lördag 11 mars 2017

Conceito Bastardo 2013




Vid först anblicken borde jag inte gilla det här. Det är mörkt, lite murrigt men en tydlig kyss av ekfaten. Dessutom verkar den ha tagit några stänkare för mycket, det är helt enkelt lite alkoholtungt. Trots det måste jag ändå medge att vi kommer överrens. Det handlar verkligen inte om kärlek, kanske inte ens om vänskap men vi kommer överrens. Fast vid närmare eftertanke är det för mycket.

In kliver Conceito Bastardo 2013.. och världen vänds upp och ner..

Transparent, blommig och personlig. Vilken härlig bastard(o), druvan alltså. Det här var ta mig tusan helt andra grejer. Doften är lätt men har en självsäker tyngd. Blommor som jag nämnde innan men även en mörkröd polerad frukt som drar åt omogna jordgubbar och björnbärsvinbär, jepp det finns tydligen. Munkänslan är dansant, lätt på foten men också med en självsäkerhet som tar plats utan att vara burdus. Förutom en pigg syra som livar upp kickar det in ett skönt motstånd i avslutet med en smaksam tuggig bitterhet. Eftersmaken sitter som en fläskläpp och lämnar en frisk och bärig ton. Helheten blir en blandning mellan småseriös bojo, tysk spätburgunder, skitig bruksbourgogne och etnabrant svaltjut. Personligt är bara förnamnet! Under tre kvällar tjusar det här brallorna av mig, först lite krävande, sedan följsammare. Hela tiden är det samma fokus, samma personlighet och framförallt samma drickglädje. Det här är seriöst skitgott!

Tills nästa gång.

Pst. Lite trivia om vinmakare, druva och vin. Conceito drivs av Rita Ferriera, hon övertog vingårdarna av sin mamma Carla. 2005 buteljerade hon sina första viner, innan sålde de druvorna till andra. Vingårdarna ligger högt upp, vilket bådar gott då klimatet är svalare än i andra delar av Douro dalen. Bastardo, kallas även Trousseau nori, är en druva med långa anor i Portugal. Fast på senare tid har den nästan glömts bort då den skapar viner med blek färg och en annorlunda doft (kanske det som jag gillar extra mycket). Druvorna till Conceito Bastardo handplockas och fottrampas i granitkar innan det får jäsa på den naturliga jästen. Ekologiskt, men inte certifierad, vad jag vet i all fall.    

5 kommentarer:

  1. Svar
    1. Jepp :) Borta bra men hemma bäst ;)

      /D

      Radera
  2. Jäkligt fin flaska och låter som ett intressant vin. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan varmt rekommendera att prova Magnus. Oavsett om man gillar stilen eller inte så är det en upplevelse :)

      Radera