tisdag 17 april 2012

Maglock-Nagel Riesling Wechselberg 2010 o Oviken Himmelsraften. Mindre än två månader kvar..

Slagkraftig kombo
Var förbi och gjorde en räd i Cajsas Skafferi igen, har blivit en fin vana att slinka in där på lunchen de få dagar jag tar mig till förvärvsarbetet, jo deltid hemmapappa och deltid läraungavuxnavetahut. Denna gång slank det med två ostar från Oviken Ost, Dura och Himmelsraften samt en flaska il Boschetto Xio Extra Vergine ja eller nåt sånt. Vidare undersökningar ett måste.

I vilket fall, hem till underbara familjen som väntar med öppna armar. Ok, kanske inte riktigt men inte långt ifrån, i med mat, turbolek de sista timmarna innan kvällsfika och nattning. Vilken tur att jag inte jobbar varje dag, alldelles för liten tid med la familia då, starka äro ni som står ut?

Det var ett tag sedan sist, ok kanske inte så länge, men ikväll var jag riktigt sugen på ett vitt, krispigt vin. Kan bero på att jag, ovetande, satt vid ett fullt bolmande element på jobbet, solen som segrade över molnen eller att samtalet vid fikabordet innehåll en klar aversion gentemot mina vita kompisar. Som så ofta en misstänker jag en kombination.

Först ut, Himmelsraften hade smakat denna i butiken, men helt säker på hur den smakar var jag inte, och det är jag fortfarande inte. Det som är säkert är att det är en hårdost, fast småkrämig munkänsla men med struktur av något som lagrats ett tag, väldigt mild, småfruktig och ytterst allmäntrevlig. Sedan skiftar uttrycken lite, ibland en förnimmelse av animalisk drag, ibland ett uns nötighet. Äsch sak samma, gott som tusan men inte allt för smakrik.

Österrikiskt rockband eller?
Kvällens matchning utgjordes av Maglock-Nagel Riesling Wechselberg 2010 ( varuprov, finns på handlavin.se för 125 kr). Doften är mer gråpäron än tropisk frukt, finns något mer stenigt och faktiskt smårunt fast utan ett uns honung. En verkligt fin balanserad doft som trots sin ungdom känns perfekt tillgänglig.

Vilken skjuts det var i smaken, direkt vid urkorkandet var det nästan lite mineralvattenbrus, något som visar sig även vid andra träffen, ytterst läskande och även här en klar smårund touch. Mera gråpäron, äpplen och gott om syrlig citrus samt en liten pikant besk knuff i slutet.

Eftersmaken är också riktigt fräsh, med gott om fjong i frukten men klingar av bra fort. (86-87p)

Bara att ta en sipp till, i likhet med min tidigare provade vita Österrikare bjuds jag på en farligt läskande attack, om Artisan var bentorr finns det här också ett uns sötma. Finns en ungdomlig balans, med en pang på rödbetan tillgänglighet som gör att det är svårt att värja sig mot att ta en sipp till. Precis så här ska ung, tamigdirekt dricka vara. Men man måste vara snabb på hanen, verkar inte tillverkas allt för många och lagersaldot ser skrämmande litet ut.

Något fattas?
Till osten var det riktigt bra, men inte perfekt. Vad är det som saknas? Jo, något fruktigt som smakbrygga, några bitar päron till och smack där satt den.

Tills nästa gång. Tre härliga dagar av agala ga, päje och tinetine... (översättning: traktor, päron, skjuta in)

4 kommentarer:

  1. Sounds delish! Päron och ost, gaah, förstöra ost på det sättet ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, liite päron, mkt ost o vin :)

      Radera
  2. Grymt foto, btw - men sånt vet du ju redan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, alltid välkommet med beröm. Men när det kommer från the cheesemaster är det mer än välkommet ;) Allvarligt, tack!

      Radera