Becker Spätburgunder 2009. Lite inspiration skulle inte skada..

Becker Spätburgunder 2009

Lite siochsådär med skrivlustan för tillfället, trots det är det vissa flaskor som pockar på uppmärksamhet  Vissa borde till och med ha en given plats i alla hem, Beckers Spätburgunder är en sådan. Pigg, fräsch och lite lagom bångstyrig som ung, farligt homogena, drickvänliga och på intet sätt tråkiga med aningen ålder. Ett vin som som hittills inte missat, ytterst humant prissatt brukar det också vara, för att vara personlig Pinot.

Ren och skär drickglädje, jordgubbskompott och mild muskot på mörkare komplexare botten, slank, len, pigg nästan farligt homogen munkänsla  Balanserat, uppeggande bärighet, sammansmällt utan att bli det minsta tråkigt, bara klunkvänligt, pikant med både lakrits, eneträ, ren källarkänsla och bär i den småstrama svansen. Ett lättsippat egenvin som fungarer minst lika bra till en gräddig Brie, liite jordgubbsmarmelad och lufttorkad körv.

Zalto Burgundy och Tysk pinot

Tills nästa gång. Kanske skulle botanisera på SBs under hundra hylla, vad som inte dödar härdar...

Pst. 2010 finns i BS för 149, brukar swischa förbi tillfälligt för någon tia billigare annars hittar du den i Europa några tior billigare ändå.

Psst. Så här lät det förra gången, fler har såklart provat.

Becker Spätburgunder 2010 och Kyckling med getost och bacon. Matbloggar here I come..

Det gäller att ta till vara på det man gör bäst, eller tror sig göra bäst i alla fall. Har dessutom varit lite skralt med inspiration på matsidan på sistone för att inte tala om att tiden för det mesta är knapp, varför inte prova en ny infallsvinkel? Finns ju så otroligt mycket inspiration i matbloggsdjungeln, jo för det är minst sagt en variationsrik fauna. Ta något "snabbt och enkelt" recept som jag gillar, sno om ni vill, såklart får upphovsmakaren cred, och para med något vin som jag tror passar. Bäddat för succé? Minst sagt, fast jag tänker faktiskt säga till när det inte blir det också. Funkar även åt andra hållet såklart, välja vin först och sedan recept som jag tror passar.

Kärlek varje gång

Först ut är vin kontra mat, Beckers Spätburugunder har varit grymt bra tidigare år och ett riktigt matvin. Rediga syror, bra fjong i frukten och mörkare personligare drag. Till detta borde en lättare kötträtt funka, gärna lite fett och mer nyanserat än kraftfullt. Hittade Recept 32 - LCHF Kyckling med getost och bacon på Kickis Blogg - Middagsfrid som hon i sin tur tagit från Annika Dahlqvist kokbok, hm diskad på eget grepp i första försöket? Sak samma, bra låter det i vilket fall.

Klart bäst källarsval

Först vinet,  
Becker Spätburgunder 2010 (köpt hos Gourmondo.de för 11.90 brukar dyka upp både på Bolis och hos Atomwine.dk)
Doften är slank, gott om röda bär, aningen småjästa vinbär och hallon. Det finns även gott om mörkare örtigare drag, lite blomvatten och rosor.

Munkänslan är riktigt läskande, slank med bra tryck i frukt och syror. Frukten är skir och rödbärig förhållandevis rund för att vara så slank, syran är också snarare rund än agressiv och de mörkare örtigare dragen följer med som en trogen följeslagare genom hela uttrycket. Balanserat, ungdomligt fräsch och alldeles förträffligt följsam med en personlig tvist.

Eftersmaken sitter i ett bra tag med bär och mörkare drag. (87-88p+)

Vettekatten om inte detta är den mest tillgängliga varianten hittills, fast på ett mycket bra sätt. Finns ingen svacka och den eventuella brist på komplexitet kan nog skyllas på ungdomen. Gott, tillgängligt och eget på bästa tyska manéer. Härlisch.

Hög tid att göra något åt den där fönsterbrädan

Och maten, 
var helt enkelt riktigt bra. Enkel, snabb och en perfekt vinmatchning. Jag bytte ut getosten mot brie, vilket var bra för hemfriden men kanske sämre för smaken. Persilja från landet istället för köpetimjan, kändes helt enkelt bättre. La till lite flottiga stekta färskpotatisar, inte värst mkt LCHF där, och färsk bladspenat. Den svaga ton av apeslin var helt perfekt och bidrog till en fräshare touch, samtidigt som baconet bevarade saftigheten och bidrog med köttig sälta. Möjligen att jag nästa gång skulle servera en gnutta vinbärsgelé till för ytterliggare en smakbrygga med det är bara petitesser i sammanhanget. Stark rekommendation, både till mat, vin och i kombination.

Tills nästa gång. Hoppas att nästa middag är något mindre kaotisk, bara något...

Pst. Är det någon som har ett recept och vin som "jag bara måste prova", hojta gärna till. Ledorden är, förutom att det ska vara utomordentligt gott, snabbt och enkelt.

Psst. Tro nu inte att varje inlägg kommer vara lika genomtänkta, fortfarande en virrpanna vid spakarna med alldeles för mycket idéer och för lite tid.

Becker Spätburgunder 2009. Trasiga muskler är tydligen av godo..

Ibland rycker det i korkskruven

Föranlett av två i sig skilda händelser, blev suget att dra kroken mig övermäktig. Å ena sidan lockar Italienpatrik med 07:an av samma vin och å andra sidan firar Tyskland sin nationella högtid på måndag nästa vecka. Möjligen något långsökt men ibland krävs det inte mer för att korkskruven ska gå varm.

Men först lite annat, jag har på något vidunderligt sätt kommit igång med mitt fysiska underhåll. Så till vida att jag ständigt känner av någon muskelrelaterad krämpa, ok att träningsverk ska verka positivt men fasiken det tär på ändå. Ikväll ska jag dessutom ge mig ut på djupt vatten, någon form av stridsträning. Hoppas att det är någon riktig hurtbulle som skriker på mig, alltid roligt att kunna ta ut sin vrede på någon som förtjänar det.

Makalöst underbar transparent färg

Tillbaka till vinet, Becker Spätburgunder 2009. Har druckit 2007 tidigare, 2008 går tillfälligt att få tag på och 2009 kan man få tag på här.

En helcharmig doft med lite småjästiga drag, nästan lite beaujolaisaktig, rödavinbär, lingon och omogna hallon samsas med en mörkare ton. Doften känns stor, fast på ett slankt sätt, med lite likörkänsla. Aningen krydda, mot fänkål finns också där.


Smaken är följdsam och stor för att vara i ett så slankt paket, syrorna är fint inbäddade och balanserar upp frukten som är i fullständig harmoni med drickbarheten. Även här finns det ett mörkare drag och en svag pikant krydda. Avslutet stramar upp med en torrhet som kan förvillas med aningen beska men ändå inte.


Eftersmaken är saftig med en stramare kärna, det finn lite hallon- och laritsbåtar även om det inte är ett dugg sött. Möjligen att det sitter i lite kort för suget efter nästa klunk infinner sig nästan direkt. (86-87)

Det här är ett perfekt exemplar på direkt drickbarhet men med charm och uttryck som inte gör det tråkigt eller intetsägande. Ett perfekt matvin som passar minst lika bra utan och tänk va fint detta kommer att sitta när det überunga har lagt sig och någon till ton åt det murriga hållet tittat fram. Ner i källaren med dig för det här kommer jag gärna tillbaka till om sisådär ett halvår.

Tills nästa gång. Hoppas att jag kan gå imorn...

Pst. Av en slump verkar Frankos korkskruv också dragit åt det tyska hållet.

Psst. Jaha ja, vikten av att inte dra förhastade slutsatser. Dag 3 är det så j*vla fint, ja jag har inget annat uttryck. Inte störst, bäst eller vackrast utan bara så härligt. Poäng känns på sätt och vis överflödig, fruns kommentar får summera. Det finns inga fel i det här..

Becker Spätburgunder 2007. Lite vin för att lätta upp stämningen..

Den ständigt utforskande och uppmärksamma Niklas J gjorde mig varse om att Tysk Pinot Noir (aka Spätburgunder) inte är att förakta. Ok med handen på hjärtat är mina referenser kring ett av vinvärldens mest mytomspunna druvor knapphändiga för att ta i underkant, varken från hemlandet Frankrike eller något annat land för den delen. Med andra ord var det inte allt för svårt att övertala mig till den tyska sidan, framför allt när man verkar kunna få tag på riktigt skön Spätburgunder till ett pris som är mer än överkomligt. När det dessutom handlar om Tysklands kanske främsta producent på området känns det som en självklarhet att prova.

Beckers Spätburgunder 2007 inleder sirligt, ja rent av fantasieggande. Nog finns det röda bär, tranbär, lingon och vinbär tillsammans med multna höstlöv och en gnutta mogen krydda. Men det är snarare det faktum att jag, trots beskrivande attribut, inte kommer ända fram till doftens uttryck. Det är komplext, härligt men ändå rättframt och tillgängligt.

Till skillnad från kraftigare vin som kan kännas slankare på grund av en utmärkande syra utger sig detta aldrig för att vara något annat än slankt. Med det i åtanke känns vinet ändå överraskande fylligt. Komponenterna i doften går igen i smaken och det är framför allt den mångfacetterade bredden och det fräscha intrycket som är tilltalande. Vinet ger ett kryddigt, svalt, rent bärbetonat, skitigt, slankt, syrligt och fylligt intryck på en och samma gång. Motsägelsefullt? ja vist. Insmickrande? Inte speciellt, men ändå inte svårtillgängligt. Personligt, drickfärdigt med en tvist. (88p)

Vad mer kan man begära? Möjligen en något längre eftersmak eller lite mer tryck i smaken som tenderar att bli något svag. Jag får intrycket av att man kan prestera mer med denna druva och framför allt druvmatrialet från detta område. Mer än troligt är att det finns mer att hämta från storebröder och syskon från denna producent. I vilket fall är jag frälst, nu måste jag prova mer Tysk Pinot.

Tills nästa gång. Först lillen sedan mor och nu har semilillen ögoninflamation, vem härnäst?...