Rocca Guicciarda Riserva 2006 (Barone Ricasoli). Ibland måste man bara få klappa sig själv på axeln..

Städa, tvätta, laga mat, fixande i en allmänn uppryckning för här kommer besöket. I helgen firar vi sonens namngivning, eller rättare sagt så samlas släkt och vänner för att påminnas om varandras existens. Eller ännu rättare sagt, vi påminns om vår existens eftersom vi ligger i allt för vad tyglarna håller i ett försök att uppbåda mat och dryck för fyrtiotalet personer dagen före arbetsdag. Men roligt är det att så många vill komma och fira vår lille son. Tack.

Dagen före doparedagen, eller snarare bara dagen före för något dop blir det inte tal om. Efter flertalet timmar av storkok behöver kocken något i magen. Plock är beställt och fram med något ur källaren. Imorgon bjuds magnum men idag får vi hålla till godo med standardformat. Efter en tidigare provad halva är nog inte standard helt fel.

Efter förra besöket hos Barone Ricasolis Rocca Guicciarda bannade jag mig själv då jag hade uteslutit dekantering. Idag dekanteras vinet men redan ur flaskan bjuds det upp till dans.

En mörk uppenbarelse svävar in med plommon och lite körsbärslikör i en trevligt inbjudande svängom. Efter ett tag bjuds dessutom en förhandsvisning om vad som komma skall i form av målarlåda och basarkryddor. Överlag en stor doft med påtaglig ekbehandling i en publik och tillgänglig stil. Inget som skvallrar om ursprung samtidigt som det inte finns något att bli missnöjd över,  frågan är om inte detta är snäppet vassare än halvflaskan som jag inmundigade för mer än ett år sedan.

Smaken tar vid där doften lämnar, mörk röd frukt, plommon, choklad doppade körsbär. Ett fylligt vin men ändå förvillande slankt tack vare pigga syror. Avslutet är fräsht, uppiggande och utan märkbara tanniner. Eftersmaken sitter i ett bra tag med lite choklad, mer frukt men framför allt ek iform av en dillkänning som ingalunda tar över eller blir träigt gammal. Äpplen, jo det finns ett spår av röda äpplen också. (87p) 

Gott, välgjort men aningen, aningen strömlinjeformat och opersonligt. I detta fall kan jag dock inte påstå att det är något negativt även om jag mer än gärna lägger band på mig själv och inväntar ett mognare avtryck. För jag hoppas och tror att detta kan utvecklas både ett och tvåsteg i en inte allt för överskådlig framtid.

Tills nästa gång. Imorgon smäller det, sedan fortgår förhoppningsvis tystnaden...

Ps. Blandade matlagningsbilder.. Ds