tisdag 14 februari 2012

Det är roligt, nästan jämt..

Hjärtan
Känsliga läsare varnas, gnällmode är påslagen och jag spar inte på detaljerna. Inte nog med att jag missade helgens drabbning, förkylningen vill inte släppa sitt enträgna tag. Nu har jag kommit in i hostans och slemmets tid, en fas jag gärna hoppar när det vankas förkylning. Det finns helt enkelt inget tråkigare än att vakna upp mitt i natten med en hostattack och missa de få värdefulla timmar av sömn som ges, eller jo förresten. När kamraten bredvid också har samma åkomma, oh its lumpen all over igen.

Så nu vågar ni läsa igen, tänker inte spy nå mer galla över sjukdom, öronmärkta dagar vars syfte endast gynnar kommersialismen eller annat världsligt. Nej nu ligger fokus på min underbara dotter som kom hem med dagissnidade presenter, min kära fru som slänger fram en flaska Côte de Nuits-Villages i hjärtlig present och sonen som gick från påfrestande 40 till mer hanterbara 38.

Kvällens mustiga gryta med bitar som föll sönder i kontakt med kniven fungerar lika bra sjuk som frisk. Och för er som inte "kan" göra brunsås, misströsta ej undrens tid är ännu ej förbi. Tidigare såsokunnig kan nu titulera mig, självutnämnd, brownsås master. Ja just ja, Château de La Bergalasse Côtes de Saint-Mont 2006 fungerade mer än väl som fondvin. Min, alltjämt skadade näsa, snappade upp lite mognadstoner, en del småbläckig frukt och lite småfunkigt stall. Trevlig, och bra mycket mindre tandköttspåfrestande än vid det tidigare besöket vintern 2008.

Tills nästa gång. Nu väntar jag tålmodigt på näsans återkomst...

2 kommentarer:

  1. Låter som att du är på bättringsvägen! :-) Och numera såskunnig ;-) Ha det! /Ulf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jorå, överlever nog även denna gång ;).

      Gällande såsen handlar det ju nästan uteslutande om vilken bas du lyckas åstadkomma. Har insett att kötttillredning i lergryta nästan alltid lämnar all den goa smaken kvar.

      Detsamma //David

      Radera