Sidor

söndag 19 februari 2012

Monchiero Carbone Roero Printi Riserva 2006. Det funka..

Något nytt framför gluggen
Näsan är hyfsat frisk och humöret på topp. Nu bär det av igen, eftersom det varit en del ovinöst snack blir det endast fokus på vin nu, äntligen eller?

Den Italienfokuserade importören Gunnar Westling, annonserade i sitt senaste nyhetsbrev om ett högklassigt vin som trots sina kvaliteter fortfarande värmer systembolagets hyllor. Nyfiken i en strut la jag en beställning och tur var väl det, annars hade jag missat Monchiero Carbone Roero Printi Riserva 2006 (nr 92172, 277 kr) nebbiolobaserat vin från Roero som ligger strax norr om mer kända Barolo/Barbaresco. Mer att läsa från producenten hittar du här.

Skön färg var det också
Direkt efter ploppet och källarsvalt charmar vinet näsan av mig. Kan bero på över en veckas sinnesfrånvaro, vem bryr sig när det doftar så här?

Skönaste nebbioloparym med rosor, solvarm röd skinande frukt vilande på en mörkare botten av lite läder och småskitaga drag från skogsbrynet. Toppa med ett stänk målarfärg och en begynnande mognad och jag tror att du börjar komma nära. Fast helt ärligt är det inte lätt, doftintrycken smälter in i varandra och vandrar ikapp med fantasin.

Smaken är lite mer krävande med syra och tanniner som kliver in i mitten och torkar ut gommen på ett föredömligt sätt ända till slutet. Uttrycket är åt det mognare hållet med en omfamnande nästan söt frukt som vandrar mellan röd och mörkt röd, med tid är det framförallt nypon jag kommer att tänka på. Läder, aningen tjära och lite underveg finns det också i den allt jämt balanserade munkänslan.

Eftersmaken är torr och låång, med mer mörk mogen frukt, lite småmurket trä och mera läder. (91-92p)

Jaha ja, helt enkelt underbart. Nebbiolodragen känns igen och tankarna går mot Barolo/Barbaresco men frukten känns på något vis mer rund och varmare. De uttorkande tanninerna som kliver in och tar plats tillsammans med de komplexare inslagen gör att känslan landar åt det traditionella hållet. Med rätt sällskap, eller utan om man gillar närkontakt med tanniner, bjuder det på en direkt och underbar drickbarhet. Ett klockrent sätt att fira att jag även denna gång undkom den livshotande manliga virusvarianten.

Behöver jag säga mer?
Tills nästa gång. Nu hoppas jag att det dröjer innan näsan blir invaderat igen...

6 kommentarer:

  1. Cool etikett, nästan som en ölflarra! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja kanske det. Ett h-vete att fota i alla fall :)

      Radera
  2. Det låter ju fint. Jag provade 2005:an på Ad Libitums sortimentsprovning för ett och ett halvt år sedan men då imponerade den inte riktigt. Kanske läge att prova en 06:a?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja gör gärna det, tror nog att du skulle gilla detta. Men du vänta lite, jag skickar ett mail med lite info..

      Radera
  3. Jag tyckte att den var lite för ung när jag provade den för ett år sen. Smaken var helt oförändrad dagen efter också. Detta vinet borde leva till 2018 iaf och nå sin topp 2016 eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, kan hålla med om att det säkerligen vinner på att lagras några år, såklart beroende på vad man gillar i sina viner också. Ingen expert men tror nog att nästa flaska ryker någonstans 2015-2016, kan mycket väl vara på topp då. Vi får höras igen, när nästa flaska ryker :)

      Radera