måndag 5 april 2010

Le Bonheur Prima 2005 och Glenmorangie Nectar d'Or Sauternes Cask Extra Matured. Han led och vi fick ledigt..

Fortfarande en defekt näsa, men när föräldrarna bjuder långsamt ungsstekt filé med rotgrönsakspuré och fetaostsallad känner jag mig manad att leverera något från källaren. Le Bonheur Prima 2005 (nr 2084, nu 99 kr förr 125) är reaflaska nummer två i ordningen, en snabb koll på SB visar att denna har försvunnit i ett rasande tempo. Vad som föranleder detta kan man sia i men rea är rea oavsett innehåll. 

Det som lyckas forsera mina tilltäpta luftvägar är en mogen plommonfrukt med något mörkt träanslag. Choklad frågar jag papsen? Jo det kan det nog vara svarar han med en viss säkerhet på rösten. Det inledande anslaget upplevs som söt med påföljande mogen frukt och en avslutande krydda som tilltar ju varmare vinet blir. Tanninerna är minimala näst inpå obefintliga och eftersmaken hänger knapt med men avslutar ändå övertygande. En publikfriare ska det visa sig när jag frågar om omdöme, men personligen tycker jag att det känns lite för sötfruktigt och slätstruket men fungerar utmärkt till maten. Resterande flaskor säljer jag med gott samvete till päronen. Ni som köpt på er, drick nu blir uppmaningen för det kändes moget. 

Kvällens exotiska står Glenmorangie Nectar d'Or Sauternes Cask Extra Matured (nr 84924, 549 kr) för. Dubbellagringen har på något mystiskt sätt tagit sig hela vägen till det franska söta elexiret, nu återstår att se om den fantasifulla lagringen har belönat sig. Antingen är det den ökade mängden alkohol i ångorna eller så håller näsan på att släppa till. I vilket fall känner jag tydlig doft av pomerans, apelsinskal med ljus choklad och en fruktig honungsljung. Smaken följer upp med en viss spritighet (46 %), inte alls dumt och nog finns det en komplex parfymton som spelar lite med fantasin. Får dock känslan av att man försöker "sminka" en grundsmak som faktiskt inte behöver en makeover. Eftersmaken sitter i med mer apelsinskal och lite tropisk frukt. Helheten är inte lika fantasieggande som lagringen är innovativ men om någon bjuder igen så tackar jag absolut inte nej.

Tills nästa gång. Påsken är slut och nedräkningen fortsätter... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar