söndag 21 mars 2010

Quinta do Encontro Merlot Baga 2006. En hjälpande hand..

Småbarnslivet har inneburit en hel del förändringar, det mesta till det possitiva även om det har slunkit med en och annan katastofal. En sak som skänker mycket glädje trots att det blir omständigare och kräver både en och två extra tankar är att utforska världen tillsammans med en 18 månaders nyfiken liten tjej. Saker som tidigare syntes enkla blir både spännanade och utmanande. En tur till affären kräver kattlika reflexer i bästa Honken stil, eller att "mecka" som är samlingtermen för allt mellan att skruva ihop en säng som att putsa skorna.

Att öppna vin har också blivit en gemensam syssla. Först tittar vi på flaskan och tar lite foton, sedan tar vi fram "verktygen", efter att vi har kivats om vem som ska ta bort folien brukar jag få rädda den lilla hatten från en ständigt utforskande mun. Det är under granskande och spänd blick som vi antingen häller upp vinet på karaff eller direkt ner i glaset sedan den sedvanliga sniffen. Sniffen är ett försök till att lukta men blir snarare små utåtandade fnysningar men delaktigheten är total. Vist är det härligt med barn?!

För lite mindre än ett år sedan drack jag ett av mina första kvantitetsköp som jag så smickrande kallade det. Quinta do Encontro Merlot Baga 2006 (n/a, då 99 kr) var tänkt som en studie i källarutvecklande vin till en rimlig peng. Så det var med viss spänning som jag nu nästan ett år senare skulle få en första hint om vart vinet var på väg. Vet att jag för ett år sedan tyckte att vinet var lite "spretigt" vid öppnandet något som inte alls uppvisade nu. Doften var mörk och mullig med inbjudande nyanser av plommon, lite björnbär, mörk choklad och en integrerad rostad ekslinga med en avlutande örtighet. Smaken var inte sämre, snarare tvärt om med en fyllig nästan söt munkänsla, där den mörka tonen följde med från doften tillsammans med plommonen, den mörka chokladen och med en tillkommande känsla av kaffesump. Avslutet visade på en viss bitterhet med en torr uttorkande svans, tanninerna var näst inpå i pulverform men fortfarande i riklig kvantiet. Eftersmaken var längre än jag mindes med kaffe, lite körsbär och plommon där det hela avslutades med en kärnaktig ton.

En trevlig utveckling där bitarna hade ramlat på plats och helhetsintrycket upplevdes mörkare än innan. Till den spontanköpta rostasen och en "färdig" potatisgratäng var det helt enkelt fullkomligt. Senare på kvällen hade temperaturen stigit i flaskan något som inte var positivt då bitterheten och de uttorkande tanninerna nästan blev för mycket.

Tills nästa gång. Återkommer om ett år...

4 kommentarer:

  1. Härlig bild! Min dotter sover oftast när vinflaskan dras och doftas ... men visst är barn härliga! /Birk

    SvaraRadera
  2. Tack! Strax efter "råkade" hon peta omkull flaskan. Det är ganska underligt vilka reflexer som har tränats upp, kamera i ena handen och flaskan i andra. Men hon var lika glad ändå, möjligen ännu gladare..

    SvaraRadera
  3. Sedan när dottern börjar på dagis kommer dottern att berätta för fröknarna att pappa alltid dricker vin, hon kommer att sniffa, sörpla, köra runt drycker i munnen och försvara tilltaget med att så gör alltid pappa. Därefter kommer hon att kräva läsk till maten varje gång du dricker vin. Dessa stadier har jag gått igenom. Nu inväntar jag det där flaskor börjar försvinna på något oförklarligt sätt.

    SvaraRadera
  4. Haha ja så blir det säkert.. Vet inte vilket stadie som är värst, det bästa torde vara när hon kan dela upplevelsen men dit är det lååångt.

    SvaraRadera