Pommery Cuvée Louise 2002. HD skärm, jo jag tackar ja..

Pommery Cuvée Louise 2002

Zalto White wine

Finfrämmande i helgen, Ulf med son kom på en efterlängtad visit. Det var ta mig tusan på tiden! Eftersom jag vet att Uffe alltid har något stort med sig och fokus ligger på champagne fick det bli att slå på stortrumman här också. Först inhandlades det lite nya glas, det kan man ju inte ha för mycket av, eller? Och sedan rök korken ur den enda "nya" Champagne som bolaget lanserade i Februari, nämligen Pommery Cuvée Louise 2002 (nr 91106, 999 kr)

Men först några ord om glasen, jag har ständigt radarn uppe för de "optimala" champagneglasen, redan i benämningen ligger motsägelsen, optimala. Eftersom intet vin är det andra likt, ålder, druvor, vinifikation osv, finns det inget glas som passar alla vin, men försöka duger ju. Fick för ett tag sedan nys om att Wine Spectator (hittar tyvärr inte länken) hyllade Zaltos White wine glas och som tur är känner jag killen som tar in dessa till Svedala. En beställning fattigare och några glas rikare fick de bekänna färg. Som alla Zaltos glas var de smäckra och nästan läskigt tunna, måste nog säga att dessa dock tar priset i utförande, till och med frun som annars är lite skeptiska till formen på Zalto gjorde tummen upp. Smak- och doftmässigt var de klockrena, inte lika snipiga som flöjtar, bra snurr i kupan och en övergripande elegant framtoning. Sedan att vi hade ovan nämnda och Philipponnat Clos des Goisses 1996 i glasen gjorde ju inte saken sämre. Får återkomma med ett mer ingående test framöver men hittills är jag såld.

Pommery ingår i den större Vranken gruppen, huset bildades 1856 och snart var de en av de största i Champagne. Pommery är fortfarande en av de firmor som äger mest Grand Cru mark i Champagne, förutom sin egna mark köper de in ungefär 70% för att årligen kunna producera ca 5 miljoner flaskor.

Cuvée Louise 2002 är Pommerys crème de la crème. Såg dagens ljus 1986, 65% Chardonnay och 35% Pinot noir från enkom Grand Cru rankor i Ay. Namnet är taget från grundaren och grundarens dotter som i likhet med vinet ska vara ett slags mirakel. Den andra jäsningen på flaska görs svalt, ca 10 grader, vilket ska ge ett elegant, rent och fräscht vin med delikat mousse. Så långt låter allt bra, dags att smaka.

Ultra elegant doft, liljekonvalj, färsk persika, blöta stenar och något svårgripbart som lurar i bakgrunden, nötter kanske, hurusom är volymen ganska nedsänkt men det som kommer fram är ljuvligt. I munnen är det ett smeksamt monster, moussen är superlen och riklig, insmickrande nästan, sedan kickar nötter och något fylligare in, följt av stenig mineral och gul småtropisk frukt, för att slutligen mynna ut i en syra kick och en smeksam beska som slutligen blir en lång elegant och syrligt balanserad eftersmak. Med tid i glaset blir det hela en kavalkad av honung, stjärnfrukt och följsam balans. Håller tyvärr inte ihop lika bra till dag 2 då Ulf kom men med ökad temp var den fortfarande ytterst njutbar.

Inte ofta jag kommer i kontakt med högdjur som dessa och i ärlighetens namn vete katten om det är värt runt tusenlappen, eller jo. Någon gång ibland, allt för sällan egentligen, kan man få skämma bort sig själv med bubblor ljuvliga som dessa.

Tills nästa gång. Blogger gör verkligen slarvsylta av bra bilder...

Château Musar 2002. Sjuk Posk i påsk..

Château Musar 2002

Fräsch kork i elvaårig halva

Halvmogen halva (2005 finns på SB), mmm. En härligt intagande doft, varm ren jord möter sirlig röd frukt, toppat med lite orientaliska kryddor, eneträ, blyerts, tobak ja listan kan göras lång. Lika bra att stoppa där och konstatera att det är en urskön doft, lika delar ungdom som ålder.

Munkänslan är föredömligt slank men med gott om tyngd i den pigga frukten, de mörkare trätonerna och det småmultna. Upplever inget orent utan bara skön lite småjordig mognad som lika gärna skulle kunna ha sin hemvist i Italien, Frankrike som tydligen Libanon. Avslutet snörper upp en aning och mynnar ut i en lång, jordfruktig och skönt varm eftersmak. (91-92p)

För en stund glömde jag tvätten och diskmaskinen, för en stund fanns bara jag, glaset och mina upplevelser kring det förtärda. För en kort stund sveptes jag in i varför det är så underbart med vin, tack för det Gaston Hochar.

Vin från Libanon

Tills nästa gång. Lugnt värre...

Pst. Som om man trodde sig förståsigpå, frun fick andra halvan av halvan dag två, en helt annan doft, mer parfymerad, mogen, varmblodig, nästan sötmättad. Samma skärpa i smaken, oj vilket spännande vin.

Psst. Halvmoget is tha SHIT!, synd att källaren knappast kryllar av den varan men å andra sidan är det ju därför jag fortsätter fylla på, bra så.

Zalto la vista, baby. Denna vecka lägger jag i turbon..

Munblåst, is tha shit!

Jag är den första att erkänna en viss besatthet vid glas, förutom dess innehåll förstås, är i grund och botten trogen mina Orrefors difference men finner mig själv allt som oftast svängandes och klämmandes på ett nytt glas så fort chansen yppar sig. Ni kan vara lugn, händer oftast i affärer men har ni en härlig kupa hemma kan jag inget lova. Frun, som för övrigt inte delar min tro att det finns några bättre/snyggare glas än diff serien tittar ängsligt och nedlåtande på mina utsvävningar. Ibland tycker jag mig höra hennes tysta mummlande, -äsch han kommer snart till sans. Och jo, hittills har jag inte hittat några som har fått byta plats med maturekupan som hemmets glas nummer ett, kan säkert ha något att göra med att jag inte "får" byta men det är en helt annan sak

Jag är också den första att inse att det säkerligen finns flertalet som skulle hävda motsatsen, ja att våra kära "skålar" inte är det bästa glaset. Men som med så mycket annat är glas en känslofråga, förutom just drickupplevelsen ska det uppfylla flera syften där estetik såklart är avgörande. Så när Peder tycker att jag borde prova Zalto, ett munblåst Österrikiskt glas av högsta kvalité kan jag inte motstå. Maken till extrema glas tror jag att man får leta efter dessutom vinklad i enlighet med jordaxeln, jo jag tackar ja. Vet inte om det bidrar till upplevelsen men den otroligt smala halsen och det, för Burgundy kupan, abnormt stora huvudet gör att det nästan känns som att glaset är elastiskt när man snurrar runt vinet. För att inte tala om kontakten när man tar en sipp, tunt är bara förnamnet. Tänker inte försöka mig på någon direkt smakjämförelse men form och hantverk ihop bidrar verkligen till en upplevelse som borde upplevas. Efter att ha snurrat glasen några gånger är jag fast, trodde aldrig att diff serien skulle kännas "klumpig" men det här är i en klass för sig, nu gäller det bara att övertala frun om detsamma. Glasen och mer info hittar du här.

Schysta former

Tills nästa gång. Vinprovning och köttpåfyllning, för att inte tala om hur farligt bowling är...

Pst. Aningen svårt att få samma schwung i snurren som i en rundare kupa.

Psst. Aningen nervöst att diska, nog för att det pallar maskindisk men där går gränsen.