Test av Bosch MSM7700 blev jordgubbsfluff med mandelhack. Lekland kan verkligen leka musten ur en..

Ett paket kommer lastat

Det finns en elektrisk ansluten mojäng, ja förutom spis, som jag har svårt att klara mig utan i köket, stavmixern. Den ska vara stark, snabb och uthållig, lite som en arbetshäst på steroider. Den jag haft har varit grymt bra, en 600 watts Phillips, men den har saknat en sak, nämligen visp. Ok det är inte ofta men varje gång jag har tagit fram visp, el eller hand, har jag svurit lite tyst för mig själv. Har faktiskt gått så långt att jag sneglat på reservdelsmarknaden för att se om det fanns någon visptillsats till min trotjänare, men icke. Döm av min förvåning när en vitvaruförsäljare! slänger ut en förfrågan om jag vill testa en stavmixer. Hm, vad är haken liksom? Kanske är jag väl naiv men det här känns onekligen som en bra deal. Jag får testa en Bosch MSM7700 (kostar 710 kr på whiteaway.se, vilket i dagsläget är delat lägst, inklusive frakt, på prisjakt.se) bara att provköra och delge intrycken. Självklart behåller jag mixern efter testperiod.

Hack, hackeli hackhack

Först test av medföljande knivar och behållare. Gedigen och bra känsla, mandlarna hackades utan nåd och inte ett spår av trött gnissel eller motstånd för den delen. Känns som att mina mindre hackbehov alla gånger kan tillfredsställas. Bra så.

Från fryst till smet

Sedan elddopet, mixa frysta jordgubbar. Alla som har provat att mixa frysta jordgubbar vet att det, inte funkar. Så i med en nypa socker och lite grädde och nu gick det som smort. Ok att man får trixa lite men maskinen varken lät särskilt plågad eller luktade bränt för den delen. Även här, bra så.

Döm av min förvåning när testet var klart

Sammantaget är jag mer än nöjd, en stabil, stark och ergonomiskt duglig mixer som fick min gamla att kännas, just gammal. På köpet fick jag en enkel, god och framförallt snabb jordgubbsdesert/mellanmål som verkligen inte skämdes för sig. Fast helt ärligt vete katten om jag känner mig kvalificerad som vitvarutestare, särskilt vetenskapligt kan jag verkligen inte påstå att testet var i all fall. Men en sak är säker, min gamla trotjänare har förpassats till källaren och då har jag inte ens behövt använda vispen än.

Tills nästa gång. Tyvärr kom inte rödtjutsulf, får väl nöja mig med lite vitt bubbel istället...

Pst. Har aldrig handlat tidigare av whiteaway.se men på papperet låter fraktfritt, prisgaranti och brett utbud bra. Är det någon annan som har erfarenhet av sidan?

Col d'Orcia Brunello di Montalcino 2006. Ett högst ovetenskapligt experiment..

Min svägerska med familj dök in och lämnade passande nog klappar till hela familjen strax innan julhelgen. Klagade tidigare på att det inte är så många julklappar till farsgubben men nu fick jag öppna ett paket som bara var till mig. Bakom det dekorativa papperet och den gedigna inslagningstekniken fanns en dekanter med det fantasifulla namnet Dining New Norm Karaff Viniliter Vinluftare 21cm. Finns bland annat här.

Dags att testa, eftersom jag inte orkar hälla en skvätt i en gammal hederlig karaff blir det knappt ett semivetenskapligt test, om det nu finns några sådana. Alltså i med en skvätt i min maturebalja och vispa runt, ihärdigt ska tilläggas. Resten körs igenom karaffmakapären. Kvällens testobjekt, Col d'Orcia Brunello di Montalcino 2006 (nr 12357, 149 kr, 375 ml), har jag aldrig testat innan så det är spännande nog.

Stort glas, liten flaska

I glaset.
Doften är stor, ganska mörkmurrig med lite krutiga drag som dröjer sig kvar och övergår i mer tobak och välsmort läder, mörka mogna moreller, något volatilt snudd på aningen likör finns på toppen. En härligt trumpetande doft som stoltserar med ungdom och kraft.

Munkänslan är slank, balanserad med smått markerad syra, frukt och tanniner som biter tag ganska snabbt. Frukten drar absolut mot körsbär, mörka men inte lika mörka som doften angav, ackompanjeras av någon mörk småbitter choklad, lite krydda och mera läder.

Eftersmaken är lång, torr med körsbär och någon mörkare chokladsort.

Om doften angav ett relativt färdigt intryck så säger smaken vänta. Finns gott om charm och luxiösa inslag men är möjligen något för krävande direkt vid uppkorkandet.

DNNKVV 21cm, in action

I med flaskan och vänd, gånger två ska tilläggas. Innehållet sipprar sakta ner längs med kanterna och bara uppenbarelsen bjuder på en tillställning. För att inte tala om momentet där man håller tillbaka till flaskan, no hands får en helt ny innebörd.

Doften känns snarlik, möjligen något mer integrerad. Inga större skillnader med andra ord.
Men smaken, oj mycket följdsammare och lenare, samma uttryck men mycket mer harmoni och mer sammanflätad. Tycker nog också att likörkänslan har blivit mer markant och eftersmaken, som fortfarnade är lång, har blivit något träigare. (90-91p)

Kan nog tänka mig att köpa på någon flaska till, fullstorlek, och vänta ut lite mer multna toner, känns verkligen som att stoppningen räcker till.

Kan man då dra någon vetenskaplig slutsats av detta, knappast. Finns faktorer som värme, tid och sensorisk påverkan. Detta till trots tycker jag mig märka en skillnad vilket i min bok räcker, roligt att den uppskattade presenten är mer än en typisk "bra att ha grej från Cervera",

Tills nästa gång. Ett stort tack till la familia i Bålsta...  

Pst. Franko fyller på, IV inte lika mycket..