MASI Campofiorin 2007. Jag ger upp, nästan..

Igår var en trött dag, arbetsveckan var slut och hemma väntade samliv med mina kära. Tyvärr fanns inte orken, veckan har helt enkelt tagit ut sin rätt. Då som gubbinnan ur lådan rycker hustrun in och styr upp både mig och barnen. Vilken härlig människa.

Slutligen hamnade vi på en spontanövernattning hos mina föräldrar, något drickbart skall vi väl ha i oss efter sedvanlig lättlager till "kinamaten". MASIs Campofiorin har inte imponerat tidigare, resultatet av detta blev att Vård o vin medicinerade omprövning. Sagt och gjort, helflaska fram och denna gång i 2007 års tappning. Ännu en gång stoltserar de fem stjärnorna, vilket jag nu har lärt mig reflekterar årgångens kvalitet.

Träbetonad, antydan till mörk choklad, lite sura körsbär, inte speciellt generöst snudd på småsnipigt återhållen. Möjligen en antydan av tomat som snirklar sig fram. Träighten återhämtar sig med lite luft och försvinner in i den mörkröda frukten, en behagligare mer sammanflätad doft uppenbarar sig men generöst kan man inte påstå att det blir.


Överraskande sur, frukten är röd och åt det torkade hållet, läder och lite choklad slår an tonen i det strama och oinställsamma uttryck som avslutas med gott om mikroskopiska uttorkande tanniner. Avslutet är torrt och bra långt med mer torkad röd frukt.

Nej jag blir inte tjusad av denna återhållsamma Italienare, varken speciellt komplext eller generöst inbjudande. Ska bli intressant att se om detta kan utvecklas till något mer i framtiden. För mot bättre vetande rekommenderade jag detta till mina föräldrar som köpte i pluralis på de åländska farvattnen. Som tur var tyckte fadern att det var njutbart så något rätt blev det i alla fall.

Tills nästa gång. Idag är humöret bättre, men det dåliga verkar ha smittat frugan...