Gratena Chianti 2009 och Pata Negra. Ibland går det fort..

Det kallar jag skinka

Ibland är det enkelt, fort iväg för att handla en spark åt största battingen, in på ombyggd Coop Forum och bang. Bokstavligen ramlar in i den nya delidisken, skinkor, körvar, ostar och allehanda närdött chark. Som grädden på moset står det en minst lika grevlig, skönt tyskbrytande, utbildad kallskänka eller blir det kallskänk när det är av manskön? Äh, sak samma efter lite trevlig smakande, älskar riktig charkdisk där man får närkontakt med varorna, skyndar jag hem med ett stycke sparkstötting, ett hekto Pata Negra lagrad 24 mån och ett hekto lufttrokad knochenskinka. Vist var det något mer som skulle handlas men allt annat blev blockerat vid synes av allt de goa. Behöver jag säga att kvällen var räddad.

Kommer ni ihåg Gratena Chianti 2007?, vinet som hyllades av flera nätbaserade skribenter och som för futtiga 79 kr inte var annat än ett klockrent fynd. Jag missade tåget då, men blir en kväll påmind av tweet kontakten @jensjacob74 att 2009:an finns i BS. Vänta nu, var det inte någon som sa att den till och med var bättre än 07:an? Still going strong på 86 pickadoller känns det inte annat än givet för en testkörning. Till kvällens charkattack blir valet givet.

Tacksamt att blanda

Gratena Chianti 2009 (nr 70254, 86 kr) formligen andas typisk chianti, småsura mörka körsbärsdag, mer mörka köttiga och läderaktiga toner blandat med lite balanserad ekkänning. En härlig doft som skickar upp mungiporna och lovar gott inför första smutten.

Smaken är också chianti exemplarisk, småsura mörka körsbär på en genuin mörkare botten där tonerna från doften går igen. Slank, följdsam och utfyllande på en och samma gång. En urskön drickbarhet som bjuder in till stora klunkar. Syra biter tag i gommen för att sedan lämna över till uttorkande minimala tanniner i hyfsat riklig mängd.

Eftersmaken är bra lång, torr men ändå saftig med gott om frukt. (86-87p)

Det här skulle jag kunna dricka ofta utan att tröttna det minsta, nog för att du säkerligen kan lura fram någon till mognadston men jag tycker att det fungerar mer än bra i dagsläget. Kanske inget du bjuder alla på men till lite småkrämig pasta, charkplock eller pizza blir det ett komplett sällskap.

Men mamma mia, vilken skinka. Konsistensen är perfekt, nästan smälter i mun, smakar lätt av jord, balanserad sälta, och en animalisk ton som skulle få vilken rotad vegetarian som helst att tänka på konvertering, i alla fall vill ja tro det. Helt enkelt fantastiskt bra och tillsammans med vinet formligen skrek det till av vällust varje gång de möttes i munnen.

Btw, var tog Terroiristen vägen?

Tills nästa gång. Spontant kan tydligen vara bra, vem kunde ana?...