Mycket kretsar kring utseendet, ett sätt att synas helt enkelt. Kroppsfixeringar oavsett om det rör människor, båtar, bilar eller i detta fall ale. Mer om detta snart. Har haft en ok dag, ett stort orosmåln är ett begynnande avloppsstop men molnet verkar faktiskt lätta en aning. Men till roligare saker. Min kära fru, oj känner verkligen lappkasten vina, men vi fortsätter. Hon kom med en tidig allahjärtansdagpresent, en helt underbart tjock bok om vin. André Dominés bok, Vin. Nog för att boken är underbart tjock och verkar vara "vinnyttig" men det är framförallt gesten i sig. Att hon på detta sätt uppmuntrar mitt näst inpå fixerande intresse, vilket bara visar vilken underbar människa som jag har gift mig med. Om hon bara viste vad hon har startat hoho..
Så till utseendet.. Här har man inte sparat på krutet, en fint förpackad limiterad ale från bolaget i bolaget, Innie & Gunn. Deras standard ale tycker jag tilltalar med all dess eklagrade vaniljsmakande sötma. Men detta var inget för mina smaklökar. Bränd karamell med wurth och lite gödsel i doften men en intetsägande bränd beskhet som övergick i en lång konstig eftersmak av rök. Ne det behövdes lite chips för att skölja ner detta och då är jag inte den som backar för konstiga kombinationer med inslag av rök. Ingen högre rekommendation på detta påkostade projekt, även om förpackningen tilltalar i all dess prakt.Namnet? Innis & Gunn Island Cask (nr 11633, 25.50 kr), inget att lägga på minnet.
Tills nästa gång, allt som glimmar är inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar