fredag 31 januari 2014

Lagarada Reserva 2011. Vitt, vitt, vitt..


Lagarada Reserva 2011
Det har bitit sig fast, en romantisk nagel i ögat som jag varken vill eller kan ta bort. Åk två, betala för en, lät perfekt för en studerande nykär inneboende. Off season men fortfarande varmt nog för linne, på den tiden man faktiskt tyckte sig komma undan med att bara ett linne. Reseledaren undrade om vi tillhörde gruppen, vilket vi inte gjorde i charterns rätta mening. Tåg, buss och ben tog oss dit vi ville inte en färgglad minibuss. Där och då blev jag förälskad i Portugal, inte vinerna ska medges även om det är förvånande att man faktiskt kan få någorlunda drickbara saker för runt 1 euro. Nej, det var först senare jag insåg att Portugal även hittat fram till vinhjärtat. Därför känns det inte mer än rätt att försöka dela med mig av min kärlek, kanske nästa fokusområde blir det lilla men stora vinlandet med över 500 lokala druvor.

Tills dess blir det någon ströflaska här och där, alldeles för få egentligen. Inte undra på att hjärtat hoppade till en extra gång när varuprovspaketet innehåll mer än "bara" vin. Boken En upptäcksresa i vinlandet Portugal skriven av Håkan Nilsson ger i ärlighetens namn bra mycket mer njutning än Lagarade Reserva 2011 (nr 3036, 91 kr). I glaset bjuds en riktig fruktsmäll, inte alls så sval och finstämd som bättre portugisiska exemplar kan visa upp. Nej här gås på knock, men vänta, trots mustiga mörka bär, nästan åt sylthållet och en bredsida av något örtigt visas något småpersonligt upp. Samma sak händer i munnen, gott om mörk varm och extraherad frukt, inte syltigt men nog är det farligt nära gränsen till vad min generösa gom klarar av. Avslutet stramas dock upp en aning, gott om örter även här och eftersmaken är fruktig med en ganska ordentlig dos torrt ekträ, lite som att slicka på en gammalplanka, om man nu skulle få för sig det. Lite svalare är hela uttrycket bättre, mer balans men den där torra plankan i slutet skulle jag kunna vara utan.

Nej tyvärr, hur mycket jag än vill pusha för Portugisiskt vin finns det bättre, personligare och de som framförallt smakar bättre i min gom än det här. Däremot är Håkans personliga guide till Portugal en mycket trevlig bekantskap, sitter som en varm kopp choklad efter en dag på fjället, mersmakande, mjukt och precis vad som behövs för att få den den varma härliga känslan i magtrakten.

Tills nästa gång. Äntligen ett riktigt vinterland...

2 kommentarer: