söndag 12 september 2010

Pio Cesare Langhe Nebbiolo 2005. 4 månader, nästan ett år, tänk vad lite tid kan göra..

Vad kom först hönan eller ägget, vinintresset eller det goda vinet därav tvista de lärda. För mig finns en sanning, desto djupare jag dyker desto troligare att jag hittar något värdefullt på botten även om resan dit blir intressant, mödosam och kostsam. Med andra ord, mer pengar, mer tid och framför allt mer engagemang resulterar ofta i bättre upplevelser. Vad som kom först? Om du frågar mig, ägget och det goda vinet..

En av de flaskor som fanns med i inledningen till mitt begynnande intresse som sedermera skulle eskalera är Pio Cesares Langhe Nebbiolo. Ett vin som hyllas av vinskrivande journalister år efter år men som tydligt har tappat mark i de finare salongerna. Varför? Har vinet blivit sämre eller har preferenserna utvecklats, säkert lite av båda. Varför inte ta en titt själv för att bedöma, i källaren ståtar en singulär flaska med modiga fem år på nacken. 

Det här var en mörk uppenbarelse, stor härligt doft med rosor, cholkaddoppade röda bär och en gnutta målarfärg och läder. Inbjudande, ganska praktfull men utan vidare nyanseringar. Känns som attt detta hade kunnat vila något år till. Doften är i dagsläget härligt kraftfull och gör åtminstone inte gör mig besviken.

Smaken är stram med relativt pigg syra, syrliga körsbär, chokladkantad och hyfsat fyllig. Rejält kännbara och uttorkande tanniner som biter tag i slutklämmen och lämnar ett otroligt uppstramande uttorkande avstamp in i eftersmaken som sitter i ett riktigt bra tag med russin, trä, läder och körsbärskärnor.

Med lite tid och värme blir intrycket rundare men tametusan om det inte smyger in en aning bitterhet i avslutet. Strömlinjeformat och fullt acceptabelt blir dagens summering. Sa jag att det var en rejäl fällning i flaskan så dekantering är behövlig. (86p)

Trots min inledande antydan om vidare lagring motsäger det torra och aningen beska avslutet att vinet skulle vinna något på längre tid i ryggläge. När jag tittar tillbaka på mina tidigare upplevelser så var nog vinet på topp vid förra påhällsningen.

Sammanfattningsvis känns det som att dagens 125 kr på SB känns lite väl salt, ungefär som när man köper kolor, korvar eller vad det nu kan vara som skolklasser säljer. Det är tillgängligt och smaken är helt ok men nog finns det bättre valuta för pengarna.

Tills nästa gång. Lillkillen är 4 månader idag, oj vad tiden går fort...

Ps. Idag extraknäcker en "gammal" kamera eftersom minnet förlades i samma stund som jag blev tvåbarnsförälder. Ds.

2 kommentarer:

  1. Problemet är väl att det inte finns så mycket Nebbiolo alls i den prisklassen eller nedåt hos SB. Vill man testa en bra rackare rekommenderas Roagna Langhe Rosso som dock går loss på några tior mer men som är betydligt bättre.

    P.

    SvaraRadera
  2. Så sant, ett faktum i sig som är tragiskt nog. Tillgängligheten hos SB är väl egentligen både dess svaghet och styrka (om du frågar vissa). Finns ingen plats för mindre producenter i standardsortimentet.

    Håller med om Roagnas Langhe Rosso, den är mycket trevlig. Annars får man snegla söderut. Både Carlo Merolli och Atomwine har trevliga saker, och har man tur är det rea eller erbjudande..

    Mvh David

    SvaraRadera