måndag 26 april 2010

På vinfronten intet nytt, den ocensurerade sanningen...

Det drar ihop sig, våren är här trots vinterns tappra försök där nattens frostiga uppenbarelse samt en och annan kvarvarande snöhög inte kan motsäga dagarnas upptinande verkan på själ och trädgård. Lika oundvikligt som årstidernas intågande är det faktum att det kommande tillskottet i familjen pockar på både en och två tankar. Där den stundande tillkomsten resulterar i korta stunder med ro och ännu mindre stunder med kontemplering över jaget, där vinkonsumering och fundering måste inräknas. I en kort stund av klarhet kan jag konstatera att bloggandet säkerligen kommer att få dra ett av de kortare stråen i en handfull av korta strån. Nej nog med detta. Kort sagt, snart barn, mindre tid, mindre bloggande men förhoppningsvid kommer jag igen snart.
Så den senaste tidens vinrelaterade höjdpunkter.

Gjort min första tysklandsbeställning, der Wein Weber var företaget som lyckades locka till min första beställning. Ett något begränsat utbud men desto billigare frakt. Tänk att man kan få ett knippe flaskor levererade till dörren för mindre än 100 kr. Helt fantastiskt, hoppas att sommarviner och Weingut Keller kan leverera samma enkla njutning.

En flaska eller rättare sagt ett litet glas har slunkit ner under denna nedräkningens tid, Albaruta Montefalco Rosso 2005 (nr 2597, nu 99 förr 159 kr) avslutar Aprils reaköp. En personlig helitaliensk uppenbarelse med sin körsbärsfrukt och sirliga syrlighet, möjligen att det fanns lite avrundad sötma i inledningen och mogna sekundäraromer som jord och torkad frukt något som i och för sig bara ökade på känslan av drickbarhet. Eftersom jag varken hade med mig kamera eller anteckningsblock fick det stanna vid en trevlig om än aningen förgänglig upplevelse.

Ytterliggare ett konstaterande värt att nämna är hur underbar en vinupplevelse kan vara. Halvflaskan Castello di Brolio 2005 som jag påbörjade i förra inlägget räckte förvånansvärt länge. Efter två dagar var vinet på topp där den gröna bittra tonen hade försvunnit och helheten mer sammansvetsad. Det som dock förvånade mig mest var att slatten som var kvar efter en vecka i matkällaren fortfarande levererade en mörk härlig frukt med riktigt nedslipade tanniner. Möjligen att lite syrlighet hade letat sig fram men oj vilket härligt vin. Känns som att några av Majsläppets 06:or lever farligt om jag inte tillbringar natten i en hyrd landstingssäng.
Tills nästa gång. Jag hoppas på ett snart återseende...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar