Schnitzel, mos och gröna ärtor kräver tydligen Groiss GV 2011. Funkar oavsett årstid..

Schnitzel, schnitsigt värre

Äntligen, har tillslut hittat det optimala sättet att ta tillvara på fläsk i kotlettform. Banka skiten ur den, göm i ägg och ströbröd, stek, stänk på en citron och servera med smörigt mos och sköna gröna ärtor. Så inninorden enkelt, saftigt och smörigt gott. Ni får ursäkta alla fina recept som jag gjort, fått och tänkt göra, det här gick raka vägen till hjärtat hos alla i familjen.

Schnygg kombo

Blev så till mig att jag formligen rusade ner i källaren efter passande vin, men vad väljer man? Vitt, knivskarpt, med syra och tillräcklig struktur för att stå upp mot de mjuka, massiva och enkla smakerna. Varför inte en Österrikare?

Scheisse vilken Grüner  

Spritt, språngande, spritzigt, spontant och sprattlande sammanfattar Groiss Grüner Veltliner 2011 (köpt hos Handlavin.se för 115 kr, tydligen slut för tillfället men jag hoppas verkligen att den kommer in igen) i fem s av fem möjliga. Det här var en livfull klar vätska som formligen bubblar sin väg från tungspets till rot. Fräscht, fruktig som sig bör, inte överjordiskt komplext men snyggt sammanhållet med en blandning av gröna äpplen/päron, steniga svala partier och pikant mild krydda i sluttampen. Kan egentligen inte sätta fingret på vad jag fastnar för mest, det unga livfulla men solida sammansatta uttrycket, den klockrena partnern till maten eller att jag ännu en gång övertygas om vilka charmiga viner som kommer från Österrike. Helt klart ett angenämt dilemma. (87-88p)

Tills nästa gång. Vinterdäck, vintertid och eld i spisen, en liten nypa julångest på det, häpp...

Inspiration, ja tack..

Sommar och sol, både vatten och vin rinner underbron och ner i strupen. Däremot så är inspirationen att skriva som bortblåst. I ett försök att väcka skrivlustan lägger jag in några smakprov på vad sommaren har bjudit hittills.


Det ständigt fyndklassade Leth Grüner Veltliner 2008 (nr 4200, 74 kr) levde inte riktigt upp till förväntningarna. Gurkvatten, lite kryddig blaskighet är minnet av denna. Trots det ett lättdrucket vin som många säkerligen kan ta till sig.
Sommarens överraskning var Beaujolais Nouveau Villages Cuvée non Filtrée 2008 (nr 96801, 73 kr). Fösta flaskan tidigare i våras lämnade inga större intryck mer än lätt och lite jästigt. Efter ett halvår i källaren var det fortfarande läskande lätt men jästigheten var försvunnen och det kändes som sammet i munnen. Förvånadsvär mycket karaktär gjorde att intrcket efterår var sorg eftersom flaskorna i källaren var slut. Ser nu att det fortfarande finns kvar men jag befarar att ett år i systembolagets hyllor kanske inte gjort det bästa med vinet. Så tipset blir istället att köpa nästa vår för att drickas under sommaren.

Inga överraskningar med nästa vin, Château Mont-Redon Lirac 2006 (nr 74814, 130 kr) var bara snäppet mindre än storebror. Ett mycket bra val som kräver lite arbete eftersom den ligger i beställningssortementet. Beställ, smaka och njut. Efter att nyligen ha smakat 2007 ökar förväntningarna på tidigare toppar från södra Rhône. Detta är ett givet val när det blir ett årgångsbyte.

Tills nästa gång. På återseende...

Leth Duett Riesling Grüner Veltliner Trocken 2008. Den som slank förbi..

Det är med inga eller rättare sagt ringa förväntningar jag provar mitt första medvetna Österrikiska vin. När det dessutom är vitt sjunker intressebarometern ytterliggare. Varför prova då? Och framför allt varför köpa? För det handlar faktiskt om ett aktivt köp. Jo, trevlig prisklass, något nytt (släptes i April), något som kanske passar sommaren till och framför allt Riesling även om det här blandas med 48% grüner veltliner. Det går inte heller att undvika intresset kring varumärket Leth som i endruvsformatet har upp av den svenska vinpressen.

Hur var då vinet? Eftersom jag ligger lite efter med inlägget blir upplevelsen taget ur minnet. Jag tyckte mig känna igen doften i Leth Duett Riesling Grüner Veltliner Trocken 2008 (nr 4587, 69 kr), den subtila fräsha frukten och syran med en viss mineralitet som jag har funnit utmärkande för riesling. Smaken var kryddigare än endruvsvin på riesling med en läskande syra och drag av omogen krusbär (tackar frun för den associationen) med äpplen och citron. Eftersmaken var väldigt kort och innehållslöst. Den spontana mat associationen vara asiatiskt med kryddiga inslag. Vi åt stekt Lax, potatispure mix med skagenröra samt teriakimarinerade morötter med svamp och lök. En väldigt god kombination där teriakiinslagen gifte sig bäst med vinet.

Ett trevligt vin till en ringa penning, tror dock inte att jag köper det någon mer gång. Är fortfarande för övertygad om den halvtorra Rieslingens storhet :).

Tills nästa gång. Varför göra något nu som man kan göra sen? Jo för att minnet är bra men kort...