onsdag 22 januari 2014

Nomine-Renard Special Club 2008. Det sa inte plopp men ändå..


Club Trésors de Champagne
Nomine-Renard Special Club 2008
Jakten går vidare, fick en fråga om jag fortfarande är inne i Champagne och då framförallt anno 2008. Förutom att min äldsta föddes gick jag och blev äkta man samma år, så nog finns det anledning för ett upprepat firande. Men förutom det, inte är det ekonomisk överflöd, snarare tvärt om i föräldraledighetstider. Nej, det handlar främst om att hitta mina egna smakpreferenser, veta vad jag ska köpa framöver, fördjupa mina kunskaper, utforska en stil som jag inte helt och fullt dragit jämt med tidigare och allt detta i en årgång som förståsigpåarna uttalar till en av de bästa i närminne. Och där är jag inte riktigt än, så ja, fokuset är kvar.

Nu har turen kommit till Nominé-Renard Special Club 2008 (nr 99387, 397 kr). Förutom att jag smakat en Special Club tidigare kan jag ärligt erkänna att inte har en aning om vad som väntar. Det är också lite av tjusningen med just Special Club, små odlare som gör sitt egna men buteljerar i samma flaskform och till i sammanhanget ytterst humana priser. Nominé-Renard håller till i byn Villevenard söder om kända Côte des Blancs. Familjen producerar ca 100 000 flaskor från sina 20 hektar fördelat på druvor från byarna Étoges, Charly, Passe, Broyes, Allemant och såklart Villevenard. Årgång 2008 består av 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir från rankor med en medelålder på 35 år, vilket måste anses vara en ansenliga ålder i Champagne. Nog rabblat med siffror, ner med snoken och foten upp.    

Fräsch och tajt som ett skruvstäd vid öppnandet, behövs inte lång tid i glaset innan det rundar till sig och ett fång gula äpplen och päron bjuds. Något stenigare lurar i bakgrunden tillsammans med något exotiskt. Doften är till en början varken stor eller överdrivet komplex men desto mer salivframkallande. Första smutten känns förvånansvärt mogen, moussen är mjuk, nästan len och man får en ganska direkt känning av de gula mogna päpplena som avslöjades i doften och några milda kex. Syran är fräsch och påtaglig men varken aggressiv eller direkt salivframkallande som jag upplevt i andra 08:or, avslutet snörper upp och mynnar ut i en lång ganska stram samklang av äpplen och sten.

När det första stinget av besvikelse över utebliven komplexitet och munbrytande syra lagt sig slås jag om och om igen över hur balanserat och rent ut sagt förj*vligt gott det är, lockar dock inte till merköp och merparten blir kvar till dag 2.

Nuså! Elegant och finstämd doft, vanilj, mjölkchoklad och mild kokos har växt fram, äpplen och päron gått tillbaka. I munnen får man en munfull chokladkaka med apelsinkrisp, en vägg av mjuk mousse, piggt och fräsch på alla sätt. En klart stänk stenig mineral, smått krävande och definitivt personligt. Eftersmaken sitter som en småsyrlig smäck av mer röd kompromisslös citrus. Det här var en helt annan skapelse än den päppelcharmör som först visade sitt insmickrande anlete, nu har jag en fullmatad matchampagne i glaset som mättar och skapar mersmak i varje smutt. Var det någon som sa mer?!?

Tills nästa gång. I borta, bara 19 kvar...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar