Ibland är livet precis så enkelt som man kan önska. En eftermiddag med arbete, egen bil hem istället för den allmänna droskan, och serverad kombination av födelsedagsfirande och fredagspizza. Lika enkelt som härligt. Det blev inte sämre av att det första som mötte i dörren var en iskall Founders English Ale (nr 11482, 18,90 kr), precis så knäckigt fruktig och näst intill halvsöt som en aptitretande Ale möjligen kan bli. Inget motstånd, ingen beska, ingen direkt eftersmak, bara okomplicerat lättgillat.
Den hemmalagade pizzan var precis så tomatigt ostdrypande som en hemmalagad pizza kan vara, Intrycket av pizzan tillsammans med kvällen vin var en direkt spegling på den härliga och familjära stämning som spred sig i tackt kvällens skymmning. För att återknyta till ett tidigare inlägg där jag utlyste "blint" vindrickande passade, il Nostro Rosso del Salento 2008 (nr 32205, 55 kr), som handen i handsken. Inga förväntningar, ingen koll på pris, ingen koll på struktur mer än att det enligt det lokala systembiträdet skulle passa bra till Pizza. Så vad fick vi? Ett uttalat fruktigt vin med körsbär i överflöd, inga tanniner och ingen eftersmak att tala om. Den närmaste liknelsen blir körsbärssaft med sting. Nu låter inte detta som ett bra omdöme men som ackompanjemang till kvällens atmosfär och mat fyllde det sitt syfte med bravur.
Tills nästa gång. Ibland är det enkla gott nog...
Jo, ibland tror jag att det här vinbloggandet kan få en att tro att det måste vara så jävla bra för att vara bra. Eller att det bara är vinet det handlar om. Jag tänker ofta på vin som vet sin plats, d v s de tar inte över, behöver inte så mycket uppmärksamhet men gör jobbet som måltidsdryck på ett förtjänstfullt sätt.
SvaraRaderaHej Ingvar!
SvaraRaderaJag håller med till fullo. Ibland kan det kännas som att man är på jakt efter nästa upplevelse istället för att bara luta sig tillbaka och njuta..