Som jag nämnde i förra inlägget var det länge sedan det korkades upp något riktigt minnesvärt, den största anledningen är att det är tråkigt att korka upp och analysera sig igenom något själv. Men samtidigt så är det med vin som med så mycket annat, ibland finns inte inspirationen där. För att råda bot mot detta blir kvällens vin en Italienare av klass, nämnligen Castello di Brolio 2005 (nr 94038, 165 kr, 375 ml), på det behändiga halvformatat så klart.
Oj, utan att ha rört glaset öppnar doften upp med en mustig röd frukt som drar mot körsbär, mörkare toner av läder, kaffe, chark och en högklassig trälåda samsas också i glaset. Efter ett par snurrningar släpper lite körbärslikör, en sötare mörk fruktton och mörk choklad. Undrar om det inte finns ett stänk av målarfärg där någonstans också, i vilket fall är det riktigt behagligt att sniffa på.
Smaken är inte sämre, en relativ slank men utfyllande munkänsla där den inledande mörka körsärsfrukten tas över av läder, mörk lite bitter choklad och kaffe. Avslutet biter ifrån med rejäla tanniner och en uttorkande lång eftersmak med plommon och körsbär som samsas med bittermandel, choklad. Döm av min förvåning när en överraskande grön paprika också tittar fram.
Åh äntligen något att sätta tänderna i, känns inte lika smekande som Castello di Fonterotulin, utan hårdare med mer karaktär och helt klart mer lagringspotential. Oj vad jag gillar detta. Här ska ingen mat få störa utan nu är det jag och mitt glas mol alena. Kan inte tänka mig ett bättre avslut på en typisk Aprildag, sol, regn, hagel, lite sol och ett underbart rött på det.
För er som vill fördjupa er läs mer här.
Tills nästa gång. Undar hur det upplevs imorgon, eller i övermorgon för den delen? Rapport kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar