Suget efter något riktigt gott och lukta på efter en smak och doftmässig paus är rikligt stor. Ett sniffarvin som inte gjort mig besviken tidigare är Roagnas Langhe Rosso, men idag känns det inte riktigt rätt. Möjligen en till av de trollbindande Produttorisarna som ju mer jag tänker på saken kommer att bli omöjliga att hålla fingrarna från. Nej nu vet jag, dagen till ära, en 08:ans Dolcetto från först nämnd producent. Dagen till ära? Jo jag gick faktiskt med i deras fanclub idag.
Så med risk för att vara partisk så kommer mina intryck i ett moln av frisk eufori. Nosen är slank och laddad av syra, vinbär, aningen hallon blandar sig med påtaglig ekkänning. Inte alls särskilt generöst utan snarare aningen småtrist. Möjligen att det är något för kallt, tempen i källaren har trots allt sjunkit till stadiga 14 grader
Smaken är frisk, gott om uppstramande syra, klara vinbärsassociationer och en ganska skön eftersmak som även den präglas av de pigga syrorna och den sjungande vinbärsandan. Mitt i smaken återfinner jag en dos örter som tillsammans med kompletterande vildhallon och lingon måste anses vara de enda nyanser som vinet bjuder på idag. Skulle jag inte veta bättre skulle jag nästan kunna missta mig för en enklare Bourgogne, å andra sidan är ju inte det helt fel heller.. (84p)
Nja, lite besviken är jag nog allt. Nog för att denna sorts vin inte blir en skönt sjungande gestaltning med nyanser i tongångarna men mot 07:an står den sig ganska platt. Senare under kvällen tillkommer en grön örtig ton i doften medan smaken bara blir mer och mer lättgillad. Ett matorienterat vin som inte bjuder upp till nyanseringar men som i likhet med 07:an absolut inte blir trist och intetsägande.
Tills nästa gång. Undrar om jag verkligen är frisk?...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar