Pierre Peters, Henry Fessy och Louis Jadot. Födelsedag x3..

Hösten är grym

Har tjatat lite om min egen, men vi är faktiskt tre höstbarn i familjen  Nog för att det knappast längre handlar om några barn, men lite firande skadar aldrig. Gemensamt sak, trerättersklassiskt med den sedvanliga, äta efterrätt när barnen lagt sig.

Pierre var bäst

Fast först lite bubbel, tillsammans med Bollinger N.V kvalar Pierre Peters Cuvée de Réserve Blanc de Blancs N.V (nr 7350, 279 kr) in som en av mina favoriter bland SBs årgångslösa hyllvärmare. Lätt, fräsh och läskande men med bra motstånd, ståndaktig struktur och tydlig mineral. En solklar rekommendation till den champagnenyfikne som inte vill lägga ut mer än tre nystrukna Linnéor på "riktig" Champagne. (88-89p)

Dyra fiskbullar

Sedan kom förätten, som tyvärr blev en katastrof. Pilgrimsmusslorna var kalla och missade smaklökarna på flertalet runt bordet. Jag och min tvååring tyckte dock att de lätt halstrade, chili och vitlöksmarinerade fiskbullarna smakade. Sedan skadade det inte med lite riven 30månaders bergsparmesan, salsiccaslantar och purjolöksbädd heller. Men,men man kan inte lyckas jämt.

Charmig åldrande Louis

Desto bättre var kvällens paradnummer, kalkonen. Här var jag för upptagen med att äta för att ens tänka på att ta upp kameran men däremot hann jag föreviga bästa vinet till. Säga vad man vill om det järn, blod, småkomposterade och av tidens tand nedslipade Louis Jadot Beaune Premier Cru 2001 (nr: Slutsålt, ca 160 kr). Perfekt drickmogen bourgogne för en spottstyver hör inte till vanligheterna, satt som en fläskläpp till den saftiga fågeln. (87-88p)

Henry var inte heller dum

Som sparringpartner fungerade Henry Fessy Côte de Brouilly 2009 (nr: Slutsålt, ca 140 kr), men fick se sig besegrad, i alla fall i min gom. Körsbär/vinbär/lingon samsades på en mörkare botten. Följsamt men med en uppstramande struktur, möjligen aningen anonymt men på alla sätt korrekt och ganska långt ifrån nidbilden av fruktsöt, jolmig Beaujolais. (86-87p)

Inte bara vin denna afton

Avslutningsvis kom chokladtårtan fram, till detta sörplades både det ena och andra. Det mesta bra många snäpp starkare än kvällens tidigare vinösa inslag.

Tills nästa gång. Korvgrillning är inte fel det heller...

Henry Fessy Beaujolais-Village 2009. Fisk eller fågel? Fågel får det bli..

Snart så är löven borta

Ja jisses, då var vi här igen. 05:02 hör jag hur napparna, båda som finns att tillgå, slår i backen. Ja det var den sömnen, efter lite svordomar över den ogudliga tiden anammar jag och pöjken de extra timmarna vi fått och ger oss på dagens agenda. Tvätt i maskin, disken är snart klar, blöjjan bytt och efter denna dustning med datorerna blir det kalkonkråsning och frukost. Jo, det går inte att börja en dag utan Eemi. Ja, Emil i Lönneberga är storasysters idol, tillsammans med Ida, Alma, Anton Alfred och de andra i katthult. Tydligen smittar sådant, varje gång vi passerar något som möjligen skulle kunna liknas vid en skärm pekar pöjken och utbrister Eeeemi.

Men, innan vi kör igång igen så blir det en reflektion över föregående kvällars sipp. Ibland dimper det in mail med erbjudanden som är för svåra, eller snarare för intressanta, att motstå. Att få prova fem olika cru lägen i Beaujolais och en Village från Henry Fessy från lockåret 2009 var ett sådant. Dags för en första titt. Ja just ja, det var tryffelsvinet som var "boven" denna gång.

Nu är ljuset på Beaujolais

Först ut är Henry Fessy Beaujolais-Village 2009.
Doften är örtigt sval med mörkröd polerad frukt. Trots att uttrycket känns slankt är det en fyllig doft med en hel del salmiak och lite mörkare rena toner. Dag två har allt ungt och bångstyrigt försvunnit och lämnat en sval, potent, härlig doft med kraft och tryck men utan en enda klumpig rörelse.


Smaken är slank, bärfruktig med gott om uppstramande örtighet och en aning krydda och salmiak. Det mörka kommer igen även här men inte lika uttalat som i doften. I mittpartiet dyker en läskande bitterhet fram som mynnar ut i torra ultrasmå lite kartiga tanniner. Även om uttrycket är åt det slanka hållet blir det aldrig tunt eller tråkigt.


Eftersmaken lång och läskande med bland annat lite salmiak och röda äppelskal. (87-88p)

Ja detta gav verkligen mersmak. Inte stort på något sätt men jäklars vilken drickglädje. Får nog tillstå att medge att det dessutom var bäst dag tre så nog finns det lite potential för källarförvaring. Det jag gillade mest är den svala, nästan småkittlande känsla som infann sig vid precis varje klunk.

Tills nästa gång. Idag blir det kalkongörarpremiär...