur är känner jag killen som tar in dessa till Svedala. En beställning fattigare och några glas rikare fick de bekänna färg. Som alla Zaltos glas var de smäckra och nästan läskigt tunna, måste nog säga att dessa dock tar priset i utförande, till och med frun som annars är lite skeptiska till formen på Zalto gjorde tummen upp. Smak- och doftmässigt var de klockrena, inte lika snipiga som flöjtar, bra snurr i kupan och en övergripande elegant framtoning. Sedan att vi hade ovan nämnda och Philipponnat Clos des Goisses 1996 i glasen gjorde ju inte saken sämre. Får återkomma med ett mer ingående test framöver men hittills är jag såld.

Pommery ingår i den större Vranken gruppen, huset bildades 1856 och snart var de en av de största i Champagne. Pommery är fortfarande en av de firmor som äger mest Grand Cru mark i Champagne, förutom sin egna mark köper de in ungefär 70% för att årligen kunna producera ca 5 miljoner flaskor.

Cuvée Louise 2002 är Pommerys crème de la crème. Såg dagens ljus 1986, 65% Chardonnay och 35% Pinot noir från enkom Grand Cru rankor i Ay. Namnet är taget från grundaren och grundarens dotter som i likhet med vinet ska vara ett slags mirakel. Den andra jäsningen på flaska görs svalt, ca 10 grader, vilket ska ge ett elegant, rent och fräscht vin med delikat mousse. Så långt låter allt bra, dags att smaka.

Ultra elegant doft, liljekonvalj, färsk persika, blöta stenar och något svårgripbart som lurar i bakgrunden, nötter kanske, hurusom är volymen ganska nedsänkt men det som kommer fram är ljuvligt. I munnen är det ett smeksamt monster, moussen är superlen och riklig, insmickrande nästan, sedan kickar nötter och något fylligare in, följt av stenig mineral och gul småtropisk frukt, för att slutligen mynna ut i en syra kick och en smeksam beska som slutligen blir en lång elegant och syrligt balanserad eftersmak. Med tid i glaset blir det hela en kavalkad av honung, stjärnfrukt och följsam balans. Håller tyvärr inte ihop lika bra till dag 2 då Ulf kom men med ökad temp var den fortfarande ytterst njutbar.

Inte ofta jag kommer i kontakt med högdjur som dessa och i ärlighetens namn vete katten om det är värt runt tusenlappen, eller jo. Någon gång ibland, allt för sällan egentligen, kan man få skämma bort sig själv med bubblor ljuvliga som dessa.

Tills nästa gång. Blogger gör verkligen slarvsylta av bra bilder...

Keller Riesling RR 2011. Namngivning avklarad, pust..

En annan sorts Keller i källaren

Vad är det jag har i glaset egentligen? Är det halvtorrt eller torrt? Att det är riesling i världsklass och händelsevis från en av mina absoluta favoritproducenter, Weingut Keller, råder det ingen tvekan om men vad? Keller RR Riesling 2011 (finns hos Atomwine.dk för 200 kr) kommer inledningsvis med en något sluten men ändå komplex doft som utstrålar pondus trots sitt unga uttryck. Persika, citrusfrukt, granit, stenfrukt och något kryddigare drag samsas i den intagande doften. Med lite tid, säg 4-5 dagar, utvecklas komplexiteten något mer och vinet håller ihop, eller snarare lägger i en växel till, imponerande.

Munkänslan är helt och hållet underbar, nog för att det är åt det halvtorra hållet men samtidigt finns struktur, stramhet och finess som känns mer torr. Det här är helt enkelt det bästa av både världar,en härlig mix av avstämd rundare tropisk frukt, stramare inslag av både citrus, kalkig mineral, en precis syra och en snygg småbitter krydda. Eftersmaken är smaskigt fruktigt men ändå med ett grymt stramt grepp. (91-93p+)

Liite varmare bara

Så uppåtväggarna snyggt sammansatt, det är bara att buga och bocka att detta inte kostar skjortan och femti. Den enda invändning jag har i dagsläget är att det känns väl ungt, inte för att det skäms i glaset idag utan snarare tvärt om, men tänk vad det kan utvecklas till om något år. Bara att hålla fingrarna ifrån resterande flaskor, fast det kommer bli svårt.

Tills nästa gång. Tack ännu en gång alla underbara människor som trängdes i vårt "lilla" hus...

Pst. En rök precis, en gåva, ja vadå? Klart man vill dela med sig av gosakerna. Bara att fylla på medan man kan.

Välkommen tillbax för en till titt i källaren..

Strax före middagstid anländer kombin, kombin? Jo stadsmänniskan tar landet med storm i en lantisfamlijebil. Härligt, nu kan racet börja. Racet började i och för sig klockan 06:00 men nu fick jag börja tulla på vinet.

Tur att det finns mer Keller i källaren

Först en liten rundvandring med ett sprakande glas vitt, frisk härlig syra och balanserad tropisk frukt. Gårdagens sprits har lagt sig och kvar finns fyllighet, mineral och charm i massor. 2010 års upplaga av Kellers Von der Fels gör ingen besviken och seglar upp på en favvo plats bland kvällen vita. Inte illa pinkat men så är Keller lite av en husgud här hemma. (91-92p)

Du är ingen riesling, tyvärr

Snackar man prisvärde så ligger Breuers Orleans Rüdesheim 2009 (nr 90331, 479 kr) illa till, trots att det bara kom 36 flaskor till Sverige av den nästinpå utdöda druvsorten blev det ingen påfyllning. Blöta textilier, klöver, lite återhållen frukt blandat i en fyllig och frisk doft. Smaken är fyllig och len men lite intetsägande dessutom räcker inte syran till för att balansera upp. Avslutet är lite beskt med hyfsat lång fruktig eftersmak. Tack för upplevelsen Ulf. (88-89p)

Min upphälda GG var inte heller så mycket att hänga i julgranen. Wittmann Aulerde Riesling GG 2009 bjöd på en fyllig men smått livlös gestaltning. Det finns lovade grejjor här men saknar stuns för att vara riktigt bra, kanske skulle prova någon annan av Wittmanns GG lägen. (89-90p)

Matvin, i dess bästa bemärkelse

Nu var det dags för en tur ner i källaren, klart att vi måste komma i stämning och sippa på något samtidigt. Lite kärvt, solmoget, lingonsyrlighet och syrliga körsbär. Smaken är Italienskt fyllig med undervegetation och rejält tuggbara tanniner. Avslutet är långt och även det lite småkärvt. Efter lite irrfärder landar vi i barololand, Schiavenza Barolo Vigneto Broglio 2003 känns traditionellt kärv och växer till mat. En skön flaska att ha hemma, hederligt gött. (91-92p, 92-93p till maten)

Tur att jag har fler i källaren

Andra källarglaset lurar upp Ulf på läktaren, vilket på sätt och vis var tanken. Shaw and Smith Shiraz 2006 är stiligt, ren men slösaktigt generös. Shiraz när den, enligt mig, är som bäst. Inte så mycket sylt eller övermogna bär utan mer europeisk elegans fast fortfarande med turbotryck i uttrycket. Avslutet är allt annat än krävande men stannar kvar bra länge. Ett vin att dricka precis som det är eller till ett glas till. (91-92p)

Nu är barnens tid förbi och grillens börjar, försöker mig på en inspirerande eltändning men istället blir det en överjäst glöd. Ljusets vara eller icke vara tog överhanden och det var knappt att glöden levde, men köttet lyckades ändå bli lite för välstekt. Konstigt det där.

Den höll ändå in på småtimmarna, och längre ändå

Ur folien kommer en härligt varm och generös frukt, körsbär, läder och topptoner av målarlåda. Vi måste vara i Italien, en härlig balans mellan mognadens begynnande och primärfruktens tillbakagång tyder på några års flasktillvaro. Drar till med 2004 vilket var fullträff. Spänsten i syror och tanniner tillsammans med charm, undervegetation och körsbär bär iväg ännu en gång till barololand. Ulf hade tagit med en kändis, Fratelli Revello Barolo Vigna Gattera 2004 finns även i mina gömmor. Inte provad tidigare men oj va roligt, Ostfredde tog med en flaska till mig också och det tackar jag verkligen för. (91-93p)

Efter maten fortsatte flaskornas dans, men nu känns återgivningar mer fingervisningar än sanningar.

Sweeet

Sött och überkoncentrerad men en kavalkad av persika, vuxengodis på hög nivå. Ingen alkohol känns och knappt någon syra. Mullineux Family Wines Chenin Blanc Straw Wine 2009 (nr 99356, 189 kr) till Saint Agur och hjortronsylt var riktigt gott.

Förhoppningsvis smakar det bättre i någon annans mun

Ta vad du vill, hör jag mig själv säga. Något måste man ha efter en tripp på tjugo plus mil, en tysk Pinot blir svaret. Deutzerhof Spätburgunder Caspar C 2007 var inget som vi ville ha i glasen särskilt länge denna kväll, murrigt, källare och överlag lite små mysko. Nej fram med en annan flaska.

Sent, men lika bra för det

Nu så, koncentrerat med en något småjäst vinbärsfrukt. Domaine Santa Duc Gigondas 2007  (nr 2732, 195 kr) återkommer jag gärna till, både i framtid och närtid

Nu kastar småbarnspappan in handduken och sveper den kring de diskade glasen, vill inte frästa på fruns välvilja allt för mycket med kvarvarande disk också.

Tack ännu en gång Ulf, riktigt trevligt och lika generöst som alltid. Nästa gång får vi lura med några till, inte allt för svårt att hitta till the big bay.

Tills nästa gång. Fullt med halvfulla flaskor i källaren, ett tufft jobb men någon måste hälla i sig det...