Monchiero Carbone Roero Printi Riserva 2006. Det funka..

Något nytt framför gluggen

Näsan är hyfsat frisk och humöret på topp. Nu bär det av igen, eftersom det varit en del ovinöst snack blir det endast fokus på vin nu, äntligen eller?

Den Italienfokuserade importören Gunnar Westling, annonserade i sitt senaste nyhetsbrev om ett högklassigt vin som trots sina kvaliteter fortfarande värmer systembolagets hyllor. Nyfiken i en strut la jag en beställning och tur var väl det, annars hade jag missat Monchiero Carbone Roero Printi Riserva 2006 (nr 92172, 277 kr) nebbiolobaserat vin från Roero som ligger strax norr om mer kända Barolo/Barbaresco. Mer att läsa från producenten hittar du här.

Skön färg var det också

Direkt efter ploppet och källarsvalt charmar vinet näsan av mig. Kan bero på över en veckas sinnesfrånvaro, vem bryr sig när det doftar så här?

Skönaste nebbioloparym med rosor, solvarm röd skinande frukt vilande på en mörkare botten av lite läder och småskitaga drag från skogsbrynet. Toppa med ett stänk målarfärg och en begynnande mognad och jag tror att du börjar komma nära. Fast helt ärligt är det inte lätt, doftintrycken smälter in i varandra och vandrar ikapp med fantasin.

Smaken är lite mer krävande med syra och tanniner som kliver in i mitten och torkar ut gommen på ett föredömligt sätt ända till slutet. Uttrycket är åt det mognare hållet med en omfamnande nästan söt frukt som vandrar mellan röd och mörkt röd, med tid är det framförallt nypon jag kommer att tänka på. Läder, aningen tjära och lite underveg finns det också i den allt jämt balanserade munkänslan.

Eftersmaken är torr och låång, med mer mörk mogen frukt, lite småmurket trä och mera läder. (91-92p)

Jaha ja, helt enkelt underbart. Nebbiolodragen känns igen och tankarna går mot Barolo/Barbaresco men frukten känns på något vis mer rund och varmare. De uttorkande tanninerna som kliver in och tar plats tillsammans med de komplexare inslagen gör att känslan landar åt det traditionella hållet. Med rätt sällskap, eller utan om man gillar närkontakt med tanniner, bjuder det på en direkt och underbar drickbarhet. Ett klockrent sätt att fira att jag även denna gång undkom den livshotande manliga virusvarianten.

Behöver jag säga mer?

Tills nästa gång. Nu hoppas jag att det dröjer innan näsan blir invaderat igen...