Det var meningen att jag skulle fortsätta på föregående inlägg för att komplettera smaknoteringarna på I Casteion, men det gick inte. Jag och vinet genomgick en transformering.
Först lite bakgrund.
Det är inte det enklaste att vara småbarnsförälder och samtidigt få tid över till sig själv. Dett har resulterat i en humörsvacka modell större. Så när middagen närmade sig och vår dotter valde att somna precis när maten fädigställdes tändes hoppet. Äntligen lite vuxentid, detta visade sig vara precis vad som behövdes.
..så till vinet
Maten smakade gudomligt och vinet var, en i sammanhanget, perfekt följeslagare. Det mörka och murriga passade mycket bättre till tända ljus än mitt tidigare granskande öga i dagsljus. De extra timmarna i karaffen gjorde säkert sitt till också men upplevelsen var total. Om du söker en objektiv bedömning läs mitt andra inlägg, detta inlägg är tillägnad kärleken. Kärleken till god mat och gott vin, kärleken till min lilla dotter men framförallt kärleken till att spendera tiden med den jag älskar.
Tills nästa gång, se det du har alldeles framför näsan. Ofta är det helt underbart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar