Giuseppe E Figlio Mascarello Langhe Status 1997. Ibland behövs det "comfortwine"..

Spontan singelflaska

Vad är oddsen att få två punkteringar, på två olika cyklar, samma dag? Ungefär lika stora som att känna sig helt förstörd hela dagen med näsa som rinner och humör som sinar för att sedan vakna upp ur koman och få till ett träningspass som kvalar in som hyfsat. Jaja dagen är inte slut än, vilket bevisas av våra nattgäster där inget av barnen sover trots några timmar efter läggdags.

Läge att korka upp något bra och spontant som får sällskapa tills det är läggdags för de vuxna.

Doften står som en kvast ur glaset trots att det är en modig halvmeter från glas till näsa. Ner och vispa rund, en mogen småskitig doft med tydliga topplikörtoner. Frukten är röd och skiner i kapp med personlighet, svamp och målarfärg. Härligt vilken doft. 


Smaken är fyllig som bara ett Italienskt vin kan vara med lite ålder. Alltså inte så fylligt alls men ändå letar det sig ut i varje skrymsle i munnen. Syran är pigg och på intet sätt oxiderad, frukten är sirlig med körsbär och mogna vinbär. Topptonerna är åt likörhållet med lite målarfärg och Italiensk skönsång. Uttrycket är lite år det murriga hållet men ändå så ren och drickvänlig. Eftersmaken är lång med framför allt fräsh, ja riktigt fräsig frukt som spelar spratt med tungan.


Ett vin att ta stora klunkar av medan livets bekymmer stilla sinar ut i intet. För att aldrig komma tillbaka, det enda jag ångrar nu är varför jag inte köpte fler flaskor den där dan i vintras när fyndklockorna klämtade i bakhuvudet. (Hur poängsätter man glädje, spontanitet, bekymmerslöshet och ånger? Vet inte men någonstans mellan 88-90p är vinet värt, alla gånger.) 


Tills nästa gång. Laddar inför hemligt möte på lördag...

Tänkt att gummi kan vara så ömtåligt.