Roagna Langhe Rosso 2003. Bra så, nu ska det bara hålla i sig..

Barbaresco i en Langhe Rosso

Roagna Langhe Rosso 2003

Det här vinet har alltid tjusat mig med sin doft, ljuvaste nebbioloparfrym, skir frukt, rosor, tjära och annat mumsigt i en helgjuten, balanserad och lagom skitig traditionell stil. Så även idag men nu vete katten om inte smaken har knappat in på doften, ljuv klunkbarhet, lite skit under naglarna och massor av nebbiolomarkörer påväg mot mognad. Grym valuta för pengarna och en försmak av vad duktiga vinmakare kan göra med nebbiolo, har ni inte provat kan jag varmt rekommendera, fast det är verkligen inget fruktigt kraftpaket à la nyavärlden. Snarare balanserad svidande slank fyllighet för de som inte räds en tannin eller två. Nuvarande årgång är 2005 (nr 75237, 199 kr) och när vi ändå snackar rakaste vägen till nebbiolohimlen, Roagna Opera Prima (tillfälligt slut) tar dig ännu en bit på vägen. Bara att hålla utkik om det dyker upp igen.

Riedel Sommeliers Burgundy Grand Cru

Några ord om glaset, Riedel Sommeliers Burgundy Grand Cru har jag sneglat på ända sedan mitt vin och glasintresse började sin brant sluttande bana uppåt. Inte bara störst utan otvivelaktigt störst, dyrast, och bäst? När jag således fick det i försenad julklapp av kära frun, mer om det senare men jag kan säga att royaldesign.se inte är värst kunglig i vårt hem, hade den tappat lite av sin forna glans. Har under flertalet år varit grymt nöjd med mina Orrefors Mature, för att sedan häpnats över hur tunna och extrama glas kan bli när jag fick tag på Zalto Burgundy. Riedels fiskskål är minst sagt mäktig, handgjord med en riktigt skön utbuktning som ger glaset lite tekoppskänsla. Men helt ärligt, det svenska priset på strax över 1000 kr är inte berättigat. Då håller jag både mina Orrefors- och Zaltoglas högre i aktning, men ett stort tack till kära frun som såg till att jag äntligen fick en fiskskål i vitrinskåpet. Synd bara att vi behöver köpa ett till skåp, men det är en helt annan historia.

Stort svängrum

Tills nästa gång. Vet inte om nerverna tål fler Stockholmsresor...

Roagna Opera Prima XVII. Vissa kvällar händer det..

Etiketten

Varje gång jag har ett riktigt vin i glaset slår det mig, det är ju så här det kan vara. Missförstå mig rätt, de flesta viner jag dricker är goda, några rent av riktigt goda men det finns vissa som får mig att stanna upp, virvla kupan mer än lovligt mycket, sniffa aningen väl noga, sippa väl försiktigt. Vin som eggar, får fantasin att rusa och minnet att blekna. Vin som..hm ska han inte ge sig nu? Jo det ska han, jag tänker inte dissekera detta, tänker inte tillstå mig att säga att de ar lika många tydliga nebbiolomarkörer som Carl Bildt är blå, lika traditionellt rätt som ett barnskratt är medryckande. Inte försöka mig på en utläggning om att det är det största som skapats, för det är det inte.

Piece of art

Nej, Roagna Opera Prima XVII är bara, skönt tillbakalutad åker jag med. Ingen hisnande färd utan lugnt, komfortabelt med små innehållsfulla svängar.

Osten och korven fastnade inte på kort

Och nej, matchningen med Salsicca och Gruyere Reserve är inte fullkomplig men vad gör det? Ikväll gäller att delarnas summa är lika med helheten, om inte större. Så, häll upp i stor kupa, låt det sakta stiga mit rumstemp och åk med, jag lovar att ni inte kommer att ångra det. Det bästa av allt? Den här turen kan alla åka med, men se upp biljetterna kan ta slut, fasiken också, de verkar redan vara slut.

Tills nästa gång. Ikväll fick vinnörden i mig fritt svängrum...

Roagna Dolcetto d'Alba 2009. Överraskningar och gamla bekanta..

Ibland räcker det med ett litet glas

Meen snark, då var vi där igen. Allt hopar sig och till råga på det verkar orken ha gått in i vilomode. Jag gör något oväntat, tar tag i problemen och stökar undan. Varför gjorde jag inte det direkt? Kan vara för att problemen inte blir lika stora då och kan skuffas undan som vardagliga trivialiteter. Nej istället ska här målas faan på väggen och gärna kludda över med lite smådjävlar. Lärdom till nästa gång, knappast. Men nu är det gjort i alla fall.

Igår började jag omfamna min lediga vecka, en företeelse som är lika välförtjänt som uppskattat. Ok, kanske inte så mycket det första nu när jag ändå är hemma större delen av tiden men fortfarande lika uppskattat. Varför inte börja med att ta mig an ett trevligt problem, att det smakas så lite spanskt? Nja inget problem kanske utan möjligen mer av ett frågetecken. Blir som jag konstaterat tidigare, lätt att köra fast i samma hjulspår. Det man gillar, gillar man och varför prova något annat?? Jo för att det är så förbaskat roligt. Så under "lovet" ska jag prova något från den iberiska halvön.

Men först något helt annant. Är inne i något som möjligen skulle kunna kallas ett roagnastim. Kan kanske inte kallas stim när det handlar om två påföljande flaskor men lägg till en pluralis beställning och jag simmar omkring i roagnarosa tankar. Det är något speciellt med härliga, ärliga och "ordentliga" viner som visar var skåpet ska stå. Roagnas dolcetto 07 var ett sådant, 08:an inte lika mycket så nu är det upp till bevis för 09:an.

Ibland vill man ha mer

En stor ung doft fomligen sprutar ur glaset, lite gummiartad med gott om ung småjäsig frukt, vinbär, småsyrliga körsbär och en kryddighet som drar åt salmiak. Det finns även en mörkare botten som ger stuns åt uttrycket. Inte alls som förväntat, för ungyvigt och okomplext vad är detta? Med mer luft vädras de yngsta dragen av gummi och jäst bort och de mörkare dragen stärks. Nu så är vi på plats. uttrycket har övergått i mer rustikt, charmigt och inbjudande manér.


I munnen är det som väntat syrligt, lätt och läskande. Inte så mycket syra utan mera torra uttorkande minimal tanniner. Det finns också en ganska läcker bitterhet tillsammans med en lätt men mörk frukt. Med mer luft och tid blir uttrycket än mer homogent, frukten mörkare och rundare. Saftigt charmig med lite bonnaktighet.


Eftersmaken är småkort med frisk frukt, en liten kärnton men saftigt gött. 87-88

Shit happends with air, eller som i det här fallet, bitarna ramlar på plats med luft och tid. Detta var klart bäst, enligt mig, dag tre. I sällskap med en pecorinotoast satt det som en fläskläpp, sältan och fårtouchen va precis vad detta behövde för att spela in ett öppet smakmål.

Tills nästa gång. Spanskt kommer härnäst, eller kanske inte...

Roagna Langhe Rosso 2003. Råfuktig höstvind, tack för braskaminen..

Hm, joråsåatt

Idag fyller min själsfrände tillika fru år. Grattis på din dag, må den fortsätta i gräddfluffets tecken.

Gårdagen var en helt vanlig dag i pappavarandets tecken, dagislämning, öppna förskolan och dagiskompis på besök. Lunch och middan var klar sedan tidigare så det enda jag behövde göra innan frun äntrade scenen var att dra korken ur kvällen vinnare. Jag har haft Roagnas Langhe Rosso 2003 (nr n/a, 199 kr) på lut ett tag, så till kvällens kycklingplock var det dags.

En av anledningarna till nyfikenheten är det antågande årgångsbytet på hyllorna. Tro inte att det handlar om några purfärska doningar. 2003 byter till 2004 (nr 75237, 199 kr), det gäller att hålla på sina saker tills de är drickfärdiga.

Ner med nosen och en klockren träff i lustcentrat. Mörkröda mosade bär, riktigt mogna hallon, körsbär och jordgubbar. detta backas upp av en mörkare bakgrund som leder tankarna till både svampskogen och båthuset. Topptoner av orientaliska kryddor och målarlåda och allt detta ihopvävd av finaste samhetstråd. En riktigt härlig, varmbetonad småmogen doft. Ursprung, jotack det formligen sprutar ut Italien och nebbiolo.


Munkänslan är snutorr, bären är hyfsat intakta men börjar i ärlighetens namn ge upp. Det finns gott om komplexare mörkare toner men återges inte alls lika starkt som i doften. Annars är det en slank, homogen uppenbarelse med otroligt gott om drickbarhet. Avslutet markeras med torra ultrasmå tanniner. Vet inte om det är min läkeroltablett som dröjer sig kvar, jo kan faktiskt kännas efter någon timme, men lite salvi känsla finns också


Eftersmaken är hyfsat lång, riktigt torr och med ett stänk bär och småtjärad planka. (88-89p)

Som förra gången övertygar doften å det grövsat men backas inte riktigt upp av smaken. Har en flaska kvar och den bör nog drickas tämligen omgående. Om det blir påfyllning med 04:an?? Nja, tänker nog satsa på någon seriösare doning från Roagna. För om man kan prestera så här pass på "basnivå" vad ska då inte komma ur en "riktig" Barbaresco eller Barolo. Men det är klart, Lange Rosson är så pass charmig så det kanske slinker ner en i farten.

Tills nästa gång. Nu inväntar vi tårtslukare...

Roagna Lange Bianco 2009. Nedräkningen har börjat..

Varför dricker jag inte mer vitt Italienskt??

Nu lever jag på hoppet, några timmar kvar tills jag och min kära får spendera en barnfri dag och natt utomsocknes med hotellfrukost och tv-tittande. Låter det spännande? för oss tvåbarnsföräldrarutanlugnfrukostochicketvägande så är det en hägring.

Fram tills dess lever livet sin stilla gång, egentligen saknas det ingenting men lite guldkant på tillvaron är aldrig fel. Gårdagens kvällsaktivitet på dagis resulterade i en styrelseplats varför inte fortsätta på samma galna väg med att prova något nytt. Roagna behöver kanske ingen vidare presentation men om det är något som missat så är det Bristly som importerar till Sverige och vi som dricker. Just denna är inte lika vanlig som dess röda syskon men, IV, FV och GV har provat 06:an, 09, finns dock hos Tom.
 
En angenämn, möjligen lite småtung doft men ändå fräsh. Lite fudge, inte den allt för smöriga sorten utan mer fruktig samsas med någon sorts tropisk frukt. Svårt med klockrena associationer men det känns spännande, intressant och inbjudande.


Fylligt utan ett uns till sötma, följsam med en smörig känsla där avslutet bjuder till med en del gul frukt och en liten syrlig små bitter beska som övergår i en fyllig eftersmak där äpplen, lite annans och småsyrlig karameller stannar kvar.


Hm detta var nytt, har som sagt ingen klockren association varken i doft eller smak men jag gillar, allt från den subtila fräsha men ändå lite småtunga doften till den följsamma lena smaken som bjuder upp i slutet med det fräscha syrliga småbeska avslutet. Om jag har något att invända så känns det oförlöst, som att det bor något i doft och smak som inte släpps ut. Ok slutet kanske någon skulle säga, men jag håller inte riktigt med för det går inte att ta miste på dagsformens charm. Med det sagt så väntar jag med spänning på vad som händer med lite tid i flaska. (87-88p)

Nu kanske det är någon som tror att jag blir sponsrad av Tom på Atomwine men tyvärr så är inte fallet. Fakta kvarstår dock:
1) Han har ett spännande sortiment.
2) När man beställer är det fördelaktigt att få levererat i 12 pack.
3) När man är på upptäcksfärd i vinets värld så slinker det alltid med några oprövade kort bland alla "säkra" köp.
4) Priserna är bra och om de dessutom reas ut blir de riktigt bra.

Tills nästa gång. Imorgon, ja du underbara morgondag...

Roagna Dolcetto d'Alba 2008. Frisk igen, tackar som frågar..

Måndag och stressigt som bara en måndag kan vara. Nog för att jag hinner slänga i mig mat på några minuter men en kvarts lunch är nästan larvigt lite. Å andra sidan vad gör det när lukten har återkommit från de levande döda. I ett rum full av brunstiga tonåringar kanske det dock hade varit att föredragit en viss täppa ändå.

Suget efter något riktigt gott och lukta på efter en smak och doftmässig paus är rikligt stor. Ett sniffarvin som inte gjort mig besviken tidigare är Roagnas Langhe Rosso, men idag känns det inte riktigt rätt. Möjligen en till av de trollbindande Produttorisarna som ju mer jag tänker på saken kommer att bli omöjliga att hålla fingrarna från. Nej nu vet jag, dagen till ära, en 08:ans Dolcetto från först nämnd producent. Dagen till ära? Jo jag gick faktiskt med i deras fanclub idag.

Så med risk för att vara partisk så kommer mina intryck i ett moln av frisk eufori. Nosen är slank och laddad av syra, vinbär, aningen hallon blandar sig med påtaglig ekkänning. Inte alls särskilt generöst utan snarare aningen småtrist. Möjligen att det är något för kallt, tempen i källaren har trots allt sjunkit till stadiga 14 grader 


Smaken är frisk, gott om uppstramande syra, klara vinbärsassociationer och en ganska skön eftersmak som även den präglas av de pigga syrorna och den sjungande vinbärsandan. Mitt i smaken återfinner jag en dos örter som tillsammans med kompletterande vildhallon och lingon måste anses vara de enda nyanser som vinet bjuder på idag. Skulle jag inte veta bättre skulle jag nästan kunna missta mig för en enklare Bourgogne, å andra sidan är ju inte det helt fel heller.. (84p)

Nja, lite besviken är jag nog allt. Nog för att denna sorts vin inte blir en skönt sjungande gestaltning med nyanser i tongångarna men mot 07:an står den sig ganska platt. Senare under kvällen tillkommer en grön örtig ton i doften medan smaken bara blir mer och mer lättgillad. Ett matorienterat vin som inte bjuder upp till nyanseringar men som i likhet med 07:an absolut inte blir trist och intetsägande.

Tills nästa gång. Undrar om jag verkligen är frisk?...

Roagna Langhe Rosso 2003. Tropisk hetta, tack för barnpoolen..

Tropisk värme, eller klockan är halv nio och det är varmare ute än inne. Roagna verkar vara lika het som vädret, usch vilken liknelse men det känns som att detta är en producent som inte behöver presenteras mer ingående.

Åhh vilken doft, direkt från flaskan bjuder Langhe Rosso 2003 (nr 75237, 199 kr) näsan upp till dans. Sirliga solvarma körsbär, romrussin, aningen målarfärg, läder och glöggkryddor för att nämna några associationer. Doften känns sensuellt stor utan att vara burdus. Men egentligen är detta ett sådant vin där doften görs bäst att bara njuta av. Står och får ståpäls, trots närmare 30 grader utomhus.. Undrar just om smaken kan möta upp, i så fall blir det något i hästväg.

Smaken inleder med söta tomater sedan går dofterna igen i en slank och läskande munkänsla, härligt integrerat och drickfärdigt. Syran är riktigt hög och avslutet har rikligt med uttorkande tanniner om än något i vassaste laget med en viss hetta.

Eftersmaken är lång och riktigt torr med körsbärslikör och russin, läder samt en avslutande ekton. Sammanfattningsvis känns det som att det är bättre tryck i doft än i smak. En smak som kan upplevas som krävande och kärv om man är lagt år det moderna fruktstinna hållet. Ett personligt, drickfärdigt och en helt underbar doft gör detta till en av de bättre vin upplevelserna på länge. Om ni vill ha en mer utförlig beskrivning av några med mer erfarenhet läs här.

Först tänkte jag ta köpepotatissallad till den lågtempade och eftermarinerade fläskfilén men när jag smakade vinet kändes det inte rätt. Fick bli en egenkomponerad färskpotatissallad med rikligt av Creme Frâiche, Majonäs och Parmesanost. Fantastiskt gott och helt rätt i sommarvärmen.

Tills nästa gång. Tänk den som alltid fick vara värd, himmelriket...

Ps. Intressant att både Roagnas Dolcetto och denna har Barbaresco kork. Ds

Roagna Dolcetto d'Alba 2007. Julpynt..

Ja vad ska jag säga, det är fint med alla ljus som pryder våra fönster. Är egentligen ingen större fan av julpyssel men i år har det tagit mig med storm. Stjärnor, ljusstakar, mysslingor, pepparkaksbak, gardinbyten och julmust nu börjar det likna nåt. Släng in en julmarknad och lyckan är gjord.

För att bryta allt vad heter Jul blir kvällens mat Pizza. Som jag har längtat! Ja kanske inte direkt efter Pizzan allena utan att få en fullgod anledning att stifta bekantskap med "Roagna komplexitet för en spottstyver" (Citatet är hämtat från Bristlys hemsida, detta var förra månadens vin) vad nu det innebär, bra låter det ju onekligen. Ni som läser en och annan vinblogg har säkerligen inte undgått Roagna, men för er som inte är helt vinifierade finns mer info här.

Det var med mer än måttliga förväntningar som korken drogs. Jag har sagt det förut men Oj vilken doft. Det hade jag inte väntat mig. Det riktigt osar solmogna röda bär, körsbär och jordgubbar inlindat i ekiga toner. Det ger ett kraftfullt intryck trots den näst inpå transparenta vätskan som snurrar i glaset. Här måste sniffas vidare, i djupet döljer sig en mörkare ton av tobak och lite bark.

I munnen känns vinet riktigt slankt och läskande utan att bli varken tunt, sötfruktigt eller jolmigt. Det är gott om röda frukter här också, syrliga körsbär, lite ek och en smak som leder tankarna till lufttorkad skinka. Syrorna riktigt snörper till munnen för att sedan mynna ut i russin och en aning mandel. Inga tanniner men riktigt rikligt aptitretande syra. Till Pizzan var det klockrent, detta känns som det perfekta vardagsvinet. Om man befinner sig i Italien alltså, pizza, pasta eller bara en torkad skinka med en passande ostbit, MUMS! Och ja det blir bara bättre och bättre ju längre kvällen lider.

Tills nästa gång. Vinet? Dolcetto d'Alba 2007 (nr 73143, 137 kr)...