Château de Tiregand Pécharmant 2007. Poäng, vad är poängen?

Det finns en sak som nästan är roligare än att bjuda på vin, det är att bli bjuden. I alla fall som idag, när värdinnan har lagt ner möda och muskelkraft på att bära hem den pressade druvjuicen hela vägen från dess hemland Frankrike.

Medan min kära nattade vår största flicka fick jag en chans att pracka på ytterliggare en nödtvungen själ lite vinovett. En sak som kom upp var huruvida man kan poängsätta vin. Vad handlar det om egentligen? En påtvingad åsikt av de som kan och vet mer, en egen helt opåverkad absolut sanning eller är det rätt och slätt en ytterst påverkbar skiftande mening om något som egentligen inte kan poängsättas mer än utifrån vald tidpunkt, förutsättning och sinnesstämning. Ni kanske misstänker vad jag tycker..

Eftersom jag precis har lagt över samtliga viner i Cellartracker, en alldelles förträfflig sida skall tilläggas, har jag blivit varse om min egna poängbaserade åsikt. När jag skulle registrera första flaskan som var drucken blev jag varse om de värdefulla poängen som fungerar vägvisare faktiskt ska registreras av någon. I detta fall var någon jag. Eftersom jag mig vetligt aldrig har druckit ett hundrapoängsvin har jag blivit avskräckt tidigare, men nu kändes det både befogat och någorlunda rättvist att faktiskt ge det en chans. Hjälpen blev en kort sammanfattning på sidan, varvid jag gjorde en direkt översättning.

100 poängs skalan

Extraordinärt (96-100 points)

Enastående (90-95)

Väldigt bra till utmärkt (85-89)

Bra (80-84)
Medel (75-79)

Under medel (70-74)

Undvik (50-70)

Skall tillägga att jag inte gillar det stora spannet från 79 och neråt, om jag får bestämma kommer de flesta viner jag inmundigar att ligga från 80 och uppåt vilket borde innebära att en 20 poängsskala skulle räcka. Men men nu är det så att man får ta seden dit man kommer, och om jag vill att folk ska registrera en godtycklig bedömning om hur vinet upplevdes då och där får jag göra det samma.

Tillbaka till värdinnans vin och dagens upplevelser. Faiveley Mercurey Clos Rond 2006 var vinet som hade kvällens förväntningar. Tyvärr för samtliga inblandade var kvällens flaska "korkad". Synd och skam eftersom det som lurade under simbassängen var en härligt röd slimmad frukt med struktur och eftersmak för att förgylla kvällen mer än väl.

Istället åkte korken upp på Château de Tiregand Pécharmant 2007, ur vidöppna glas doftar blandningen av Merlot (54%), Cabernet Sauvignon (23%), Cabernet Franc (18%) och Malbec (5%) stramt men ändå mörkt och generöst. Med handen på hjärtat är det svårt att uppfatta nyanser, men det ligger en oren karamell ton som jag tidigare har hittat i Gnarly Heads Zinfandel, även om den är mindre och renare här. 


Smaken är desto lättare att känna, mörk generös chokladströsslad frukt, svarta vinbär, plommon och en ganska påtaglig fatbehandling tyvärr finns det något orent som ger en småbesk och själkig känsla i slutet. Små knappt kännbara tanniner som dock är bra uttorkade. Eftersmaken är torr och ganska lång med påtaglig ekkänning och mörka frukter. (82 p) Känns i dagsläget för ungt men med potential att bli trevlig när faten lindas in i helheten. Läs mer på producentens hemsida.


Tills näst gång. Högst poäng denna kväll får vännen J, större gästfrihet får man leta efter...