Becker Spätburgunder 2009 o Délice de Bourgogne. Full fart mot kalas..

Kvällens ostbricka

Det här med att köpa ost är en hel vetenskap, det också. Osten i likhet med vin utvecklas ständigt, har man otur får man en bit som varit skuren och sakteliga traskat in i ammoniakträsket. Det är något av ett vågspel, enklast torde vara att lukta eller rent av smaka biten som ska köpas, något man bör insistera på när möjlighet ges. Väljer man en välsorterad ostdisk brukar det inte vara något problem men snabbdisken hos storhandlaren eller rent av färdigförpackat, är något av ryskroulette. Speciellt om man har en fru vars ostradar slår ner direkt på en stackars mogen ost.

Délice de Bourgogne

Nu vet jag inte om så var fallet eller om Délice de Bourgogne faktiskt ska vara så syrlig och lätt ammoniakskadad som vi upplevde, hursom var det extremt svårt att hitta lämpligt sällskap. Jag trodde att lite chark och den lagomt bonnig Spätburgunder skulle sitta som en smäck, men icke sa nicke. För mycket syra helt enkelt, kanske skulle tagit lite sprattelvatten för att möta upp, men vete katten om det skulle gjort susen heller.

Becker Spätburgunder 2009

Friedrich Beckers Spätburgunder 2009 har jag testat löpande sedan den tjusade näsan av mig för drygt två år sedan. Först aningen mycket ladugård och allmänt reduktivt. Men med tid vädras ladugården ur och en hink mosade smultron och jordgubbar ställs på stallbacken. Ingen tvekan om att vi fortfarande befinner oss på ute på landet men den rena frukten och de mossiga stalltonerna, som hålls på mattan, bildar en skön symbios. Från för trött till riktigt pigg, tur att jag inte vaskade de resterande flaskorna direkt, det här kan nog sköljas ner med välbehag ett tag till.

Tills nästa gång. På söndag smäller det...

Becker Spätburgunder 2009. Lite inspiration skulle inte skada..

Becker Spätburgunder 2009

Lite siochsådär med skrivlustan för tillfället, trots det är det vissa flaskor som pockar på uppmärksamhet  Vissa borde till och med ha en given plats i alla hem, Beckers Spätburgunder är en sådan. Pigg, fräsch och lite lagom bångstyrig som ung, farligt homogena, drickvänliga och på intet sätt tråkiga med aningen ålder. Ett vin som som hittills inte missat, ytterst humant prissatt brukar det också vara, för att vara personlig Pinot.

Ren och skär drickglädje, jordgubbskompott och mild muskot på mörkare komplexare botten, slank, len, pigg nästan farligt homogen munkänsla  Balanserat, uppeggande bärighet, sammansmällt utan att bli det minsta tråkigt, bara klunkvänligt, pikant med både lakrits, eneträ, ren källarkänsla och bär i den småstrama svansen. Ett lättsippat egenvin som fungarer minst lika bra till en gräddig Brie, liite jordgubbsmarmelad och lufttorkad körv.

Zalto Burgundy och Tysk pinot

Tills nästa gång. Kanske skulle botanisera på SBs under hundra hylla, vad som inte dödar härdar...

Pst. 2010 finns i BS för 149, brukar swischa förbi tillfälligt för någon tia billigare annars hittar du den i Europa några tior billigare ändå.

Psst. Så här lät det förra gången, fler har såklart provat.

Becker Spätburgunder 2010 och Kyckling med getost och bacon. Matbloggar here I come..

Det gäller att ta till vara på det man gör bäst, eller tror sig göra bäst i alla fall. Har dessutom varit lite skralt med inspiration på matsidan på sistone för att inte tala om att tiden för det mesta är knapp, varför inte prova en ny infallsvinkel? Finns ju så otroligt mycket inspiration i matbloggsdjungeln, jo för det är minst sagt en variationsrik fauna. Ta något "snabbt och enkelt" recept som jag gillar, sno om ni vill, såklart får upphovsmakaren cred, och para med något vin som jag tror passar. Bäddat för succé? Minst sagt, fast jag tänker faktiskt säga till när det inte blir det också. Funkar även åt andra hållet såklart, välja vin först och sedan recept som jag tror passar.

Kärlek varje gång

Först ut är vin kontra mat, Beckers Spätburugunder har varit grymt bra tidigare år och ett riktigt matvin. Rediga syror, bra fjong i frukten och mörkare personligare drag. Till detta borde en lättare kötträtt funka, gärna lite fett och mer nyanserat än kraftfullt. Hittade Recept 32 - LCHF Kyckling med getost och bacon på Kickis Blogg - Middagsfrid som hon i sin tur tagit från Annika Dahlqvist kokbok, hm diskad på eget grepp i första försöket? Sak samma, bra låter det i vilket fall.

Klart bäst källarsval

Först vinet,  
Becker Spätburgunder 2010 (köpt hos Gourmondo.de för 11.90 brukar dyka upp både på Bolis och hos Atomwine.dk)
Doften är slank, gott om röda bär, aningen småjästa vinbär och hallon. Det finns även gott om mörkare örtigare drag, lite blomvatten och rosor.

Munkänslan är riktigt läskande, slank med bra tryck i frukt och syror. Frukten är skir och rödbärig förhållandevis rund för att vara så slank, syran är också snarare rund än agressiv och de mörkare örtigare dragen följer med som en trogen följeslagare genom hela uttrycket. Balanserat, ungdomligt fräsch och alldeles förträffligt följsam med en personlig tvist.

Eftersmaken sitter i ett bra tag med bär och mörkare drag. (87-88p+)

Vettekatten om inte detta är den mest tillgängliga varianten hittills, fast på ett mycket bra sätt. Finns ingen svacka och den eventuella brist på komplexitet kan nog skyllas på ungdomen. Gott, tillgängligt och eget på bästa tyska manéer. Härlisch.

Hög tid att göra något åt den där fönsterbrädan

Och maten, 
var helt enkelt riktigt bra. Enkel, snabb och en perfekt vinmatchning. Jag bytte ut getosten mot brie, vilket var bra för hemfriden men kanske sämre för smaken. Persilja från landet istället för köpetimjan, kändes helt enkelt bättre. La till lite flottiga stekta färskpotatisar, inte värst mkt LCHF där, och färsk bladspenat. Den svaga ton av apeslin var helt perfekt och bidrog till en fräshare touch, samtidigt som baconet bevarade saftigheten och bidrog med köttig sälta. Möjligen att jag nästa gång skulle servera en gnutta vinbärsgelé till för ytterliggare en smakbrygga med det är bara petitesser i sammanhanget. Stark rekommendation, både till mat, vin och i kombination.

Tills nästa gång. Hoppas att nästa middag är något mindre kaotisk, bara något...

Pst. Är det någon som har ett recept och vin som "jag bara måste prova", hojta gärna till. Ledorden är, förutom att det ska vara utomordentligt gott, snabbt och enkelt.

Psst. Tro nu inte att varje inlägg kommer vara lika genomtänkta, fortfarande en virrpanna vid spakarna med alldeles för mycket idéer och för lite tid.

Meyer-Näkel Spätburgunder 2010. Kött och tåg, inte en helt oäven kombination.

Nu är värmen på igen

Tidig på jobbet idag, en uppstigning 05:20 kan ha en positiv inverkan, observera kan ha. Bara att ta tillfället i akt och skjuta iväg några radera från höften. Gårdagen var riktigt skön, en tågresa med de små var en höjdpunkt och 20 kilo renaste finast kött en annan. Vet inte om köttångorna hade stigit mig åt huvudet men när jag sent om sider äntrade hemmet befann sig Meyer-Näkels Spätburgunder 2010 i en ny inbjudande fas. För er som vill läsa mer om vinet så har Vinovativa Meyer-Näkel i sitt stall. Och FV har såklart också provat.

Ljus på "tysk pinot"

Första dagens intryck.
En lätt parfymerad doft, småblommig med röda skinande bär. En lite gummiaktig känsla som vädras bort och lämnar en något mörkare sammansatt krydda kvar utan ett uns av ek. Uttrycket känns lätt men ändå med en tyngd i botten. Inte den mest insmickrande doften men ändå med en småtrevlig personligt.


Munkänslan är lätt, slank med en pigg syra. Frukten är röd och riktigt pigg, hallon, lite lingon, lite lakrits och svartvinbärdrag, det finns något grönt och lite småstramt som möjligen kan tippa över till aningen bittert. Avslutet stramar upp med något som skulle kunna kallas tanniner, eller kanske inte men torrt är det och bra uttorkande i tandkött och tunga.


Eftersmaken är hyfsat lång och balanserar mellan fruktig, kärnbitter och salmiakkrydda.

En svårtbestämd sak, aningen bångstyrig men med bra personlighet. Det här känns helt klart mer lämpat för mat än prat även om jag misstänker starkt att oavsett användningsområde vinner detta på att ligga till sig lite.

Efter ett redigt köttpackande.
Faen jag ska nog sluta uttala mig om vin, eller i alla fall hur de verkar efter en första påhälsning. Dag tre är detta en annan skapelse, lite mer rått kött, lite småmultna toner men med bibehållen fruktkaraktär. Smaken är fortfarande åt det slank hållet och syrorna är fortfarande påtagliga men polerade till mer sällskapligt manér. Efersmaken är mer inställsam och hela uttrycket känns robustare, personligare men ändå mer smickrande. Fungerar nu utmärkt utan matigt sällskap. (86-87p)

Tills nästa gång. Snart är det helg igen, men först en dustning med dagens göranden...

Becker Spätburgunder 2009. Trasiga muskler är tydligen av godo..

Ibland rycker det i korkskruven

Föranlett av två i sig skilda händelser, blev suget att dra kroken mig övermäktig. Å ena sidan lockar Italienpatrik med 07:an av samma vin och å andra sidan firar Tyskland sin nationella högtid på måndag nästa vecka. Möjligen något långsökt men ibland krävs det inte mer för att korkskruven ska gå varm.

Men först lite annat, jag har på något vidunderligt sätt kommit igång med mitt fysiska underhåll. Så till vida att jag ständigt känner av någon muskelrelaterad krämpa, ok att träningsverk ska verka positivt men fasiken det tär på ändå. Ikväll ska jag dessutom ge mig ut på djupt vatten, någon form av stridsträning. Hoppas att det är någon riktig hurtbulle som skriker på mig, alltid roligt att kunna ta ut sin vrede på någon som förtjänar det.

Makalöst underbar transparent färg

Tillbaka till vinet, Becker Spätburgunder 2009. Har druckit 2007 tidigare, 2008 går tillfälligt att få tag på och 2009 kan man få tag på här.

En helcharmig doft med lite småjästiga drag, nästan lite beaujolaisaktig, rödavinbär, lingon och omogna hallon samsas med en mörkare ton. Doften känns stor, fast på ett slankt sätt, med lite likörkänsla. Aningen krydda, mot fänkål finns också där.


Smaken är följdsam och stor för att vara i ett så slankt paket, syrorna är fint inbäddade och balanserar upp frukten som är i fullständig harmoni med drickbarheten. Även här finns det ett mörkare drag och en svag pikant krydda. Avslutet stramar upp med en torrhet som kan förvillas med aningen beska men ändå inte.


Eftersmaken är saftig med en stramare kärna, det finn lite hallon- och laritsbåtar även om det inte är ett dugg sött. Möjligen att det sitter i lite kort för suget efter nästa klunk infinner sig nästan direkt. (86-87)

Det här är ett perfekt exemplar på direkt drickbarhet men med charm och uttryck som inte gör det tråkigt eller intetsägande. Ett perfekt matvin som passar minst lika bra utan och tänk va fint detta kommer att sitta när det überunga har lagt sig och någon till ton åt det murriga hållet tittat fram. Ner i källaren med dig för det här kommer jag gärna tillbaka till om sisådär ett halvår.

Tills nästa gång. Hoppas att jag kan gå imorn...

Pst. Av en slump verkar Frankos korkskruv också dragit åt det tyska hållet.

Psst. Jaha ja, vikten av att inte dra förhastade slutsatser. Dag 3 är det så j*vla fint, ja jag har inget annat uttryck. Inte störst, bäst eller vackrast utan bara så härligt. Poäng känns på sätt och vis överflödig, fruns kommentar får summera. Det finns inga fel i det här..

Välkommen tillbax för en till titt i källaren..

Strax före middagstid anländer kombin, kombin? Jo stadsmänniskan tar landet med storm i en lantisfamlijebil. Härligt, nu kan racet börja. Racet började i och för sig klockan 06:00 men nu fick jag börja tulla på vinet.

Tur att det finns mer Keller i källaren

Först en liten rundvandring med ett sprakande glas vitt, frisk härlig syra och balanserad tropisk frukt. Gårdagens sprits har lagt sig och kvar finns fyllighet, mineral och charm i massor. 2010 års upplaga av Kellers Von der Fels gör ingen besviken och seglar upp på en favvo plats bland kvällen vita. Inte illa pinkat men så är Keller lite av en husgud här hemma. (91-92p)

Du är ingen riesling, tyvärr

Snackar man prisvärde så ligger Breuers Orleans Rüdesheim 2009 (nr 90331, 479 kr) illa till, trots att det bara kom 36 flaskor till Sverige av den nästinpå utdöda druvsorten blev det ingen påfyllning. Blöta textilier, klöver, lite återhållen frukt blandat i en fyllig och frisk doft. Smaken är fyllig och len men lite intetsägande dessutom räcker inte syran till för att balansera upp. Avslutet är lite beskt med hyfsat lång fruktig eftersmak. Tack för upplevelsen Ulf. (88-89p)

Min upphälda GG var inte heller så mycket att hänga i julgranen. Wittmann Aulerde Riesling GG 2009 bjöd på en fyllig men smått livlös gestaltning. Det finns lovade grejjor här men saknar stuns för att vara riktigt bra, kanske skulle prova någon annan av Wittmanns GG lägen. (89-90p)

Matvin, i dess bästa bemärkelse

Nu var det dags för en tur ner i källaren, klart att vi måste komma i stämning och sippa på något samtidigt. Lite kärvt, solmoget, lingonsyrlighet och syrliga körsbär. Smaken är Italienskt fyllig med undervegetation och rejält tuggbara tanniner. Avslutet är långt och även det lite småkärvt. Efter lite irrfärder landar vi i barololand, Schiavenza Barolo Vigneto Broglio 2003 känns traditionellt kärv och växer till mat. En skön flaska att ha hemma, hederligt gött. (91-92p, 92-93p till maten)

Tur att jag har fler i källaren

Andra källarglaset lurar upp Ulf på läktaren, vilket på sätt och vis var tanken. Shaw and Smith Shiraz 2006 är stiligt, ren men slösaktigt generös. Shiraz när den, enligt mig, är som bäst. Inte så mycket sylt eller övermogna bär utan mer europeisk elegans fast fortfarande med turbotryck i uttrycket. Avslutet är allt annat än krävande men stannar kvar bra länge. Ett vin att dricka precis som det är eller till ett glas till. (91-92p)

Nu är barnens tid förbi och grillens börjar, försöker mig på en inspirerande eltändning men istället blir det en överjäst glöd. Ljusets vara eller icke vara tog överhanden och det var knappt att glöden levde, men köttet lyckades ändå bli lite för välstekt. Konstigt det där.

Den höll ändå in på småtimmarna, och längre ändå

Ur folien kommer en härligt varm och generös frukt, körsbär, läder och topptoner av målarlåda. Vi måste vara i Italien, en härlig balans mellan mognadens begynnande och primärfruktens tillbakagång tyder på några års flasktillvaro. Drar till med 2004 vilket var fullträff. Spänsten i syror och tanniner tillsammans med charm, undervegetation och körsbär bär iväg ännu en gång till barololand. Ulf hade tagit med en kändis, Fratelli Revello Barolo Vigna Gattera 2004 finns även i mina gömmor. Inte provad tidigare men oj va roligt, Ostfredde tog med en flaska till mig också och det tackar jag verkligen för. (91-93p)

Efter maten fortsatte flaskornas dans, men nu känns återgivningar mer fingervisningar än sanningar.

Sweeet

Sött och überkoncentrerad men en kavalkad av persika, vuxengodis på hög nivå. Ingen alkohol känns och knappt någon syra. Mullineux Family Wines Chenin Blanc Straw Wine 2009 (nr 99356, 189 kr) till Saint Agur och hjortronsylt var riktigt gott.

Förhoppningsvis smakar det bättre i någon annans mun

Ta vad du vill, hör jag mig själv säga. Något måste man ha efter en tripp på tjugo plus mil, en tysk Pinot blir svaret. Deutzerhof Spätburgunder Caspar C 2007 var inget som vi ville ha i glasen särskilt länge denna kväll, murrigt, källare och överlag lite små mysko. Nej fram med en annan flaska.

Sent, men lika bra för det

Nu så, koncentrerat med en något småjäst vinbärsfrukt. Domaine Santa Duc Gigondas 2007  (nr 2732, 195 kr) återkommer jag gärna till, både i framtid och närtid

Nu kastar småbarnspappan in handduken och sveper den kring de diskade glasen, vill inte frästa på fruns välvilja allt för mycket med kvarvarande disk också.

Tack ännu en gång Ulf, riktigt trevligt och lika generöst som alltid. Nästa gång får vi lura med några till, inte allt för svårt att hitta till the big bay.

Tills nästa gång. Fullt med halvfulla flaskor i källaren, ett tufft jobb men någon måste hälla i sig det... 

Becker Spätburgunder 2007. Lite vin för att lätta upp stämningen..

Den ständigt utforskande och uppmärksamma Niklas J gjorde mig varse om att Tysk Pinot Noir (aka Spätburgunder) inte är att förakta. Ok med handen på hjärtat är mina referenser kring ett av vinvärldens mest mytomspunna druvor knapphändiga för att ta i underkant, varken från hemlandet Frankrike eller något annat land för den delen. Med andra ord var det inte allt för svårt att övertala mig till den tyska sidan, framför allt när man verkar kunna få tag på riktigt skön Spätburgunder till ett pris som är mer än överkomligt. När det dessutom handlar om Tysklands kanske främsta producent på området känns det som en självklarhet att prova.

Beckers Spätburgunder 2007 inleder sirligt, ja rent av fantasieggande. Nog finns det röda bär, tranbär, lingon och vinbär tillsammans med multna höstlöv och en gnutta mogen krydda. Men det är snarare det faktum att jag, trots beskrivande attribut, inte kommer ända fram till doftens uttryck. Det är komplext, härligt men ändå rättframt och tillgängligt.

Till skillnad från kraftigare vin som kan kännas slankare på grund av en utmärkande syra utger sig detta aldrig för att vara något annat än slankt. Med det i åtanke känns vinet ändå överraskande fylligt. Komponenterna i doften går igen i smaken och det är framför allt den mångfacetterade bredden och det fräscha intrycket som är tilltalande. Vinet ger ett kryddigt, svalt, rent bärbetonat, skitigt, slankt, syrligt och fylligt intryck på en och samma gång. Motsägelsefullt? ja vist. Insmickrande? Inte speciellt, men ändå inte svårtillgängligt. Personligt, drickfärdigt med en tvist. (88p)

Vad mer kan man begära? Möjligen en något längre eftersmak eller lite mer tryck i smaken som tenderar att bli något svag. Jag får intrycket av att man kan prestera mer med denna druva och framför allt druvmatrialet från detta område. Mer än troligt är att det finns mer att hämta från storebröder och syskon från denna producent. I vilket fall är jag frälst, nu måste jag prova mer Tysk Pinot.

Tills nästa gång. Först lillen sedan mor och nu har semilillen ögoninflamation, vem härnäst?...