Roagna Langhe Rosso 2003. Bra så, nu ska det bara hålla i sig..

Barbaresco i en Langhe Rosso

Roagna Langhe Rosso 2003

Det här vinet har alltid tjusat mig med sin doft, ljuvaste nebbioloparfrym, skir frukt, rosor, tjära och annat mumsigt i en helgjuten, balanserad och lagom skitig traditionell stil. Så även idag men nu vete katten om inte smaken har knappat in på doften, ljuv klunkbarhet, lite skit under naglarna och massor av nebbiolomarkörer påväg mot mognad. Grym valuta för pengarna och en försmak av vad duktiga vinmakare kan göra med nebbiolo, har ni inte provat kan jag varmt rekommendera, fast det är verkligen inget fruktigt kraftpaket à la nyavärlden. Snarare balanserad svidande slank fyllighet för de som inte räds en tannin eller två. Nuvarande årgång är 2005 (nr 75237, 199 kr) och när vi ändå snackar rakaste vägen till nebbiolohimlen, Roagna Opera Prima (tillfälligt slut) tar dig ännu en bit på vägen. Bara att hålla utkik om det dyker upp igen.

Riedel Sommeliers Burgundy Grand Cru

Några ord om glaset, Riedel Sommeliers Burgundy Grand Cru har jag sneglat på ända sedan mitt vin och glasintresse började sin brant sluttande bana uppåt. Inte bara störst utan otvivelaktigt störst, dyrast, och bäst? När jag således fick det i försenad julklapp av kära frun, mer om det senare men jag kan säga att royaldesign.se inte är värst kunglig i vårt hem, hade den tappat lite av sin forna glans. Har under flertalet år varit grymt nöjd med mina Orrefors Mature, för att sedan häpnats över hur tunna och extrama glas kan bli när jag fick tag på Zalto Burgundy. Riedels fiskskål är minst sagt mäktig, handgjord med en riktigt skön utbuktning som ger glaset lite tekoppskänsla. Men helt ärligt, det svenska priset på strax över 1000 kr är inte berättigat. Då håller jag både mina Orrefors- och Zaltoglas högre i aktning, men ett stort tack till kära frun som såg till att jag äntligen fick en fiskskål i vitrinskåpet. Synd bara att vi behöver köpa ett till skåp, men det är en helt annan historia.

Stort svängrum

Tills nästa gång. Vet inte om nerverna tål fler Stockholmsresor...

Zalto la vista, baby. Denna vecka lägger jag i turbon..

Munblåst, is tha shit!

Jag är den första att erkänna en viss besatthet vid glas, förutom dess innehåll förstås, är i grund och botten trogen mina Orrefors difference men finner mig själv allt som oftast svängandes och klämmandes på ett nytt glas så fort chansen yppar sig. Ni kan vara lugn, händer oftast i affärer men har ni en härlig kupa hemma kan jag inget lova. Frun, som för övrigt inte delar min tro att det finns några bättre/snyggare glas än diff serien tittar ängsligt och nedlåtande på mina utsvävningar. Ibland tycker jag mig höra hennes tysta mummlande, -äsch han kommer snart till sans. Och jo, hittills har jag inte hittat några som har fått byta plats med maturekupan som hemmets glas nummer ett, kan säkert ha något att göra med att jag inte "får" byta men det är en helt annan sak

Jag är också den första att inse att det säkerligen finns flertalet som skulle hävda motsatsen, ja att våra kära "skålar" inte är det bästa glaset. Men som med så mycket annat är glas en känslofråga, förutom just drickupplevelsen ska det uppfylla flera syften där estetik såklart är avgörande. Så när Peder tycker att jag borde prova Zalto, ett munblåst Österrikiskt glas av högsta kvalité kan jag inte motstå. Maken till extrema glas tror jag att man får leta efter dessutom vinklad i enlighet med jordaxeln, jo jag tackar ja. Vet inte om det bidrar till upplevelsen men den otroligt smala halsen och det, för Burgundy kupan, abnormt stora huvudet gör att det nästan känns som att glaset är elastiskt när man snurrar runt vinet. För att inte tala om kontakten när man tar en sipp, tunt är bara förnamnet. Tänker inte försöka mig på någon direkt smakjämförelse men form och hantverk ihop bidrar verkligen till en upplevelse som borde upplevas. Efter att ha snurrat glasen några gånger är jag fast, trodde aldrig att diff serien skulle kännas "klumpig" men det här är i en klass för sig, nu gäller det bara att övertala frun om detsamma. Glasen och mer info hittar du här.

Schysta former

Tills nästa gång. Vinprovning och köttpåfyllning, för att inte tala om hur farligt bowling är...

Pst. Aningen svårt att få samma schwung i snurren som i en rundare kupa.

Psst. Aningen nervöst att diska, nog för att det pallar maskindisk men där går gränsen.