Montirius Vacqueyras Garrigues 2009. SÄKERHETSSPARA!!

Ingen vinst, men däremot ett redigt tjut.

Jag kom inte hem med någon Casinovinst men däremot en rejäl insättning på livskontot. Och tur var nog det för väl hemma möttes jag av flera kvällsförlagda möten, några roligare än andra. I kombination med en, och jag vet att man egentligen inte ska klaga, kvävande värme har kvällarna tillbringats i barnens decimeterdjupa pool och inte sörplandes vin. Dock ska medges att en och annan tur in i vinförrådet har det blivit, 11-12 svalkande grader är inte helt fel.

Uha, det som skulle bli en skön och ledig morgon blev istället bytt i panik när datorns alla kort försvann i något som endast kan kallas ett mysterium. Hur det gick till vet jag inte men borta var de, tur att det finns recoveryprogram. Även om det inte kunde rädda allt så återfick jag de senaste årens minnen mer eller mindre intakta. Så dagens uppmaning, gör BACKUP OFTA! Med nerverna i någorlunda skick ska jag försöka fortsätta.

Jag har tidigare hört idel goda saker om den biodynamiska producenten Montirius, och har vid flertalet tillfällen misslyckats att bärga någon flaska för provtagning. Men nu så, Montirius Vacqueyras Garrigues 2009 (nr 99137, 167 kr) fick följa med hem i resväskan från SB Sundsvall.

Doften är stor med gott om mörkröda bär och franska örter. Förvånansvärt tillgänglig och inte alls jästig eller bångstyrigt ungt. Däremot sticker det till ganska rejält av alkoholen som nästa gör det hela lite likörartat.


Smaken är fyllig men med en läskande slank känsla och gott om pigg syra. Uttrycket är åt det mörkare hållet men frukten är mer röd än mörk, gott om örter, lite gummi och något små bonnigt.  En omedelbar charm slår till och drickbarheten är otvivelaktig. Avslutet stramar upp med knappa men ändå kännabara tanniner som lämnar en riktigt lång eftersmak där rödaäppelskal och slamiak samsas om plats. Efter ett tag dycker en körsbärskärna fram.


Mumma, riktigt smarrigt och med en omedelbar charm som skriker drick nu. Däremot så rekommenderar jag att kyla det en aning för likörtonerna kommer även i smaken om man inte passar sig. Ett vin som känns eget, ursprungstypiskt och charmigt på samma gång. Ska jag klanka ner på något känns det lite tunt i mitten och aningen för mycket alkoholkänning men nog ger det mersmak allt. (89-90p)


Nu väntar studentfirande och dop i dagarna två.

Tills nästa gång. Behöver inte mer dramatik det närmaste halvåret...