Pierre Peters, Henry Fessy och Louis Jadot. Födelsedag x3..

Hösten är grym

Har tjatat lite om min egen, men vi är faktiskt tre höstbarn i familjen  Nog för att det knappast längre handlar om några barn, men lite firande skadar aldrig. Gemensamt sak, trerättersklassiskt med den sedvanliga, äta efterrätt när barnen lagt sig.

Pierre var bäst

Fast först lite bubbel, tillsammans med Bollinger N.V kvalar Pierre Peters Cuvée de Réserve Blanc de Blancs N.V (nr 7350, 279 kr) in som en av mina favoriter bland SBs årgångslösa hyllvärmare. Lätt, fräsh och läskande men med bra motstånd, ståndaktig struktur och tydlig mineral. En solklar rekommendation till den champagnenyfikne som inte vill lägga ut mer än tre nystrukna Linnéor på "riktig" Champagne. (88-89p)

Dyra fiskbullar

Sedan kom förätten, som tyvärr blev en katastrof. Pilgrimsmusslorna var kalla och missade smaklökarna på flertalet runt bordet. Jag och min tvååring tyckte dock att de lätt halstrade, chili och vitlöksmarinerade fiskbullarna smakade. Sedan skadade det inte med lite riven 30månaders bergsparmesan, salsiccaslantar och purjolöksbädd heller. Men,men man kan inte lyckas jämt.

Charmig åldrande Louis

Desto bättre var kvällens paradnummer, kalkonen. Här var jag för upptagen med att äta för att ens tänka på att ta upp kameran men däremot hann jag föreviga bästa vinet till. Säga vad man vill om det järn, blod, småkomposterade och av tidens tand nedslipade Louis Jadot Beaune Premier Cru 2001 (nr: Slutsålt, ca 160 kr). Perfekt drickmogen bourgogne för en spottstyver hör inte till vanligheterna, satt som en fläskläpp till den saftiga fågeln. (87-88p)

Henry var inte heller dum

Som sparringpartner fungerade Henry Fessy Côte de Brouilly 2009 (nr: Slutsålt, ca 140 kr), men fick se sig besegrad, i alla fall i min gom. Körsbär/vinbär/lingon samsades på en mörkare botten. Följsamt men med en uppstramande struktur, möjligen aningen anonymt men på alla sätt korrekt och ganska långt ifrån nidbilden av fruktsöt, jolmig Beaujolais. (86-87p)

Inte bara vin denna afton

Avslutningsvis kom chokladtårtan fram, till detta sörplades både det ena och andra. Det mesta bra många snäpp starkare än kvällens tidigare vinösa inslag.

Tills nästa gång. Korvgrillning är inte fel det heller...

Desertaux-Ferrand Côte de Nuits Villages Vieilles Vignes 2009. Tänk att lite ljus kan göra så mycket..

Mer ljus på Pinot

Min sons sovning är nyckfull, ibland sover han hela natten i sin säng, ibland måste han prompt ligga och böka bredvid mig. Jorå vi har en dotter också men henne har frun lagt beslag på, hennes nyckfullhet är dagtid. Sonen som sagt, det var en tid då han lyckades tryna så länge som till halv sju vissa dagar men tydligen var det en kort övergående fas. Ne, nu ligger snittet någonstans vid halv sex, vid kommandot GO UUP, ja då är det bara att lyda. Fast det är klart, inte alls lika illa nu när man möts av en antydan till dagsljus istället för en bäckmörk matta. Och nog är det lite mysigt att vakna till med en klibbig liten hand som håller min arm medan Pippi, Emil, Pingu eller någon annan "favorit" håller oss sällskap i väntan på att flickorna ska vakna.

De blir inte mycket pinotaktigt här hemma, själen är lika många som det finns producenter för att inte tala om vilka hål det gör i plånboken. Fast, gott om goa grejjor lär det finnas och ska jag vara hjärtärlig så har några av de enkla saker jag provat bjudit upp till en komplex, len och mersmakande dans. Behöver nog ta mig en noggrannare titt på de Rara dropparna för kvällens Desertaux-Ferrand Côte de Nuits Villages Vieilles Vignes 2009 (nr 98032, 175 kr), hjärtlig present från min bättre hälft, var en riktigt trevlig överraskning på flera sätt.

Go mat klarar sig själv

Men först några ord om maten, var med och delade på en närslaktad ko för en tid sedan, fick en massa delar som jag i vanliga fall inte brukar tillaga. Inga konstigheter, men lite förpliktelser medför det allt när man får tag på så gott kött.

Überenkel gryta som lagar sig själv
Ca 2 kilo prima nötkött i grytbitar, i detta fall fransyska.
3 Hela lökar
några vitlöksklyftor
ungefär 1 flaska vin
Salt och peppar

Fram med favvoredskapet, lergrytan, ner med lök, vitlök och kött.
Krydda och över med vin så att det täcker hela härligheten och in i ugnen på 175.
Älskar lergryta, lagar sig själv och om det inte känns bra låt den stå ett tag till. Efter ca 1,5 timmar var köttet lite småsegt och inte alls särskilt roligt så det fick stå någon timme till och nu var köttet sönderfallande gott. Såsen görs genom att ta de goa resterna från grytan, krydda på lite extra, glöm inte något sött, red av och släng på en skvätt grädde.
Första kvällen hade vi mos och gröna ärtor och andra, ris samt harrico. Jag föredrog mos och ärtor och frun ris med harrico. Barnen skyfflade in oavsett, nästan så att jag blev lite smårädd när pöjken lassar in tuggor som behöver hjälp av den andra anden för att inte trilla av gaffeln.

Till denna lätta smekning av smaker fungerade vinet alldeles utmärkt.
Ganska stor rödbärig doft med gott om kryddigare mörkare toner, finns även något lite småblommigt. Det är snarare en robust än elegant doft men ändå trevligt lockande i en direkt men ändå hyfsat samstämd doft.

Smaken är utfyllande men ändå åt det slankare hållet, mörkbärig med gott om syrliga inslag. Det vilar en mörk tyngd och även här går uttrycket mer på kraft än elegans. Första dagens blommigare toner, faktiskt lite pelargon, har smält in och blivit mörkare och mer homogent. Även första dagens tydliga kötttoner har integrerats och blivit en del i den mörkare helheten.

Eftersmaken är bra lång, bärig med lite småmurrigt trä. (87-88p)

Personligen gillade jag första dagens mer personliga attribut, kanske inte går igång på blomvatten men det var härligt utmejslade toner som bidrog till personligheten. Dag 2+ är det fylligare, mörkare och mer homogent, frun gav tummen upp då även om hon redan gillade det dag 1. Trots att det känns relativt enkelt har upptäckarlusten ännu en gång väckts, denna gång åt Bourgogne hållet. Fast det är klart, känns som riktigt djuupt vatten, vi får se var det bär hän.

För att inte tala om vilken härlig lyster det är i glaset

Tills nästa gång. Nu har även solen vaknat...

Rully 2005. Sidewayseffekt och vattenkoppor nu hoppas jag på utebliven bältros..

I likhet med många andra fick jag en uppenbarelseliknande känsla när Sidewayseffekten var som värst (några år senare än filmdebut ska tilläggas), in med Pino ut med Merlot. Jag var då i inledningsskedet av min vinifiering och smakade allt som hade Pinot i sig, så här i efterhand inser jag att druvan inte gör sig i det  prissegment som jag rörde mig då samtidigt som generaliseringen var åt det grövsta laget. Nu några år senare när förrådet ständigt fylls med den ena intressantare flaskan efter den andra har Pinot inte hittat tillbaka till inköpslistan, frågan är om det ska bli ändring på detta? Efter att ha läst nyårslöften och bot om bättring från flera med överlägsen erfarenhet av vad vinvärlden kan erbjuda inställer sig tanken, kan så många verkligen ha fel eller fastnar alla tillslut i Pinovärldens förlovade land.

Bästa sättet är att själv bringa klarhet i frågan, ta den äldsta flaskan i källaren och i med korkskruven. Maison Joseph Drouhin har varit i familjens ägor i 130 år. Joseph Drouhin har i likhet med många andra anammat den biodynamiska läran och har en variation av 90 olika vingårdslägen runt om i Bourgogne, både vita och röda. Rully är en kommun i distriktet Côte Chalonnaise, ett distrikt utan några Grand Cru lägen. I ärlighetens namn tycker jag att det är lätt att förvilla sig och bli mer än vilsen i alla vinlägen, ortsnamn och regioner i den här delen av Frankrike, men som med all kunskap måste man börja någonstans. Besök gärna den snyggt gjorda hemsidan för mer info om vinmakare och viner. 

Direkt från källaren känns vinet aningen slutet, tobak, lakrits med en viss kryddighet. Men det tar inte lång tid i sommarvärmen och de vidöppna glasen för att jag ska bli bjuden på fylliga röda vinbär, hallon och något som kan liknas med hjortron. Dofterna är integrerade och ger ett mycket fylligare intryck än vad synen skvallrar om. Efter ytterliggare lite mer värme och tid hittar jag toner av körsbärslikör.

I munnen är vinet överraskande fylligt med en extremt pigg syra och rikligt med uttorkande småkorniga tanniner. Vinbären och hallonen ackompanjeras härligt av tobak, lakrits och lite småskitiga multna toner. Avslutet är kryddigt och ger ett bra avstamp i vad som skulle kunna bli en riktigt trevlig eftersmak, tyvärr är den lite för kort för att verkligen kunna matcha doft och smak. Långt där i bakgrunden finns en förnimmelse av vad 12-15 månader i 10 procent nya ektunnor har bidragit med.

Överlag känns vinet härligt drickfärdigt, personligt och lagomt skitigt för att bli en riktigt trevlig inkörsport till vidare Pinoeskapader. Synd bara att eftersmaken är lite för kort och blyg för att helheten ska bli riktigt, riktigt bra.

Tills nästa gång. Sjukdom och elände, tur att det är såå varmt...

Mâcon-Villages Chardonnay 2008. En måndag i mängden..

Överraskande, igen. Hur är det möjligt? man frågar sig gång på gång. En strof ur en gammal Just D låt. Men det är just d(t) som sätter tonen. Det finns så många vinstilar som jag inte provat, i en prisklass som inte gör stora hål i plånboken.

Mâcon-Villages Chardonnay 2008 (nr 2295, 73 kr) är en Bourgogne i enkel tappning likt ett hissmusikstycke smyger den sig på en och plötsligt kommer man på sig själv med att tyst nynna med. Måndagen har flytit på i ett lugnt hemmalunk med en dotter som kräver mer än vanligt. Sjukdomar som har tagit om och om kan vara en bakomliggande faktor, eller så är det bara det att vi är solo igen efter ett gästspel av frun. Som kvällens solonummer stämmer vinet i där natten börjar för lillen. Frisk frukt lite åt det blommiga hållet, ganska mättad subtil god doft möter upp med ännu mer frisk frukt i smaken, lätt utan att bli tunn. Syrlig utan att bli sur. Fylligt utan att bli tungt. Ett lagom vin i dess bästa bemärkelse. Eftersmaken drar åt honung och är väldigt kort.

Ja det här var överraskande gott. Inte alls lika komplext och fantasieggande som Chablin med det är nog för mycket begärt.

Tills nästa gång. Nästa nummer blir nog något rött, eller sött...

Couvent des Jacobins Bourgogne Blanc 2007, trött trött trött..

Oj vad trött. Slut på arbetsveckan, en vecka kantad av oroliga nätter. Vår lilla dotter har troligtvis börjat drömma på nätterna, vilket urartar i fullskalig panik, stackars liten. Stackars oss.

När jag kom hem från jobbet idag hade min fru förberett rotgrönsakerna som skulle in i ugnen. Till detta intogs en rökt hel makril samt en kall sås gjord på creme fraich, majonäs, citron, pepparotsost och dill. Jag tror inte att vinet, Couvent des Jacobins Bourgogne Blanc 2007 (nr 5798, 106 kr), kunde ha fått bättre sällskap. Vinet doftade fräsht, men en viss blommighet och en ton av krita. Smaken tog vid med en näst inpå oljig känsla med lite fräsch kritad blommig fläder som avslutades med lite grape som mynnade ut i en ganska lång trevlig eftersmak utan att bli allt för stram. Kombinationen kändes klockren men vinet föll mig inte riktigt i smaken. Det är något som fattas, det är inte lika insmickrande som ett halvsött Riesling, inte lika givet mustigt som en Ch-d-P, inte lika stram och elegant som en Pinot. Men sökandet efter ett gott vitt fortsätter. Nästa gång funderar jag på att testa ett mer smakrikt vitt, kanske rent av en vit Ch-d-P.

Tills nästa gång, vitt inte det nya röda...

Ps. Ska tilläggas att många av mina kommentarer delas av min fru, kanske inte alla och definitivt inte lika pretantiöst uttömmande men kontentan blir ofta den samma. Något som är ríktigt trevligt med tanke på att det är vi som delar både inköp och konsumtion. Ds.

Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge 2006, En lättviktare..

Ja så då var helgen slut igen. För att inte bli allt för deprimerad försöker jag inte tänka på hur fort tiden går utan istället fokuserar jag på nuet. Just nu sitter jag och äter efterrätten, två timmar efter dagens middag. Middagen bestod av råstekt potatis, citron och vitlöksgnuggade kycklingfiléer samt harricot verts med eftervärmda plommon tomater. En mycket lyckad kombination som lyftes med dagens vin som var Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge 2006 (nr 5283, 109 kr). Det var längesedan det var ett lättare vin på menyn, det blir ju lätt så när det är kallt och trist ute. Så för att fira årets första våraktiga dag slingrade sig sötfruktig rödmogna bär (jordgubb och svartvinbär) ur våra Orrefors Primeur. Smaken tod vid med en läskande syra som gifte sig med maten. Det hela avslutades med en torr solmogen eftersmak som gav mersmak. Detta är ett vin som mer än gärna får återkomman en sen sommarkväll när det vankas något lättare vid grillen.

Ja just ja, efterrätten: Glass, nötter, maräng och chokladsås. Enkelt men underbart.

Tills nästa gång, ytterliggare en smak rikare...

Ps. Efter några dagar i flaskan hade vinet fått en mycket angenäm rundare ton. Dessutom kan tilläggas att sällskapet ifrom av både grillad kyckling och Mousakka var högst angnäm. En stark rekommendation om man vill ha ett matpassande lätt vin.