söndag 31 mars 2013

Château Musar 2002. Sjuk Posk i påsk..

Château Musar 2002
Fräsch kork i elvaårig halva
Halvmogen halva (2005 finns på SB), mmm. En härligt intagande doft, varm ren jord möter sirlig röd frukt, toppat med lite orientaliska kryddor, eneträ, blyerts, tobak ja listan kan göras lång. Lika bra att stoppa där och konstatera att det är en urskön doft, lika delar ungdom som ålder.

Munkänslan är föredömligt slank men med gott om tyngd i den pigga frukten, de mörkare trätonerna och det småmultna. Upplever inget orent utan bara skön lite småjordig mognad som lika gärna skulle kunna ha sin hemvist i Italien, Frankrike som tydligen Libanon. Avslutet snörper upp en aning och mynnar ut i en lång, jordfruktig och skönt varm eftersmak. (91-92p)

För en stund glömde jag tvätten och diskmaskinen, för en stund fanns bara jag, glaset och mina upplevelser kring det förtärda. För en kort stund sveptes jag in i varför det är så underbart med vin, tack för det Gaston Hochar.

Vin från Libanon
Tills nästa gång. Lugnt värre...

Pst. Som om man trodde sig förståsigpå, frun fick andra halvan av halvan dag två, en helt annan doft, mer parfymerad, mogen, varmblodig, nästan sötmättad. Samma skärpa i smaken, oj vilket spännande vin.

Psst. Halvmoget is tha SHIT!, synd att källaren knappast kryllar av den varan men å andra sidan är det ju därför jag fortsätter fylla på, bra så.

fredag 29 mars 2013

Château Labegorce Margaux 1999. Det här fyller jag gärna mitt ägg med..

Château Labegorce Margaux 1999
Undrar om det bara är jag, har inget direkt motivation att laga något spännande i påsk. Antagligen hänger det ihop med att vi mestadels är bortbjudna men ändå. Äsch, lika bra att göra det enkelt för sig mellan allt turnerande, ta fram en redig flaska vin, stek på några skivor entrecote och njut.

Det här är precis vad som behövs för att dra upp mungiporna till öronen. En härlig fyllig intagande doft, svarta vinbär, mörka bär, lite jord, aningen rostade fat och allt insvept i en homogen småeterisk slöja, Riktigt mycket kraft kvar i den här doften och på intet sätt vare sig trött eller särskilt mogen. I munnen beter det sig exemplariskt, slankt men fylligt, mustigt men med pigg följsam frukt, en väl avvägd dos fat och precis på mognandets rand. En dryck som fungerar att ta i små kontemplativa sippar men funkar ännu bättre i lite större slösaktigare klunkar tillsammans med en lika slösaktig tugga kött. Mmmm, eftersmaken klingar av ganska snabbt, men på intet sätt snörpligt utan snarare ekstramt med en fin skjuss frukt. (89-90p)

Påskägg, vuxenvarianten
Tills nästa gång. Glad påsk på er allihop..

onsdag 27 mars 2013

En smakstart med kollegorna.


Inte alla som är begåvad med en kockkollega, jag, eller kanske ska säga vi, har den turen. Kändes inte mer än naturligt att knåpa ihop en smaksam kväll med några andra kollegor, och vilken kväll det blev sen. Om det är något som haltat på sistone är det mina utsvävningar när det kommer till nya kulinariska anrättningar. Bättre, hållbara och kvalitativt bättre råvaror, absolut, ett och annat nytt recept, oundvikligt, men att utforska nya råvaror och tillvägagångssätt har tyvärr blivit åsidosatt. Desto bättre när någon som vet gör det åt en, min uppgift? Försöka välja något passande vin.

Dryck: BrewDog Tokyo
Mat och dryck i samma glas, tät, simmande sötma med julkryddor och annat mustigt. En påtaglig alkohol, säg den som helt lyckas trolla bort 18,2 %. Men helt ärligt, försvarar varken pris eller styrka, roligt att testa ett miniglas men det är allt.

Mat: Naturella ostron 
Dryck: Henriot Souverain Brut N.V (magnum)
Det hela började på bästa enklaste sätt, Champagne och chips. Enkelt, gott och passar perfekt när folket droppar in och snacket ska tugga igång. Däremot var ostron med ett stänk citron och Champagne en helt annan sak. Någon tugga och klunk senare var man en smakupplevelse rikare, passade bra ihop gjorde det också men det var framförallt vinden i håret vid strandkanten som satte sina smakspår i minnet.

Mat: Hollandaisegrattinerade ostron 
Dryck: Henriot Souverain Brut N.V (magnum)
Den klart bästa matchningen med champagne denna kväll, en fantastisk anrättning i all sin enkelhet. Det vinnande konceptet är blandningen av fluffig smörkänsla, sälta, hav och citrussyra. Helt enkelt super och en start att minnas länge.










Mat: Pilgrimsmusslor, skummat musselspad, asiatiska syrade grönsaker, förvälld rädisa och örtbalsamicoglace  
Dryck: Henriot Souverain Brut N.V (magnum)
En lysande uppvisning i samspelet mellan konsistens och smak, fantastiskt gott där jag främst fastnade för
en tugga innehållande, syrade grönsaker, musselskumm och en bit mussla, fantalastiskt! Tyvärr orkade inte champagnen spela med på samma volym men vad gör det, den hade ju dessutom redan presterat på topp. Frågan är vad som skulle fungera ihop med denna smakexplosion, det får vi ta reda på nästa gång.




Mat: Fasanbröst, lår, parmaflarn, gräddig rotgrönsaksgratäng smaksatt med äpple, calvadossås och stekta äppelkulor. 
 Dryck: Louis Jadot Beaund Premier Cru o Mastroberardino Taurasi 1998
En spännande mix av välbekant och nytt, vilt och tämjt, elegans och kraft, sötma och sälta. Gratängen var helt superb, fågeln bra och såsen lysande. Tyvärr var vinerna i tröttaste laget, kan bero på kupa, kan bero på dagsform, hursom var de inte lika bra som maten och kunde inte riktigt matcha. Synd.


Mat: Pärontartlette, syrad grädde, passionfruktscuoli och färska frukter 
Dryck: Ca Bianca Moscato d'Asti 2012
Kvällens nästa bästa kombination, avvägd syra, sötma och fruktighet i massor skapade ett himmelskt avslut på en dito kväll.

Tack ännu en gång för en upplevelse utöver det vanliga. Nästa tema redan bestämt, smälter fortfarande smakminnet från denna middag och laddar så smått inför nästa.

Tills nästa gång. Får jag lov, ja tack gärna...

måndag 25 mars 2013

Köttfrimåndag. En grym start på lådveckan..

Inget kött idag
Det kommer inga moraliska predikningar om kött från mig endast två konstateranden. 
1. Vårt köttbegär tär och det är naturen som får betala. 
2. Bra kött ska kosta pengar, kostar för bonden, kostar för oss som vill äta. 

Med det sagt kommer jag, i alla fall inom åskådlig framtid, fortsätta äta kött. Säkerligen mindre än tidigare och bra mycket mer medvetet men köttätare vill jag vara så länge det går. Ett konkret och relativt enkelt sätt att skära ner på köttintaget är att helt sonika ta bort kött från menyn en dag i veckan. Kan jag, kan alla, bara att hänga på #köttfrimåndag.

Passar på att tipsa om snabb, enkel och alldeles för god måndagslunchlåda. Hemmagjord grov pesto och lyxpasta. Rosta vitlök och pinjenötter, ner med allt på bild i mixer, ex tomater de får följa med påsidan. Fungerar utmärkt att ha i matlåda, gör pastan aningen ofrädig, micra rykande het med tomater och på med pesto, klart! 

Grovt hackad pesto
Tills nästa gång. Längtar till lunch...

Pst. Om du blir extra nyfiken på köttfrimåndag, kan du läsa mer här.

torsdag 21 mars 2013

Bosquet des Papes 2006. Kung Bore, du är inte välkommen..

Bosquet des Papes 2006
Kirsch, jordiga gubbar, vinbär och franska örter samsas i en satt, homogen, sirlig doft. Det mesta av babyhullet är borta och kvar är slank elegant rödbärig lätthet. Ett intagande uttryck där det säkerligen fortfarande går att lura fram flera komplexare toner, fast varför vänta, intagande redan nu.

Munkänslan är först len, slank med frukt som släppt det primära och kommit in i en mörkare mer nedtonad fas. Hela uttrycket är överlag härligt nerslipat, örter, lite kött, gummi och salmiak ligger och bubblar under ytan. Avslutet stramas upp en aning, mikroskopiska runda tanniner, ett litet alkoholstick och en aning beska letar sig fram. Eftersmaken tonas ner avsevärt men kvar blir lite brända örter, småmurrigt trä och en mörk bärighet. (89-90p)

Jaha ja, lite av den alkoholbeska som jag kommer ihåg sedan sist finns kvar men annars är uttrycket nerslipat och behagligt homogent. Nog för att det finns klara likheter med vinet som jag provade för fyra år sedan men det här är en annan varelse än den hormonstinna tonåringen. Dagens uppmaning blir således, ingen bråtska med Ch9, kan gott ligga till sig något år eller så.

Tills nästa gång. Bara att damma av skyffeln igen...

Pst. Köptes våren/sommaren 2009 för 234 kr.

Psst. Inget att hålla öppet, dag 2 dog allt motstånd och det hela blev aningen slätstruket.

Pssst. Visst är det för härligt att vårljuset trotsar kyla och snö, äntligen.

måndag 18 mars 2013

Grattis systeryster. Måndag..


Idag fyller min kära syster, det finns mycket som hon är bra på men en sak som jag slås av varje gång jag är på besök är hennes förmåga att pyssla ihop hemmet, på ett sådär lantligt personligt sätt. Vi tjuvstartade firandet i helgen, så detta får bli min uppvaktning dagen till ära. Grattis! Hoppas du får en toppendag.


Åt gott gjorde vi också, miniburgare, potatispizza, fläskfilé med pesto och solrosfrötäcke, ceasarsallad, kycklingspett och minidesserter i alla dess slag. Helt perfekt plock när ålder och smak varierar.

Tills nästa gång. Men inte vilken måndag som helst...

fredag 15 mars 2013

Andy snackar och pappa smakar. Ikväll middag annorstädes..

Mr Andy Simpson
Alexander III, Cromatie och 1978 
Provsmakning
The Dalmore
Varannan
Vatten
En av mina favoriter
Det var ju faktiskt här allt började, i whiskyhyllan. Mitt intresse för mat och dryck har, som vissa av er kanske märkt, eskalerat de sista åren. Men innan då? Jovars, god mat har jag alltid njutit av och vin som tillbehör och sällskapsdryck har förgyllt men det var framförallt i whiskyhyllan som min djupdykning började. Med det sagt så svalnade intresset ganska snabbt. Jag insåg att någon slags fördjupning skulle innebära årgångsbuteljer, speciallanseringar och nedlagda destillerier, med andra ord ganska saftiga tuggor av plånboken för att inte tala om att det är en ganska liten del av världens sinnliga upplevelser. Däremot var det svårt att tacka nej när jag fick en inbjudan att lyssna på Andy Simpson, världsledande expert på värdering av whisky, för att inte tala om chansen att prova tre av Dalmores exklusiva buteljer. Bara att slänga in farsan i bilen och ställa siktet mot Scholandersa rummet, Grand Hotell Stockholm.

Andy är en ytterst kunnig, underhållande och snabbpratande skotte, med ett genuint djupt rotat intresse för whisky och siffror. Det ena ledde till det andra och idag är han en av få, vilket kanske är tur, som fått smak för whisky som spädbarn för att sedan livnära sig på de reella och spekulativa värden hos den samme i vuxen ålder. Förutom att bekräfta en del jag redan visste, och en hel del jag såklart inte visste, kan man koka ner hans råd till att investera i nedlagda destillerier, årgångswhisky, gamla buteljer, att efterfrågan styr pris och att det egentligen inte finns någon utstakad väg till whiskyägarnirvana. Trots den positiva uppåtpekande trend, som visades med både ett och två diagram, poängterar Andy vikten, syftet och det allmänna bästa i att ha råd att förlora det du investerar och framförallt älska drycken du ska investera i. För om allt går åt skogen kan du åtminstone glädja dig när du dricker ur dina surt förvärvade klenoder, en ytterst lättförståelig sanning som åtminstone jag har lätt att ta fasta på. Av just dessa anledningen kommer mina whiskyinvesteringar inskränka sig till det jag ska dricka i en ganska snar framtid och mina långsiktiga investeringar blir i annat.

Det enda som var något av en besvikelse var att vi inte fick prova det som stod utlovat i programmet. Fast det är klart, när Andy står och säger att det på bordet inte är någon investeringswhisky, förutom möjligen 78:an, tror jag att det var både en och två bland de ansvariga som drog åt sig öppningsreflexerna. Bättre att sälja de rara dropparna istället. Nu var det på intet sätt snålt, jag hann prova flera buteljer varvid det var två, King Alexander III och 18 yo, som jag fastnade lite extra för, där den sistnämnda absolut kan tänkas få en plats i skåpet hemmavid.

The Dalmore 18 yo
Dalmores 18 yo (nr 85157, 1299 kr) är inget annat än en sammetslen elegant fruktdriven skapelse. Otroligt mjuk, balanserad med en igenkännbar husstil bestående av pomerans, torkad frukt, liten nötighet och välavvägda snygga fattoner, lång härligt len och balanserad finish. Den känns, trots sin komfortabla och mjuka framtoning, aldrig tråkigt utan elegant, lyxigt med en helgjuten balans från start till mål.

Tills nästa gång. Kan sluta hursomhelst...

Pst. Tack för inbjudan och tack till Interbrands Wine and Spirits för möjligheten att träffa Andy Simpson och smaka några gobitar från Dalmore.

tisdag 12 mars 2013

Sottimano Langhe Nebbiolo 2009. Imorn åker jag o farsgubben till stan..

Sottimano Langhe Nebbiolo 2009
Dricks med fördel ur Orrefors Mature
Tilltugg, Papa dei Boschis hasselnötter
Skir rödlätt frukt, rosor, tjära, orientaliska kryddor, målarlåda, undervegetation, silkeslätt men tyngd hos en tungviktare med stadigt tanningrepp om halsen för att avsluta i en långdragen kamp med smaklökarna. Ibland blir sugen efter bra nebbiolo för övermäktigt, tur att det finns några säkra kort i källaren som ger exakt utdelning varje gång.

Sottimano Langhe Nebbiolo 2009 bekräftar regeln ännu en gång, livfull doft med sköraste rosor, bärig frukt antydan till målarlåda betryggande tyngd i de mörkare partierna, som det finns ganska gott om, orientaliska kryddor och lent trä. Munkänslan är som sig bör, slank, men se upp det finns gott om kraft i de mörkare partierna även här. Tanninerna kopplar ett stadigt grepp om tungan redan från start men lättar lite på trycket när tid och temp gör sitt. Eftersmaken är en skön uppvisning i balans, ungdom och torr lite träig bångstyrighet.

Svårt att hitta ett säkrare kort i min källare, tror att jag gav ca 130 kr när det begav sig. Tyvärr har Atomwine slutat att förse mig så nu får blicken vandra bortåt i jakt på 2010:an. Ser att det finns på SB för 190 kr eller på winefinder.dk för 185 kr (som egentligen inte är något alternativ då de inte levererar till oss lantbor), ett påslag på femtio kronor är i saftigaste laget men känns fortfarande som ett bra köp.

Seriöst, vilka nötter
En annan sak som jag måste fylla på med är de förträffliga nötterna, fungerar utmärkt som snacks till ett, eller snarast två glas, skön nebbiolo.

Tills nästa gång. Får se vart näsan tar oss...

söndag 10 mars 2013

Hasselnötter extraordinär. Två morgonpigga battingar..

Rostade hasselnötter
IGP - Papa dei Boschi
Jag tycker synd om er, ja alla ni som inte smakat alltså. Eller så är det mig det är synd om, som har smakat världens godaste hasselnötter. För hur ska jag nu bete mig när de väl är slut? Fast å andra sidan kan jag ringa min langare och tjata, så kanske han skickar upp en påse eller fem. Så jo, det är er det är synd om.

Har väl aldrig varit med om så krämiga, lena och smakrika hasselnötter utan ett spår av beska, beroendeframkallande är bara förnamnet.

Användningsområdena torde vara oändliga, förutom den uppenbara att stoppa en, gärna flera, direkt i munnen kan man med fördel skölja ner med några klunkar piemontesiskt vin, gärna nebbiolo. Toppa favorit glassen tillsammans med lite syndig kolasås eller om man är riktigt vild, göra en mustig Schwarzwaldtårta från grunden med dessa himmelska nötter, borde inte bli annat än succé. Å andra sidan kommer ni aldrig att få veta om ni inte bor i  Stockholmsområdet, ja eller Piemonte då förstås, för hur mycket jag än vill går det inte att få tag på dessa godbitar annorstädes. Åtminstone inte än.

Mannen vi alla ska tacka har såklart skrivit några beskrivande rader, låt tjatandet börja!

Äntligen ett användningsområde för
mina Orrefors On the Rocks
Tills nästa gång. Och en trött farsgubbe...

fredag 8 mars 2013

La Tour de By o Fourcas Hosten 2008. Internationella kvinnor i all ära, för mig finns bara en..

2 x Bordeaux
60% CS, 36% Merlot och 4% CF
59% Merlot, 40% CS och 1% CF
Årgång 2008
Fick ett sug efter vardagsbordå och en saftig köttbit, egentligen världens enklaste och godaste snabbmat, om du frågar mig. Ett stycke rumstempererat redigt kött, några drag med pepparkvarnen och lite salt. Stek tills det börjar blöda en aning, en klick smör, sedan skjuts in i munnen. Behöver kanske inte tilläggas men köttkvaliteten är a och o.

För att krångla till det lite gör jag ett jämförande test, båda från Médoc, båda på halvflaska och 2008.

Glas 1
Röd småjäst vibärsfrukt, kryddigare trätoner, slank, bärfylld och ganska endimensionell. Fortsätter slankt i munnen, småsyrligt med matkrävande syra och tanniner. Frukten är närvarande men snyggt inbäddad i helheten. Framförallt tjusigt balanserat. Eftersmaken är torr, bärig och småträig. Med tid, luft och högre temp blir uttrycket följsammare, lenare nästan slätstruket. (85-86p)

Glas 2
Lite skitagare, aningen bondgård, frukten ligger under ytan. Slank och intagande på ett litet svårmodigt sätt. Munkänslan är slank, samma sak här, ganska krävande, syra, tanniner. Mer toner av bondgård, lite blod och metall, frukten är mindre framträdande än i glas ett men kämpar på bra, bättre med tid och luft. Eftersmaken är mörkare och aningen mer utmanande, hyfsat lång. (86-87p)

Inget av glasen är till en början direkt tillgängliga utan kräver sitt sällskap eller smakpref åt det lite småkärva. Dock blir både bra mycket rundare med tid nästan på gränsen till intetsägande. Personligen föredrar jag det lite mer egna uttrycket i glas 2. Båda fungerar såklart som en smäck till köttet, nästan förvillande lika i matsällskap.

Tills nästa gång. Fem år och förhoppningsvis många till...

Pst. Facit
Glas 1 = Château Fourcas Hosten 2008 (nr 99236, 95 kr, 375ml)
Glas 2 = Château la Tour de By 2008 (nr 3083, 79kr, 375ml)