Rully 2005. Sidewayseffekt och vattenkoppor nu hoppas jag på utebliven bältros..

I likhet med många andra fick jag en uppenbarelseliknande känsla när Sidewayseffekten var som värst (några år senare än filmdebut ska tilläggas), in med Pino ut med Merlot. Jag var då i inledningsskedet av min vinifiering och smakade allt som hade Pinot i sig, så här i efterhand inser jag att druvan inte gör sig i det  prissegment som jag rörde mig då samtidigt som generaliseringen var åt det grövsta laget. Nu några år senare när förrådet ständigt fylls med den ena intressantare flaskan efter den andra har Pinot inte hittat tillbaka till inköpslistan, frågan är om det ska bli ändring på detta? Efter att ha läst nyårslöften och bot om bättring från flera med överlägsen erfarenhet av vad vinvärlden kan erbjuda inställer sig tanken, kan så många verkligen ha fel eller fastnar alla tillslut i Pinovärldens förlovade land.

Bästa sättet är att själv bringa klarhet i frågan, ta den äldsta flaskan i källaren och i med korkskruven. Maison Joseph Drouhin har varit i familjens ägor i 130 år. Joseph Drouhin har i likhet med många andra anammat den biodynamiska läran och har en variation av 90 olika vingårdslägen runt om i Bourgogne, både vita och röda. Rully är en kommun i distriktet Côte Chalonnaise, ett distrikt utan några Grand Cru lägen. I ärlighetens namn tycker jag att det är lätt att förvilla sig och bli mer än vilsen i alla vinlägen, ortsnamn och regioner i den här delen av Frankrike, men som med all kunskap måste man börja någonstans. Besök gärna den snyggt gjorda hemsidan för mer info om vinmakare och viner. 

Direkt från källaren känns vinet aningen slutet, tobak, lakrits med en viss kryddighet. Men det tar inte lång tid i sommarvärmen och de vidöppna glasen för att jag ska bli bjuden på fylliga röda vinbär, hallon och något som kan liknas med hjortron. Dofterna är integrerade och ger ett mycket fylligare intryck än vad synen skvallrar om. Efter ytterliggare lite mer värme och tid hittar jag toner av körsbärslikör.

I munnen är vinet överraskande fylligt med en extremt pigg syra och rikligt med uttorkande småkorniga tanniner. Vinbären och hallonen ackompanjeras härligt av tobak, lakrits och lite småskitiga multna toner. Avslutet är kryddigt och ger ett bra avstamp i vad som skulle kunna bli en riktigt trevlig eftersmak, tyvärr är den lite för kort för att verkligen kunna matcha doft och smak. Långt där i bakgrunden finns en förnimmelse av vad 12-15 månader i 10 procent nya ektunnor har bidragit med.

Överlag känns vinet härligt drickfärdigt, personligt och lagomt skitigt för att bli en riktigt trevlig inkörsport till vidare Pinoeskapader. Synd bara att eftersmaken är lite för kort och blyg för att helheten ska bli riktigt, riktigt bra.

Tills nästa gång. Sjukdom och elände, tur att det är såå varmt...