En av de mer frekvent förekommande torra rieslingar över hundringen i vårt avlånga land, Georg Breuers Riesling Sauvage 2009 (nr 5899, 115 kr), drack jag under vår tidigare Stockholmsvistelse. I brist av tid och motivation förföll den i glömska. Men eftersom jag hade ett utkast kvar kändes det inte mer än rätt att påminna mig själv om att det här är ett av de vin som jag kan hålla mig ifrån.
Doften är fräsh, stenfrukt, citrus, gula äpplen och lite rökiga mineral toner. Dov men sammansatt. Något av en slamkrypare, jag vet inte om jag ska avfärda doften som intetsägande normal eller välgjort med potential.
Smaken är fyllig med fräsha syror, gula äpplen, citrus, kryddig rökighet i bakgrunden. Känns lite småfet. Eftersmaken är ganska lång med gula äpplen och lite citrus. Av det som minnet kan återskapa är denna bättre än 07:an som jag drack när jag precis hade upptäckt Rieslingdruvans storhet.
Som ni märker finns det ingen klockren förklaring till varför jag ska låta bli Breuers basriesling, men faktum är att det här vinet inte gör det för mig. Om någon som vet vad som händer efter lite flaskmognad så delge gärna, jag är trots allt väldigt nyfiken även om jag inte tänker ta reda på det själv. Nu vet jag dessutom att det går att få tag på andra torra rieslingar med mycket mer personlighet för samma peng, även om man får intrycket av att det inte går om man tittar på sortimentet hos de flesta Bolag. (85p)
Vad som slår mig än en gång är glasets betydelse för helhetsupplevelsen. Även om utsmyckad kristall kan vara fin och säkerligen dyr lyfter det inte smaken hos vinet.
Tills nästa gång. Undrar om inskolning är jobbigast för barnet eller pappan?..
Hehe, har man en lite lätt dragning åt tacky så är polsk (och tjeckisk) kristall guld! ;-)
SvaraRaderaSjälv har jag några frostade tumlare med tjock guldkant jag ärvt från farmor... De åker fram ibland, till allas förtjusning!
Jo nog måste man vara lite tacky allt ;) Mina klenoder får snällt vila i en kartong i källaren, men annars så är guldkant ett främmande inslag i dagens minimalistiska stil.. och tur är kanske det :)
SvaraRaderaDrack det här alldeles nyss och tyckte det var riktigt bra faktiskt, så här ett år efter din lite ljumma recension. Lite fylligare (klumpigare?) än många andra men fin ändå. Väldigt användbart till mat. Om man brinner för riktigt finstämd moselrielsing är det kanske inte helt rätt.
SvaraRadera