Paolo Scavino Barolo 2005. Mögel!..

Ytterliggare ett inlägg som höll på att förpassas till minnenasbank. Inte pågrund av sviktande tid, ork eller lust utan bara för att vinet inte lämnade något nämnvärt avtryck. Tråkigt när det var min första kontakt med den piemontiska manligheten, Barolo.

Har precis härjat lite i källaren och upptäckt en oroväckande sak, mögel. Framförallt så var det flaskorna som var angripna, även om det var den lättflycktiga sorten som går att borsta bort så finns den där. Vad göra nu? Hålla efter så gott det går eller helt sonika strunta i det? Förslag, någon..

Pop'n'pour direkt från källaren, här var det stängt. Efter ett tag dyker solmogna körsbär och jordgubbar upp, aningen målarfärg, italienskt så det förslår men med volymen på lägsta möjliga. Smaken är kärv och krävande med torra rikliga tanniner. Lite beska surkörsbär och även här ganska återhållet. Avslutet är långt med en lyxig trälåda och mera något spritade körsbär.

Med luft och tid kommer lite mer av allt även om det fortfarande känns svårflörtat, en tilltagande starkvinston som möjligen beror på för varm servering. Det som verkligen skvallrar om att det är lite kvalitet är det långa avslutet och den rikligt krävande kärvheten. När kvällen lite mot nattning kan jag fortfarande känna en förnimmelse av rödfrukt trots vällingavsmakning.. (84p)

Men var är magin, var är komplexiteten och det som förmår trollbinda vinintresserade massor i mer än stövelland. Nog för att jag någonstans vet att man ska ge dessa viner tid men nog borde det finnas mer i dagsläget? Tilläggas bör är att vinet dracks från halvflaska. För er som ändå blir nyfikna så finns chansen kvar..

Nästa flaska får vänta lite, hoppas bara att jag kan hitta den trots angripen etikett..

Tills nästa gång. En blick bakåt och en framåt...